fokus

Yeah, kiss me like we die today

Så bra, så bra. Klicka och lyssna. Jag beordrar er; lyssna!

Söndagsaktivitet

Efter dagens träningspass gjorde jag en hårinpackning och tänkte att så länge den får verka så kan jag städa lägenheten. Sådär ordna upp lite grann, sopa och diska undan på en halv timme. Två timmar senare har jag städat toaletten, sopat hela golvet (har ingen dammsugare, därav sopandet) och torkat av det, diskat, fört ut soporna, torkat av alla köksytor inklusive inne i ugnen, piskat alla mattor och torkat damm. 

Dessutom hittade jag en del gömda och glömda saker:

Ett. Ellens plåster (obs. Ett oanvänt sådant. Som tur var)

Två. Min borttappade zebraring. Dansade en liten glädjedans vid fyndet.

Tre. Ett väldigt vackert skrivet brev av en Tanai till en Jess.

Fyra. Ett födelsedagskort.

Så nu är både jag och lägenheten väldigt rena. 

(Fast jag är lite bättre än lägenheten för jag doftar vanilj.)

Tummen upp för det.

Nu skall jag laga någonting gott att äta, leta upp en intressant dokumentär att se på och bara söndagschilla.

You know.

Rivstart

En gång i tiden tyckte jag frukost var den mest onödiga måltiden om dagen. Hellre ligga och dra sig i sängen en halv timme till för att sedan stiga upp och äta lite müsli med mjölk på 3 minuter än att stiga upp laga en ordentlig frukost. Väldigt ofta hoppade jag över frukosten också. Var ju ändå inte så speciellt hungrig när jag steg upp, så jag kan ju lika gärna ligga i sängen ytterligare 3 minuter.

Men nu har plötsligt frukosten blivit den trevligaste måltiden om dagen. Jag stiger upp, drar på mig kläderna och går ut på en timmes promenad (förutsagt att jag inte börjar skolan allt för tidigt). Sedan plockar jag åt mig Dagens Nyheter från postlådan, tillreder en ordentlig frukost och sitter oförskämt länge vid frukostbordet. Gärna en timme om det finns tid.

I natt när jag kom hem kände jag att jag verkligen vill ha nybakat bröd till frukost. Så jag knådade samman degen till morotsbröd i långpanna och lät den jäsa i kylskåpet över natten. Sen på morgonen tog jag degen ur kylskåpet och lät den stå i rumstemperatur tills ugnen var uppvärmd. In i ugnen 20 minuter medan jag tog en rask promenad runt kvarteret för att mötas av doften av nybakat när jag stiger in. Pretty lovley. Grejen med att låta degen nattjäsa är att blanda jästen i kall vätska istället för fingervarmt och låta degen stå framme en stund innan den skall in i ugnen. Easy Peasy.

Grönt té och smoothie (en halv banan+persika/bär/någonting annat+lite havregryn+naturell yoghurt+mjölk/soyamjölk) är grejen att dricka till. Ibland kokar jag ägg, ibland gröt, ibland något annat och så har jag mig en underbar frukost som gör mig glad hela dan!

come fly with me

Who's gonna be your hero

En dag skall jag snöra på mig ett par läderkängor, trycka ner en hatt på huvudet, slänga en ryggsäck på ryggen och åka ner till Afrika och stanna där tills kängorna gått sönder, hattens färg blekts bort i solen och ryggsäcken är fylld av nya ting. Även om jag inte vet när denna dag kommer att gå av stapeln så ser jag redan nu hemskt mycket fram emot den.

Jag vill lära mig och förstå hur det är att leva i ett u-land.
Jag vill lära mig och förstå vilka krafter naturen har.
Jag vill lära mig och förstå hur de olika kulturerna lever.
Jag vill finna vad de finner som gör livet värt att leva.
Jag vill lära mig och förstå känslor man inte kan känna här.
Och jag vill framför allt hjälpa.

Ibland får jag en hopplös känsla när jag kommer till det sista. Att hjälpa. Vad kan egentligen jag göra som skulle vara någonting värt? Det lilla futtiga hjälpande handslag jag kan sträcka ut är som en droppe i ett världshav. Vem tror jag att jag är? En slags messias som är god nog att offra hela ett helt år av mitt liv för att gräva en brunn under långa svärramsor? Vad tror jag att jag skall få ut av det? En plats i himlen?

Nej.

Vad jag än gör kan jag inte rädda världen. Inte ens hur mycket jag anstränger mig så kan jag rädda världen, varken genom att resa ner till Afrika för att gräva brunnar eller genom att sitta hemma och skriva insändare till lokaltidningen om krav på att vi måste börja agera. Jag kan inte rädda världen. Jag är precis som alla andra, precis som även de i Afrika bara en människa. Men vad jag kan göra är att rädda någons dag bara genom att bara finnas till där som stöd för någon. Och det är inte illa det heller.

Rädda någons dag. Och det är nästan samma sak, åtminstone för stunden.

Laxenbraxen

Fisk bör man äta varje vecka för att bli smart som en smartis. Idag är min fiskdag för denna vecka och minsann, idag lyckades jag verkligen få till det! Såhär gjorde jag:

Kokade frysta bönor, ärter och morötter i saltat vatten i sisådär 8 minuter. Sen lät jag grönsakerna rinna av sig lite innan jag flyttade över dem till mitten av ett aluminiumfolie. Radade upp några skivor mozzarella (tjocka sådana förstås) i en rad och lade en bit lax ovanpå. Klickade pesto över laxen, skvätte på lite limesaft (citronsaft borde gå lika bra om inte bättre) och olivolja och strödde över salt och peppar. Knöt ihop aluminiumfoliet, in i typ 225 plusgradig ugn i 20 minuter och voilà! Så himla gott!