Framtidshuset mitt.

Jag och Ulrika har idag varit ut på en promenad ner till Åbo hamn och tillbaks. Egentligen tycker jag inte att Åbo är en sån hemskt fin stad, men går man på de rätta ställerna finns det en massa hus som man inte direkt skulle ha något emot att flytta in till.

Hus. Något jag verkligen vill ha är ett stort fint hus. Ett hus som jag får inreda precis som jag vill. Åh, vad det skulle vara roligt. Och jag vill ha mönster, färger och fina detaljer. Inget hus var allting är vitt vitt vitt. Förlåt om någon har så men jag tycker det är så tråkigt. Men då är det ju bara min åsikt, och man skall ju ha det inrett så man trivs.

Jag vill ha gamla porslinskannor fyllda med vilda rosor, stora speglar med guldram, plåtburkar med mönster på, gamla arabiafat, stora mönstrade mattor, kuddar, rokokosoffor, en flygel, mörkblåa väggar, gul och vitrandiga tapeter, gamla kranar, badkar med "tassar", målade vasar, iittala fåglar, kristallkronor, mysbelys, kakel med påfåglar, ljusstakar, korgar, ekgarderober fyllda med vackra klänningar, tavlor, målarateljé, fårskinn, en stor trädgård, nära till vattnet, ett stall med gjutjärnsdetaljer, rosenbuskar, syrén, hägg, bäck, allé, öppen spis, bastu, papperslyktor och så mycket mycket mer.

Men det tar nog några år ännu innan jag kan köpa mig mitt drömhus. Fram tills dess får jag smala på mig inspiration och idéer. Till exempel i Grey Gardens hade de ett så vackert hus. Före det förföll då. Det var vackert.

Tänk att kunna vakna upp i ett sånt här rum. Ett rum var det är vår varenda dag.

Jag vill ha mörkblåa väggar. Som sammet.

Idag är det dagen som igår var morgondagen och imorgon kommer att vara igår.

Det finns dagar då ett barns skrik och skratt väcker en klockan nio på morgonen ur en dröm man hellst av allt inte ville vakna upp ur. Så man ligger kvar i sängen en timme till och försöker komma tillbaks till drömmen därifrån man rycktes bort. Men det lyckas inte för rummet blir bara ljusare och ljusare för varje sekund och tillslut ger man upp tanken på att få återvända till sin dröm och stiger upp och lagar en kopp té åt sig istället och bläddrar i en GLAMOUR tidning från förra sommaren och tittar sedan på kalendern hur länge det är kvar till sommaren.

På dessa dagar som börjar med att man vaknar när man inte vill vakna så läser man Organisk kemi och funderar varför man egentligen läser detta och det enda svar man kommer på är att man läser detta för att man måste och för att man skall få ihop 45 studiepoäng så att man får studiestöd och bostadsbidrag. Sen slår man snabbt igen boken när man läst de sidor man tänkt läsa och tar och äter kyckling och couscous så att man sedan skall orka simma 1,5 kilometer efter att man gått 3,5 kilometer till simhallen i halka och snålblåst och önskat ännu mer att det vore sommar. Men sommaren är bara 4 timmar närmare än när man såg efter sist.

Efter att man sedan gått den 3,5 kilometer långa hala blåsiga vägen hem igen lägger man sig ner i sängen och myser en stund under täcket och drömmer sig bort till Australien där det är varmare än här. Sen äter man 4 portioner müsli ur en filkopp innan man går ut i snålblåsten och halkan igen för att gå till en vän för att se en film.

En sån här dag då man vaknar då man inte vill vakna och man hellst av att skulle vilja hoppa på ett flygplan som tar en till Australien har jag varit med om idag. Exakt en sån här dag.

Guldkompassen

Härom dagen, eller snarare härom veckan (kan man säga så? men det var hur som helst för några veckor sen) som jag av en händelse såg trailern till "the Golden Compass" och jag fick lust att se den på nytt. Så det är vad jag har gjort nu ikväll, sett på Guldkompassen. Det är den första delen i en triologi och den kom ut 2007 och är hittills fortfarande den enda delen som spelats in och kommit ut.

Jag har läst böckerna, även om det är sisådär 6-7 år sedan (shit), men hur jag tyckte väldigt mycket om dem. Och jag är verkligen inte den enda av denna åsikt. Och filmen tycker jag faktiskt är riktigt bra! Den ser trovärdig ut, många bra skådespelare och ja, helt enkelt en bra fantasyfilm enligt mig (och säkert många andra), så jisses, vart har de två sista filmerna lämnat? Jag googlade lite om detta och tydligen var Guldkompassen en stor flopp och därför har inte de två sista filmerna spelats in ännu. Jag läste att det inte kommer att komma på ett tag ännu eftersom Warner bros nu lägger pengar på två andra stora fantasyfilmer, The hobbit och Harry Potter. Fine, jag fattar, det är väl knappast en billig grej att spela in fantasyfilmer, men är det inte lite dumt att skjuta upp de två sista filmerna fram till 2012 eller vad det nu var på tal om. Ja, om de ens spelar in någon fortsättning.

För något folk verkligen stör sig på i filmer/serier är när de byter skådespelare. Och jo visst, nog kan det väl vara samma skådespelare med, men ungarna som var med i guldkompassen blir ju plötsligt minst fem år äldre. Hoppsan.

Men det skulle vara synd om de inte filmar in ett slut på denna triologi. Verkligen. För den blir ju bara bättre. Men om fem år kanske. Om vi har tur.

Tadaaa!

Nu har jag lagat om min blogg! Efter mycket letande och sökande hur man ändrar bakgrund kan jag härmed säga att jag hittat en fenomenal blogg var det står in i minsta lilla detalj hur man gör sin blogg lite finare än vanligt. Tack.
Men nåja, bloggen är inte riiiktigt klar. Jag orkade inte med mera färgkoder, letande och trixande och knixande med bilder idag så det blir en annan dag.

Min skådespelarkarriär

Snart kommer inspelningarna av filmen "Bilbo the hobbit" att börja. Eller egentligen borde man väl säga filmerna eftersom berättelsen kommer att delas upp i två delar.
Men hur som haver så kom jag på något väldans roligt.

Som en del vet och andra inte vet har jag små planer att ta ett mellanår nästa år. Riktigt vad jag skall göra har jag inte bestämt mig till 100% ännu eftersom jag för tillfället har fyra alternativ. Men ett alternativ är att fara på working holiday till Australien eller Nya Zeeland. Och vet ni var de skall spela in filmen "Bilbo the hobbit"?. Yes, you got it. I Nya Zeeland. De kommer väl antagligen att behöva en massa statister. Och inte för att skryta, men jag har ju agerat som statist i filmen "Colorado Avenue" (precis som typ resten av alla, eller iaf hälften, Nykarlebybor har gjort). Så jag kan ju det här med att vara statist. Jag skulle antagligen stå högst på statistlistan.

För kom igen, hur coolt skulle det inte vara att kunna ha den här konversationen om ett-två år:

- Nämen hej Pia, vad roligt att se dig! Vad har du gjort sen vi sågs sist då?
- Äh, du vet det samma gamla vanliga. Jobbat lite här och där i Australien och Nya Zeeland. Jag fick bland annat en liten roll i en film.
- Åhå, vad då för film? Berätta mera!
- Bilbo the hobbit. Den hör ihop med Sagan om ringen triologin, kanske du har hört talas om de filmerna?
- Jo faktiskt! Men vad fick du för roll då?
- Tja, lite det ena och det andra. En alv och en orch bland annat. Sen hjälpte jag ganska ofta till backstage.
- Wow, låter ju helt fantastiskt. Så var Peter Jackson regisör till denna film också?
- Åh ja! Vi blev riktigt goda vänner vi två! Men jag hängde nog ändå mest med Tobey Maguire och några andra. Riktigt kul hade vi.

Jaa, jag kan riktigt se det framför mig. Jag tror nog stort på att jag får medverka i denna film. Eller, ja, filmer. För knappast finns det andra som tänker samma sak.

Heeeeelp!

Jag behöver hjälp! Snälla. Jag dööör! Pleeeeease!

Okej nu överdrev jag en aning.

Men nu i 8 veckor framöver har jag lite kurser i skolan. Jag har alltså mycket fritid. Jag har svårt att fylla upp fritiden. Jag sitter på datorn 4 timmar i sträck och känner mig som ett datorslusk. Och då har jag fyllt resten av dagen med sömn, skola, matlagning, läxläsande och motionering.

Jag behöver ett projekt.

Ge mig tips. Ge mig flera.
Men det finns några krav.

1. Det skall vara något jag tycker om.
2. Det får inte vara dyrt. T.ex. tänkte jag att, Hey, jag kan ju börja sy! Men hmm, jag har ju ingen symaskin. Och symaskiner är ju dyra.
3. Det skall inte vara aaaallt för invecklat eller svårt. T.ex. tänkte jag att, Hey, jag kan ju börja sy! Men hmmm, jag vet inte riktigt hur man skall sy kläder.

Okej, jag tror detta är alla krav jag har att ställa.

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.

Jag satt i Marias rum hemma i Nykarleby tillsammans med mina syskon. Det hade på något vis sluppit in en gråsparv i rummet så jag öppnade fönstret för att släppa ut fågeln igen. Men när jag stängt fönstret ville fågeln bara in igen. Och nu när vi tittade närmare på fågeln så var det en liten pingvinunge! Jag släppte in pingvinungen in i rummet igen och han sa att han ville bo här. Han kunde bo på fönsterbrädet för det var passligt kallt där ute berättade han. Det fick han göra sa jag.

Han var så liten och söt, svart och vit och inte större än att han rymdes att sitta i min handflata. Men han var dock en aning klumpig av sig. Och väldigt slagtålig, som tur var. För han ramlade ner från fönsterbrädan flera gånger, och det var ju ändå från andra våningen. Men min lilla pingvin kunde flyga lite, så han flaxade bara upp igen så man kunde ta emot honom och sätta ner honom på fönsterbrädan igen.

Tänk om man hade en liten pingvin, vad roligt det skulle vara!