tjugonde mars.

Bara för att det är typ ett halvt år sedan termometarn visa över 15 grader så gick jag ett varv runt kvarteret när jag egentligen borde ha gjort något annat. Det känndes inte riktigt som 16,2 grader celcius, men det var helt okej ändå för solen lyste och asfalten var framme.

Bättre än julafton.

Det är maj och vi har just kommit hem från en vecka i Berlin. Halsen och armarna hann få färg, garderoben en tropp till eller flera och kameran full av foton.
Jag cyklar fram på bar asfalt och gruset som lämnat kvar från vintern knastrar och sprättar hit och dit åt sidorna. Jag ser redan innan jag svängt in på parkeringen att de har kommit. Trampar lite hårdare för att få den sista biten bakom mig och sedan nästan springer jag från cykeln till ridplan och där är de. Jag kan inte sluta le fastän jag försöker. Leendet sitter som fastklistrat, men det får det vara, Tundra har kommit tillbaka! Jag går fram till henne och Johanna ger mig grimskaftet och leendet blir om möjligt ännu större. "Precis som på julafton" säger Janne. "Bättre" svarar jag och strycker handen längs med Tundras hals. "Mycket bättre".

När livet inte kunde bli mycket bättre.

Har lite huvudvärk och ingen större lust att fortsätta pluggandet till alla dessa tenter. Men det går nog bra, jäklar vad det kommer att gå bra dethär! I kemitenten kommer det att gå så bra så att jag får bäst av alla 100 som tentar och så vinner jag dendär tjocka tunga boken full med tabeller som jag sedan säljer för det ryktar om att den är ganska dyr. Ja, jäklar vad bra på Kemi jag blev mitt i allt. Och när jag får tentfrågorna i allmän biologi börjar jag nästan skratta för oj så lätt alla frågor var. Så skriver jag tills pennan tar slut och får en femma med en glad gubbe brevid. Sen molekylmodellering skall vi inte ens börja prata om. Oj oj oj säger jag bara.

Vet ni, jag är lite trött på att bara ha skola i hjärnan. Tent hit och tent dit, deadline där, där och där och merameramera studiepoäng. Och vad skall du Pia göra nästa år då? Ja, de vete fan. Om ens han vet det.
(Varför tjatar feminister om att Gud är en kvinna, men aldrig har jag hört dem säga att djävulen är en kvinna? Nej, det är minsann en man)

Vi sitter alla barbacka på varsin mjuk varm hästrygg och beredda att bege oss iväg ut i skogen. Solen värmer våra bara armar och ben och våra näsor är fulla av fräknar när rider vi iväg i en lång kö, skrattande åt någon historia och bara njuter av stunden. Vi lutar oss framåt och kramar hästarnas hals för att undvika de lågt hängande grenarna och kommer snart fram till en öppen linda var vi alla hoppar av samtidigt, drar tränsen av hästarna och släpper dem lösa. Först tittar de lite på oss, konstaterar sedan att de är fria och sätter av i en dundrande galopp med stora bocksprång till andra sidan av lindan. De frustar och skuttar några gånger till innan de saktar av för att så småningom sänka sina huvuden och börja äta. Vi skrattar lite åt dem innan vi sätter oss upp på bilflaket och kör åter igen tillbaka till stallet. När vi kommer till travbanan griper vi alla tag i flakets kanter, ropar högt att vi vill ha rally och får vår vilja igenom. Till höga skratt och tjut kör vi ett och ett halvt varv runt travbanan så fort nu den slitna pick-upen kan ta oss medans den kör slalom och guppar fram över gruset. Sedan kör vi iväg in till stan och köper mjukglass som snabbt börjar rinna ner för fingrarna, men det gör ingenting, för det var sommarlov och vi var 13 år och tyckte att livet inte kunde bli mycket bättre än såhär.

Inget vettig alls.

Jag började skriva om vad jag gör just nu, men det lät bara då deppigt, så vi skiter i det. Istället kan vi ju fundera på vart våren har tagit vägen. Det skulle ju vara sådär lagom trevligt om den kom snart. Jag börjar bli lite trött på gråvita dagar. Ser ut som hjärnsubstans, vit och grå hjärnsubstans. Och det är ganska tråkigt. Det stimulerar ju inte hjärnan ens en gång så att man orkar läsa Kemi i några timmar till. Nej usch och fy för hjärnsubstansväder.

Jag tror jag skall ta och äta ett knäckibröd till, för det är det godaste jag har här hemma just nu. Näst efter russin och apelsiner, men russin har jag redan ätit så många gånger av och apelsiner är för klottiga för att äta framför datorn. Så det blir knäckibröd. Det känns som om jag borde gå och handla mat, men jag vill inte slösa pengar på mat.

Men snart är det påsk och jag tänker ta ett två veckors långt påsklov bara Kemiprovet går bra. (snällasnällasnällasnääälla, bara ge mig en etta och jag är gladare än snurre sprätt) Och allmän biologitenten skullde det också vara trevligt att bli godkänns i, men det är det ingen panik med.

Kan jag bara inte få krypa ner under täcket och se en film och äta godis? Hellst lakrits, salmiack, choklad, skumm och de som är fyllda med färgämnen. Nej, hellst hellst hellst av allt finsk lakrits. Finns inget bättre. Och sen ännu några negerkyssar och kokosbollar.

Äh, jäkla hjärnsubstansväder som aldrig ta slut. SLUTA UPP MED ATT SLÄPPA NER HJÄRNSUBSTANS!!!

tack.

Todelott todelott

Jag tittar upp och mot mig kommer en trippande passande finnhäst med lysande rött träns och en skäggig gubbe med slitna jeans och smutsig jacka sittandes barbacka på ryggen. Gubben skrattar lite och pratar med hästen. Han säger åt hästen att snart får han galoppera, efter den där bilen. Sen när de ridit förbi bilen släpper han lite på tyglarna och hästen far iväg som skjuten ur en kanonkula fram i ett mellanting mellan pass trav och galopp. Det ser inte så fint ut, men ack ändå så härligt. Hästrygg. Hovklapper. Tårar som rinner ner längs kinden av den kalla vinden. Tovig man. Jag saknar allt med hästar så himmelens mycket! Jag vill så innerligt lära mig att rida bra, ha en häst som lär mig och som jag får vara glad tillsammans med. Jag kan inte fatta att man kan sakna att göra någonting så här mycket. I höstast gick det helt okej att vara utan ridningen, det var så mycket nytt, mycket i skolan, regn och höstväder och allt gick så snabbt att jag snart kom hem till julen och fick rida varendaste dag. Men nu sitter jag här och försöker smälta bort längtan efter att få rida. Eller åtminstone trycka undan den lite, för det är lättare så.

Men snart är det sommar och jag skall då rida och fara på dressyrträningar och slipa upp min ridning. Och förhoppningsvis så slipper jag till hösten iväg till ett annat land till en plats som kan hjälpa mig på vägen att bli en bättre ryttare. O, snälla någon, låt det bli så!

Och det är lördagkväll!

Nu borde jag snart göra mig redo för kvällen, en kväll som kommer att bestå av förfest hos E&C, Födelsedagsfest-Bollywoodfest hos Sode och sen även eventuellt dansdansdans at the Monkey. Nu skall jag bara hitta paratjiga kläder som passar in för denna kväll. Yesyesyes!

Mmmm

Hej, nu skall jag skriva en 3-4 sidors lång uppsatts var jag diskuterar förhållandet mellan människosyn och olika "centrismer". Det blir bra, jag har ju rabarber-grädde té i min stora kopp! (Och när man dricker det påminns man ju lite om sommaren då man lagar rabarberpaj och sedan äter den med vaniljsås ute i gungan under björken. Och med såna fina tankar i huvudet så går ju allt som på rälls!)