oh my, it's a lion!

Bläbläblläblääää, booooorriiiingggg!!!!!!!!!!!!!

(för er som gissade att jag räknar kemi för tillfället får full pott.)

För detta inlägg skall bli lite roligare googlade jag på fun och detta var första bilden som kom upp. Lite rolig är den ju nog.

wow

Vet ni vad som är trevlig? Då kära vänner uppdaterar sina bloggar. Sånt gillar jag. (En liten pik bara för dem som inte gör det.)

Nu är delförhör 2 skriven. Det gick ju halft åt det hållet vart man hamnar om man är dum. Men får jag godkännt skulle det ju vara bra. Nu är det bara kemi nästa vecka och cellbiologi veckan därpå. Cellbiologi har jag under kontroll. Kemin tappade jag kontrollen över för sisådär, tjaa, ja sedan tredje föreläsningen. Men det går nog bra. Det kommer att gå jäääätteb r a a a. .. .

Och idag betedde jag mig som en 10 åring som såg en rosa ponny med vingar. Inte bra.

Nu lyssnar jag på lite musik så att jag skall vakna så jag kan sätta igång med lite kemiläsande. Jag sov just 2 timmar, jag sov nämligen bara 6 timmar i natt (vilket är allt för lite för mig). Jag läste en bok som jag började tycka att är helt okej (om man struntar i att hon skriver om glittrande ögon och blabla) och så måste författaren ta och skrewa upp allting så det bara blev helt sjukt. (För er som jag nu har berättat dethär om kan ju bara hoppa fram till nästa stycke)
Matilda, som boken handlar om, blev våldtagen av sin pappa då hon var typ 14 år och blev gravid, men babyn dog vid födseln. Senare när Matilda är 39 år och äntligen börjar få det lite bättre (hon har bara haft det väldans jobbigt på sin fårfarm chirunga ett bra tag) träffar hon en stilig ung kar som hon gifter sig med och så blir hon gravid på nytt. Nu kommer det som förstör hela boken. Matilda hittar några foton och ett brev som tillhör karn hennes och hon får reda att babyn hon födde som 14åring inte alls dog vid födseln utan tanten och gubben som hjälpte henne vid födseln hade tagit hennes barn och nu hade hon gift sig med sin son som har samma pappa som hon har. Alltså HALLÅÅ?!? HAPPY ENDINGS? Ja, Matilda föder sedan barnet och så dör hon. Great. Sen vet jag inte vad som händer. Jag blev bara sur och slutade läsa.

För att allt skall bli lite bättre lägger jag in en trevlig liten klassisk film som vi glömt bort som kräver dålig humor för att man skall tycka den är rolig.

Å så flitig jag är. Nästan som en myra!

Idag har jag läst ytterligare ett kapitel i den underbara (not) boken Biology of plants. När jag läst färdigt satt jag kvar och tänkte att jag nu skall ta och fundera lite över vad jag läst och riktigt ta in visdomen i min skalle så att det sitter där tills åtminstone fredag eftermiddag (vi har nämligen tent på fredag förmiddag). Men när jag började fundera kom jag fram till att jag inte har en aning om vad jag läst. Liskom nada som min kära syster brukar säga.

Så funderade jag lite till vad jag engentligen lärt mig från de ca 250 sidor jag hittills läst till denna tent och jag kom fram till att det inte var så mycket. Så i själva verket har jag slösat bort en massa tid på att sitta och läsa Biology of plants medan jag tänkt på något helt annat. Idag tänkte jag bland annat på om det var klockan 17 eller 19 som jag skall till Mirjams ikväll. Och hur trevligt det vore att fara på en liten roadtrip. Sedan spann tankarna vidare på denna roadtrip över vilka städer och happenings jag skulle besöka. Ja, så hade jag läst då typ ett kapitel och tänkt på lite onödiga saker. I själva verket är jag ganska flitig. Jag har ju läst hur mycket som helst juh. Det är ju bara lite synd att min skalle inte vill samarbeta utan tänka på intressantare saker. Jäkla skalle.

sådär lite biologiskt av mig.

Jag missade att det snögade igår. Jag låg i sängen och läste Sommarboken av Tove Jansson. Jag läste om fågeln som dog av kärlek, farmorn som glömt hur det känns att tälta och hur Sophias helmliga väg genom rosensnåret blev förstört. Och medan jag låg under täcket och hade det varmt och mysigt och längatde lite till sommaren missade jag att de snögade. Men snart är det vinter! Och jul! Jag tänkte för mig själv idag att vad fint det ändå är på vintern fast det är kallt så man förfryser öronen (har hänt sig) så är det ju ändå hur vackert som hellst om man någon morgon stiger upp tidigt och går ut och ser hur solen stiger upp och allting glittrar. Sen gick tanken vidare om att det är ganska vackert nu på hösten också då solen stiger upp och får trädens gula löv att se ut som att träden brinner. Och på våren också då solen lyser mellan grenarna ner på de första blommorna som slår ut mellan gamla löv. Och så sommaren. När kvällshimlem är lila, röd och orange och soluppgången är minst lika vacker. Så varje dag är nog vackrast.

Eet

Jag tänkte skriva något fint åt er men jag kommer inte på något. Så istället får ni höra på en fin låt.

Oh my!

Jag sitter här vid Emmas och Camillas matsalsbord och väntar på att pirogerna skall bli klara och vi skall börja se fredagen den trettonde. Och nu skall vi inte se nån töntig skräckfilm från 2008 eller hur ny den nu än är, nej vi skall se den äkta töntiga fredagen den trettonde från 1980! Den ni! Äkta vara skall det vara. Jag tror den kommer att vara riktigt spännande och ryslig(t rolig).

Och ibland tittar vi på gamla fina foton.