rakatungtungrakatungonburubummbummbumm

Vet ni vilken låt man alltid blir glad av att höra? Jungle Drum med Emiliana Torrini. Hon skall till provinssi i sommar. najs.

Igår var jag och mina modeller (hur coolt låter inte det där då??) till Juthbacka, så fotade jag dem till konstdiplomet. Sen hann vi också till Herlers museum, men de bilderna måste jag tyvärr meddela att inte blev så bra, så vi måste fara tillbaks nån dag och fota det på nytt. Men för övrigt är jag ganska nöjd med bilderna. Bara jag får fixat till dem lite ännu är de färdiga för framkallning. Sen måste jag köpa en bok.

hey I can't stop my feet
ebony and ivory
and dancing in the street

Ikväll skall jag på Casino.

skidresa

Idag har det varit jättefint väder så jag tänkte såhär; Nu har jag suttit inne och pluggat ett bra tag, kanske jag borde utnyttja snön där ute eftersom den kanske inte kommer tillbaka nästa år. Så jag for ut tog ner skidorna (eller nej, pappa tog ner skidorna, jag tittade på) och for skidandes genom skogen till lindon bakom vårt. Det var mycket snö kan jag säga. Första varvet plumsade jag till största delen fram, sen gick det lite bättre. Observera att jag skrev lite. Sen skidade jag hem igen. Dagens motion.

Nu ikväll har jag varit på international evening vid stjärnhallen. De har ett youth exange läger här nu, och jag skulle sååå vilja vara med! Det var jätteroligt då vi var till Slovenien för två sommrar sen på ett sådant läger! Kanske man borde ta och lelta efter passande läger pånytt. Det är ju ändå ganska jättebillligt att fara på ett sånt läger. EU betalar hela 70% av resandet och boendet! Spanien skulle inte vara så tokigt. Eller grekland, frankrike, italien eller, jaa vilket land som hellst egentligen! Jag vill verkligen ut och resa jag nu!

Oscarsgalan

Jag sitter och drömmer om klänningar. Och oscarsgalan. Och klänningar.

Har du vänner, anse dig då rik.

Jag är inte direkt den typen av människa som skriver puss och kram i slutet av meddelande eller en massa <3<3<3 överallt. Inte heller springer jag fram och kramar folk bara för att det var ett tag sen. Jag försökte ett tag med att bli lite kramigare av mig eftersom det är vetenskapligt bevisat att man mår bra av kramar. Men jag kände mig mest bara konstig. Så jag gav liksom upp med att anstränga mig med att krama. Och jag säger inte åt mina kompisar att jag älskar dem och att de är världens bästa kompisar och ett liv utan dem är som ett liv utan syre. Ni fattar va? Jag är för finländsk för att uttrycka mig som en svensk om man säger det så.

Men jag uppskattar faktiskt mina vänner och ibland så påminns man faktiskt om hur jävla bra de är! Som nu då de ställer upp för mig som modeller till mitt konstdiplom bara sådär mitt i allt. Så jag menar verkligen det jag skrev ovan att jag aldrig säger. För mina kompisar e BÄST!

HAH!

inte så viktigt.

hmm, jag har blivit bloggberoende. Riktigt på allvar. Jag läser allas blogg hela tiden och det är väldigt irriterande då folk inte uppdaterar. haha

Hmm jag skall se hur bra jag kan skriva utan att se op tangentbordet.

Det gick ju ganska bra. bara på som blev op.

Hmm, jag tror det är bäst att jag slutar skriva, annars kommer ni att få läsa en massa dåliga skämt. Och med dåliga skämt menar jag verkligen dåliga. Så dåliga att det bara är camilla och jag som skrattar åt dem.

Lättad idag.

Å vad glad jag är över att vi har Lotte som konstlärare! Hon är så förstående och bra! Jag har nämligen varit ganska stressad över mitt konstdiplomarbete ett bra tag och därmed har inspirationen varit typ noll. Så resultatet har blivit crap och jag har ingen lust att lämna in något sånt till konstdiplomet och inte ställa ut det vi rådhuset heller för den delen. Så de här senaste dagarna har jag funderat ifall jag skulle ändra på uppgiften lite, men jag var inte helt säker på att jag skulle få göra det. Men efter att ha berättat hur läget är och vad jag planerat sa Lotte att det är helt okej! Så det kändes verkligen som PUH, THANK YOU! Nu gäller det bara att övertala alla mina kära vänner att ställa upp som ursnygga modeller! :) Iiii, jag kan knappt vänta med att få sätta igång, jag har massor av idéer i hjärnan just nu!!

Dessa underbara djur!

Ibland känns det som att man faktiskt inte har en minsta lust att byta om och sticka iväg till stallet för att rida. När jag tänkte lite närmare på den tanken idag kom jag fram till att det har gått i perioder. Och de perioder det aldrig en endaste gång varit tungt att fara till stallet var då jag tog hand om och red någon av dessa tre underbara hästar; Dillenburg "Diltzi", Tundra och Colombian Cream xx "Emil". Jag kan vara, eller jag ÄR lycklig över att jag fått chansen att rida sådana underbara hästar, och också alla de övriga hästar som jag fått och har chansen att rida och lära mig mycket av som Chamonix IV "Nixi", Manuliina "Liina", Sinus, Willgo, Filli, Eliza's Secret "Elli" och alla de som jag bara ridit lite nu som då!

Diltzi var min första sköthäst och gud vad jag tyckte om honom!! Han var så rolig att rida och jag kände mig så bra då jag red honom. Jag var ju dock inte så bra på att rida och jag trodde att han gick i perfekt form för mig bara för att han böjde på nacken, men han gav mig bättre självförtroende på detta sätt. Även om han knappast visste om det.

Blev han uttråkad då jag red honom såg han spöken och sprang iväg en liten bit, aldrig så att jag ramlade av eller likande, utan bara för att det var lite roligt. Sen så äälskade han när man borstade honom på insidan av bakbenet. Ja, han var så fin så fin!

Ungefär ett år efter att jag börjat rida Diltzi, typ 2003, kom Tundra till Nurk och jag red henne lite ibland nu som då. Mest var jag och skrittade med henne i terräng, för hon var ju ändå den heta svårridna hästen! Men Jag fick så småningom rida Tundra mer och mer, jag startade t.o.m. i en klubbdressyr med henne en gång, men jaa, det gick ju inte såå bra. 2004 betäcktes Tundra med Waltzman och 25.5 2005 fick hon hingstfölet Wallaroo. På hösten flyttade Tundra och Wallaroo till Tammerfors. Men ett år senare fick Tundra komma tillbaka till Nykarleby, hon kom nämligen att bli min fodervärdshäst! Att jag tog henne var något av det bästa beslutet jag någonsin gjort! Det är otroligt vad man kan lära sig av en häst! Med henne lärde jag mig att rida öppna och sluta i alla gångarter, galoppombyten, förvänd galopp, hur otroligt mycket sitsen påverkar m.m. m.m. Hon var, är, en så bra läromästare, speciellt med tanke på att hon inte tog illa upp fast än man gjorde fel. Hon förstod vad man menade och gjorde det, men gjorde man det rätt visade hon hur det verkligen skall kännas! Jag har på henne fått känna hur det skall känns när det faktiskt fungerar! Och också när det inte fungerar för den delen.. Och hon är den underbaraste häst jag hoppat banhoppning och terräng med. Tundra har verkligen lämnat de allra djupaste spåren i mig, och det är jag glad över!

Jag minns ännu första gången jag red Emil. Det var på en ridlektion för Tove och jag var ganska säker på att den ridlektionen skulle sluta i katastrof. Men resultatet var verkligen motsatsen! Han visade sig vara helt underbar att rida och när Lena nån vecka senare frågade om jag ville börja rida honom blev jag helt överlycklig och svarade ja med det samma!

Jag red honom 3-4 gånger i veckan och jag bara älskade hans lynne! Som en gång då vi travade runt travbanan helt lungt och jag tänkte väl på hur härligt det är och allt sånt där och plötsligt sitter jag på backen istället för på Emils rygg! Emil travade iväg en bit innan han stannade och tittade vart jag lämnade. Jag gick fram till honom, men när jag just kommit ikapp honom travade han iväg en bit till tills han stannade och vände om för att titta på mig. När jag kom ikapp honom igen travade han igen iväg en bit och stannade och väntade på mig. Sådär fortsatte vi tills vi var framme vid stallet. Sen var han också jätterolig att rida dressyr på och hoppa eftersom han var så väl skolad. Han hade ju tävlat upp til två stjärnig fälttävlan! Tyvärr hann jag inte rida honom så länge innan han skadade sig på sommarbetet och avlivades. Men han hann verkligen förgylla den tid jag hann vara tillsammans med honom!