Dessa underbara djur!

Ibland känns det som att man faktiskt inte har en minsta lust att byta om och sticka iväg till stallet för att rida. När jag tänkte lite närmare på den tanken idag kom jag fram till att det har gått i perioder. Och de perioder det aldrig en endaste gång varit tungt att fara till stallet var då jag tog hand om och red någon av dessa tre underbara hästar; Dillenburg "Diltzi", Tundra och Colombian Cream xx "Emil". Jag kan vara, eller jag ÄR lycklig över att jag fått chansen att rida sådana underbara hästar, och också alla de övriga hästar som jag fått och har chansen att rida och lära mig mycket av som Chamonix IV "Nixi", Manuliina "Liina", Sinus, Willgo, Filli, Eliza's Secret "Elli" och alla de som jag bara ridit lite nu som då!

Diltzi var min första sköthäst och gud vad jag tyckte om honom!! Han var så rolig att rida och jag kände mig så bra då jag red honom. Jag var ju dock inte så bra på att rida och jag trodde att han gick i perfekt form för mig bara för att han böjde på nacken, men han gav mig bättre självförtroende på detta sätt. Även om han knappast visste om det.

Blev han uttråkad då jag red honom såg han spöken och sprang iväg en liten bit, aldrig så att jag ramlade av eller likande, utan bara för att det var lite roligt. Sen så äälskade han när man borstade honom på insidan av bakbenet. Ja, han var så fin så fin!

Ungefär ett år efter att jag börjat rida Diltzi, typ 2003, kom Tundra till Nurk och jag red henne lite ibland nu som då. Mest var jag och skrittade med henne i terräng, för hon var ju ändå den heta svårridna hästen! Men Jag fick så småningom rida Tundra mer och mer, jag startade t.o.m. i en klubbdressyr med henne en gång, men jaa, det gick ju inte såå bra. 2004 betäcktes Tundra med Waltzman och 25.5 2005 fick hon hingstfölet Wallaroo. På hösten flyttade Tundra och Wallaroo till Tammerfors. Men ett år senare fick Tundra komma tillbaka till Nykarleby, hon kom nämligen att bli min fodervärdshäst! Att jag tog henne var något av det bästa beslutet jag någonsin gjort! Det är otroligt vad man kan lära sig av en häst! Med henne lärde jag mig att rida öppna och sluta i alla gångarter, galoppombyten, förvänd galopp, hur otroligt mycket sitsen påverkar m.m. m.m. Hon var, är, en så bra läromästare, speciellt med tanke på att hon inte tog illa upp fast än man gjorde fel. Hon förstod vad man menade och gjorde det, men gjorde man det rätt visade hon hur det verkligen skall kännas! Jag har på henne fått känna hur det skall känns när det faktiskt fungerar! Och också när det inte fungerar för den delen.. Och hon är den underbaraste häst jag hoppat banhoppning och terräng med. Tundra har verkligen lämnat de allra djupaste spåren i mig, och det är jag glad över!

Jag minns ännu första gången jag red Emil. Det var på en ridlektion för Tove och jag var ganska säker på att den ridlektionen skulle sluta i katastrof. Men resultatet var verkligen motsatsen! Han visade sig vara helt underbar att rida och när Lena nån vecka senare frågade om jag ville börja rida honom blev jag helt överlycklig och svarade ja med det samma!

Jag red honom 3-4 gånger i veckan och jag bara älskade hans lynne! Som en gång då vi travade runt travbanan helt lungt och jag tänkte väl på hur härligt det är och allt sånt där och plötsligt sitter jag på backen istället för på Emils rygg! Emil travade iväg en bit innan han stannade och tittade vart jag lämnade. Jag gick fram till honom, men när jag just kommit ikapp honom travade han iväg en bit till tills han stannade och vände om för att titta på mig. När jag kom ikapp honom igen travade han igen iväg en bit och stannade och väntade på mig. Sådär fortsatte vi tills vi var framme vid stallet. Sen var han också jätterolig att rida dressyr på och hoppa eftersom han var så väl skolad. Han hade ju tävlat upp til två stjärnig fälttävlan! Tyvärr hann jag inte rida honom så länge innan han skadade sig på sommarbetet och avlivades. Men han hann verkligen förgylla den tid jag hann vara tillsammans med honom!