inte så viktigt.

hmm, jag har blivit bloggberoende. Riktigt på allvar. Jag läser allas blogg hela tiden och det är väldigt irriterande då folk inte uppdaterar. haha

Hmm jag skall se hur bra jag kan skriva utan att se op tangentbordet.

Det gick ju ganska bra. bara på som blev op.

Hmm, jag tror det är bäst att jag slutar skriva, annars kommer ni att få läsa en massa dåliga skämt. Och med dåliga skämt menar jag verkligen dåliga. Så dåliga att det bara är camilla och jag som skrattar åt dem.

Lättad idag.

Å vad glad jag är över att vi har Lotte som konstlärare! Hon är så förstående och bra! Jag har nämligen varit ganska stressad över mitt konstdiplomarbete ett bra tag och därmed har inspirationen varit typ noll. Så resultatet har blivit crap och jag har ingen lust att lämna in något sånt till konstdiplomet och inte ställa ut det vi rådhuset heller för den delen. Så de här senaste dagarna har jag funderat ifall jag skulle ändra på uppgiften lite, men jag var inte helt säker på att jag skulle få göra det. Men efter att ha berättat hur läget är och vad jag planerat sa Lotte att det är helt okej! Så det kändes verkligen som PUH, THANK YOU! Nu gäller det bara att övertala alla mina kära vänner att ställa upp som ursnygga modeller! :) Iiii, jag kan knappt vänta med att få sätta igång, jag har massor av idéer i hjärnan just nu!!

Dessa underbara djur!

Ibland känns det som att man faktiskt inte har en minsta lust att byta om och sticka iväg till stallet för att rida. När jag tänkte lite närmare på den tanken idag kom jag fram till att det har gått i perioder. Och de perioder det aldrig en endaste gång varit tungt att fara till stallet var då jag tog hand om och red någon av dessa tre underbara hästar; Dillenburg "Diltzi", Tundra och Colombian Cream xx "Emil". Jag kan vara, eller jag ÄR lycklig över att jag fått chansen att rida sådana underbara hästar, och också alla de övriga hästar som jag fått och har chansen att rida och lära mig mycket av som Chamonix IV "Nixi", Manuliina "Liina", Sinus, Willgo, Filli, Eliza's Secret "Elli" och alla de som jag bara ridit lite nu som då!

Diltzi var min första sköthäst och gud vad jag tyckte om honom!! Han var så rolig att rida och jag kände mig så bra då jag red honom. Jag var ju dock inte så bra på att rida och jag trodde att han gick i perfekt form för mig bara för att han böjde på nacken, men han gav mig bättre självförtroende på detta sätt. Även om han knappast visste om det.

Blev han uttråkad då jag red honom såg han spöken och sprang iväg en liten bit, aldrig så att jag ramlade av eller likande, utan bara för att det var lite roligt. Sen så äälskade han när man borstade honom på insidan av bakbenet. Ja, han var så fin så fin!

Ungefär ett år efter att jag börjat rida Diltzi, typ 2003, kom Tundra till Nurk och jag red henne lite ibland nu som då. Mest var jag och skrittade med henne i terräng, för hon var ju ändå den heta svårridna hästen! Men Jag fick så småningom rida Tundra mer och mer, jag startade t.o.m. i en klubbdressyr med henne en gång, men jaa, det gick ju inte såå bra. 2004 betäcktes Tundra med Waltzman och 25.5 2005 fick hon hingstfölet Wallaroo. På hösten flyttade Tundra och Wallaroo till Tammerfors. Men ett år senare fick Tundra komma tillbaka till Nykarleby, hon kom nämligen att bli min fodervärdshäst! Att jag tog henne var något av det bästa beslutet jag någonsin gjort! Det är otroligt vad man kan lära sig av en häst! Med henne lärde jag mig att rida öppna och sluta i alla gångarter, galoppombyten, förvänd galopp, hur otroligt mycket sitsen påverkar m.m. m.m. Hon var, är, en så bra läromästare, speciellt med tanke på att hon inte tog illa upp fast än man gjorde fel. Hon förstod vad man menade och gjorde det, men gjorde man det rätt visade hon hur det verkligen skall kännas! Jag har på henne fått känna hur det skall känns när det faktiskt fungerar! Och också när det inte fungerar för den delen.. Och hon är den underbaraste häst jag hoppat banhoppning och terräng med. Tundra har verkligen lämnat de allra djupaste spåren i mig, och det är jag glad över!

Jag minns ännu första gången jag red Emil. Det var på en ridlektion för Tove och jag var ganska säker på att den ridlektionen skulle sluta i katastrof. Men resultatet var verkligen motsatsen! Han visade sig vara helt underbar att rida och när Lena nån vecka senare frågade om jag ville börja rida honom blev jag helt överlycklig och svarade ja med det samma!

Jag red honom 3-4 gånger i veckan och jag bara älskade hans lynne! Som en gång då vi travade runt travbanan helt lungt och jag tänkte väl på hur härligt det är och allt sånt där och plötsligt sitter jag på backen istället för på Emils rygg! Emil travade iväg en bit innan han stannade och tittade vart jag lämnade. Jag gick fram till honom, men när jag just kommit ikapp honom travade han iväg en bit till tills han stannade och vände om för att titta på mig. När jag kom ikapp honom igen travade han igen iväg en bit och stannade och väntade på mig. Sådär fortsatte vi tills vi var framme vid stallet. Sen var han också jätterolig att rida dressyr på och hoppa eftersom han var så väl skolad. Han hade ju tävlat upp til två stjärnig fälttävlan! Tyvärr hann jag inte rida honom så länge innan han skadade sig på sommarbetet och avlivades. Men han hann verkligen förgylla den tid jag hann vara tillsammans med honom!

The heart asks the pleasure first

Jag önskar att jag vore jätteduktig på att spela piano nu, men det är väl bara att öva och träna på...! Och så vill jag ha en stor svart flygel. Den skall jag ha i min herrgård i ett helt vitt rum med stora fönster som vetter ut mot min hemliga trädgård. Där skall jag sitta och spela underbar musik.

snöglitter

Hujj, va kallt det har blivit! Eller int så farligt kallt egentligen, men jag fryser sådär lagom mycket. Det skulle nog kunna bli vår snart, men ack så fint det är bara solen lyser och snön glittrar! Jag och Filli var i terräng med Lottie och Iivari igår, och det var jättehärligt! Han e så rolig att rida Filli, fast egentligen tycker jag att de borde hitta nån bättre att rida honom som skulle kunna skola honom. Men det är en annan sak.

Egentligen har jag inte heller riktigt tid att skriva blogg. Jag borde laga mat nu för att sedan fara till stallet och rida. Sen måst jag ta och räkna lite mera matte till morgondagens prov. Men äh, de går som d går! Jag tänker inte grubbla över något sånt en sån fin dag som denna! Hejsvejs!

i-lands problem

Jag har två par jättesnygga oanvända högklackade skor liggandes i garderoben i sina lådor. Ibland tar jag fram dem och lägger på mig dem och går omkring här hemma. Det ena paret skall jag ha då jag blir student och de andra köpte jag bara för att de är så snygga. Enda problemet är när jag skall använda dem. Eller egentligen så är inte problemet att hitta tillfällen, utan modet att ta på mig dem. De har 10cm klackar. Det är det som är det egentliga lilla problemet. Det, kombinerat med att jag är 177,5cm lång.

Jag skulle så gärna vara 5cm kortare! Jag vet att det låter löjligt, men jag har världens komplex för att jag är lång, speciellt i sällskap med personer som är mycket kortare. Jag känner mig löjligt lång och klumpig och inte blir det bättre av att jag har högklackade skor. Men så är juh högklackade skor så snygga! Jag avundas verkligen alla som är lagom långa. Det går lite i perioder, jag tycker inte att det är lika jobbigt som jag tyckte det var i högstadiet, men ibland blir jag väldigt medveten om att jag är 20cm längre än de omkring mig. Men inte finns det direkt något jag kan göra åt det och det är ju ändå en liten löjlig sak att irritera sig på. Och det finns ju också fördelar med att vara lång!

ABIABIABI HEJHEJHEJ!

Wohooo, nu är skolan äntligen över! (Eller vi har ju nog kvar studentskrivningarna, men det är inte riktigt samma sak..!)

Igår var det abiaden var vi bråkade med lärarna. Men jag måste säga att vi var väldigt snälla, de fick ju ändå hela 99 poäng! (Men vi fick oändligt med poäng, hehe)

Nåja, sen på kvällen hade 2orna program åt oss i ahlsbäcksalen. Vi fick var sitt diplom med en utmärkelse (jag blev klassens pensel) och sedan var det några lekar de hade för oss innan vi for över till barackerna för att stöka lite grann. Okej, ganska mycket. Efter det spenderades kvällen vid Pedros och slutligen vid stjärnhallen var vi sovd över.

Idag var det då Penkkis! Jag var utklädd till Sailor Venus och Nina, Miili, Anna-Sara och Camilla var 4 andra sailor-hjältinnor. Vi hade ett enligt mig (och säkerligen många andra) ett lyckat program innan vi hoppade upp på en lastbilsflaka och körde runt till skolorna i stan och ropade på! Och nu sitter jag här efter att ha sovd ikapp lite grann medans (oj, medans får man inte skriva, det är TALSPRÅK!) mina vänner sitter på en buss ner till Åbo för att fara på abi-kryssningen. Jag skippade den resan eftersom jag tycker det är lite dyrt att betala 116€ för att fara och sup. Hela den resan kommer antagligen att bli närmare 200€ med tanke på allt det man köper. Men, HAH, här sitter jag med 116€ mer i fickan! (Jag måste ju trösta mig med något, för jag tror verkligen att de kommer att få det jätteroligt..!)