För sisådär tre dagar sedan råkade jag i misstag slå till min parfymflaska så att den föll ner från hyllan. Men kvick i fötterna som jag är så ryckte min vänstra fot ut som stötdämpare och flaskan klarade sig fint. Det gjorde inte min fot.
Då var det inte så farligt. Visst gjorde det ont, men hade inte riktigt tid att tänka på det just då för jag skulle precis dra på mig mina gamla vinterkängor (eftersom mina nya har gått sönder. Igen. Och är på reparation. Igen). Det har nu i efterhand visat sig att det inte var så himla lyckat att välja just de skorna.
1. De har klack.
2. De är obekväma på ett oförklarligt vis.
Jag har gått väldigt mycket den senaste tiden eftersom min cykel har punktering på bakdäcken. Nu då jag tänker efter så går (haha) det vissa dagar åt 3 timmar till att gå hit och dit. Morgonpromenad 1h, skolan tur retur nästan 1h, gymmet tur retur nästan 1h.
Kombinerar man parfymflaska-skadad fot med dåliga skor med mycket traskande och några ordentliga träningspass på det så resulterar det i att man plötsligt har väldigt ont i foten. Dagens challenge-träning var toppen på moset tyckte min fot så nu sitter jag här med en påse is på foten.
Lite bittert med tanke på att jag just börjat träna igen efter influensa-attacken.
tisdag 28 februari 2012
måndag 27 februari 2012
Trumma trumma
Det är ganska så himla typiskt att Den svenska björnstammen kommer hit till Uppsala precis just den helgen då jag åker hem för att äta påskchokoägg. Nåja, man kan lyssna på den här låten om och om igen istället. Det gjorde vi i fredas i alla fall och det var fint.
Jag saknar hästar varje dag då jag borstar tänderna med min linimentdoft-smakande tandkräm
Vid något tillfälle under julen då jag var hemma sa jag att jag tror jag slutat med hästar. Att det inte lockade lika mycket som förut. Någon dag senare fick jag fick jag frågan om jag verkligen hade slutat med hästar för det var det hon hade hört. Lite flummigt svarade jag något i stil med "njää, eller joo. Eller bara just nu"
Jag har funderat på det där nu i efterhand. Har jag slutat med hästar och ridning?
Jag har inte ridit ordentligt på flera månader nu. Även om jag skulle ha möjlighet att rida på Liina här i Uppsala så gör jag det inte just nu. Var under hösten på några terrängturer nu som då, men det är allt. Jag har blivit erbjuden att rida några andra hästar, men har tackat nej. På nätet finns det massvis med annonser om hästar som behöver en medryttare, men jag har aldrig tagit kontakt med någon. Med andra ord skulle jag ha all världens möjlighet att rida regelbundet, men jag gör det inte.
Det ser ut som om jag har slutat.
Men varje gång jag träffar någon ny och de frågar vad jag har för intressen är det första svaret hästar och ridning. Jag drömmer ofta att jag rider, för det mesta på Tundra. Jag bläddrar genom hästannonser. Jag känner ett knip i magen när jag läser om andras ridning. Under mina promenader funderar jag över olika ridteorier. En orsak till att jag längtar till sommaren är för att få rida. Med andra ord, jag saknar hästar och ridning.
Så om jag saknar det, varför rider jag inte? Och varför sa jag att jag slutat med hästar?
Svaret är lika enkelt som det är svårt.
Jag måste prioritera vart jag lägger min tid. Jag skulle kunna reservera fyra timmar om dagen till ridning, men då skulle jag vara tvungen att stryka en hel massa annat som jag också vill göra. Jag har under hela min uppväxt hemma i Nykarleby reserverat fyra timmar om dagen, ofta fler än så, på stallet, hästar och ridning och lagt andra intressen åt sidan. Det var så lätt där hemhemma att hoppa upp på cykeln och tio minuter senare vara vid stallet var jag kände alla, visste hur systemet var upplagt och hur olika hästar var. Här är det lite mer komplicerat än så. Det tar nästan en timme att ta sig ut till stallet (det var Liina står vid) varav halva tiden går åt att cykla och halva att köra bil. Jag känner ingen vid stallet (jag möter knappt någon ens en gång vid stallet), jag känner inga tränare och ja, det är inte samma sak. Visst skulle jag kunna lära känna hästmänniskor och prova mig fram till någon bra tränare, men det tar tid. Och pengar. Och jag har annat jag vill prova på.
Så därför har det blivit att jag här i Uppsala prioriterat bort hästar och ridning för att satsa på andra fritidsintressen.
Men det är väl ingen orsak att gå ut med att säga att jag har slutat med hästar och ridning?
Nej, egentligen inte, men jag tror jag gjorde det för min egen skull. Ljög för mig själv. Man kan inte sakna någonting man tröttnat på och självmant slutat med. Det låter ju hur logiskt som helst. Enda problemet är att det inte fungerar ifall man lurar sig själv till att tro att man tröttnat och självmant slutat. Saknaden är listigare än så och smyger sig efter ett tag runt lögnen och sätter sig i hjärta och sinne.
Det ser med andra ord ut som att jag inte alls har slutat.
För tillfället prioriterar jag bara bort hästar och ridning för att få tid till annat, men jag tror jag aldrig kommer att kunna sluta helt. Så lätt är det inte att ändra en livstil.
Jag har funderat på det där nu i efterhand. Har jag slutat med hästar och ridning?
Jag har inte ridit ordentligt på flera månader nu. Även om jag skulle ha möjlighet att rida på Liina här i Uppsala så gör jag det inte just nu. Var under hösten på några terrängturer nu som då, men det är allt. Jag har blivit erbjuden att rida några andra hästar, men har tackat nej. På nätet finns det massvis med annonser om hästar som behöver en medryttare, men jag har aldrig tagit kontakt med någon. Med andra ord skulle jag ha all världens möjlighet att rida regelbundet, men jag gör det inte.
Det ser ut som om jag har slutat.
Men varje gång jag träffar någon ny och de frågar vad jag har för intressen är det första svaret hästar och ridning. Jag drömmer ofta att jag rider, för det mesta på Tundra. Jag bläddrar genom hästannonser. Jag känner ett knip i magen när jag läser om andras ridning. Under mina promenader funderar jag över olika ridteorier. En orsak till att jag längtar till sommaren är för att få rida. Med andra ord, jag saknar hästar och ridning.
Så om jag saknar det, varför rider jag inte? Och varför sa jag att jag slutat med hästar?
Svaret är lika enkelt som det är svårt.
Jag måste prioritera vart jag lägger min tid. Jag skulle kunna reservera fyra timmar om dagen till ridning, men då skulle jag vara tvungen att stryka en hel massa annat som jag också vill göra. Jag har under hela min uppväxt hemma i Nykarleby reserverat fyra timmar om dagen, ofta fler än så, på stallet, hästar och ridning och lagt andra intressen åt sidan. Det var så lätt där hemhemma att hoppa upp på cykeln och tio minuter senare vara vid stallet var jag kände alla, visste hur systemet var upplagt och hur olika hästar var. Här är det lite mer komplicerat än så. Det tar nästan en timme att ta sig ut till stallet (det var Liina står vid) varav halva tiden går åt att cykla och halva att köra bil. Jag känner ingen vid stallet (jag möter knappt någon ens en gång vid stallet), jag känner inga tränare och ja, det är inte samma sak. Visst skulle jag kunna lära känna hästmänniskor och prova mig fram till någon bra tränare, men det tar tid. Och pengar. Och jag har annat jag vill prova på.
Så därför har det blivit att jag här i Uppsala prioriterat bort hästar och ridning för att satsa på andra fritidsintressen.
Men det är väl ingen orsak att gå ut med att säga att jag har slutat med hästar och ridning?
Nej, egentligen inte, men jag tror jag gjorde det för min egen skull. Ljög för mig själv. Man kan inte sakna någonting man tröttnat på och självmant slutat med. Det låter ju hur logiskt som helst. Enda problemet är att det inte fungerar ifall man lurar sig själv till att tro att man tröttnat och självmant slutat. Saknaden är listigare än så och smyger sig efter ett tag runt lögnen och sätter sig i hjärta och sinne.
Det ser med andra ord ut som att jag inte alls har slutat.
För tillfället prioriterar jag bara bort hästar och ridning för att få tid till annat, men jag tror jag aldrig kommer att kunna sluta helt. Så lätt är det inte att ändra en livstil.
fredag 24 februari 2012
Då stickatröjan kan dra dit pepparn växer
Ungefär varenda eviga år vid den här tidpunkten så försvinner all inspiration till vad för kläder jag skall dra på mig om morgnarna, eller kvällarna för den delen. Ute är det bara slask, grått, halt och varken varmt eller kallt. Det är bara lättast att bara dra på sig ett par jeans, kängor och en stickad tröja. Himla trist.
För att råda bot mot detta så kan man kolla in följande bloggar för att få lite inspiration:
och
Dessutom dyker det ibland upp fagra unga män som gör en på lite bättre humör.
Sen är det väl bara att vänta på våren.
torsdag 23 februari 2012
Allt ni behöver veta om mig.
NAMN: Pia
STJÄRNTECKEN: Oxen. Till och med en oxe som passar in på beskrivningen av en oxe.
TIO ORD SOM BESKRIVER MIG: Positiv, tidsoptimist, flummig, trevlig, lugn, lång, skrattfull, ovigulant, klottrig och snäll.
ORDSPRÅK: Det man inte vet av lider man inte av.
YRKESDRÖM I BARNDOMEN: Lärare eller sjuksköterska. För att jag skulle kunna hjälpa mina barn med skolarbete eller om de blev sjuka.
HUR GICK DET MED DRÖMMEN: Någonting läraraktigt i viss mängd kanske jag blir en vacker dag. Det där med sjuksköterska har jag nog lagt på hyllan.
DET VIKTIGASTE SOM HÄNDE ÅR 2011: Flyttade till Uppsala
VAR JAG FIRADE MILLENNIUMSKIFTET: Hemma med familjen. Vi hade stora raketer det året minns jag.
FEM VANLIGA MATRÄTTER JAG GÖR: Tomatsoppa, ungslax, pasta med grönsaker, spenatsoppa med kokt ägg och vegegryta.
GODIS TOP FEM: Chokladbollar, häxvrål, twix, toffekulor och Emmas julgodis jag inte minns vad heter.
OM JAG VANN FEM MILJONER: För det första är det i euro. Så vi har det på klart. Men en resa skulle jag unna mig och ett stort partaj i Marie Antoinette stil med bakelser och bubbel. Sedan skulle jag väl spara resten.
FEM SAKER JAG ÄR BRA PÅ: Rita, lyssna, promenera, baka och fantisera.
TRE SAKER JAG ÄR DÅLIG PÅ: Tro på mig själv, redskapsgymnastik och att backa med bilen in i ett trångt utrymme.
FEM HOBBIES JAG GILLAR: Konst, ridning, träning, sällskapsspel, koka och baka.
FEM SAKER SOM JAG INTE GILLAR: Slaskigt väder, orange gatulampor, trångsynta människor, diska och elakheter.
FULASTE KLÄDERNA: Senast idag tänkte jag att bara man kombinerar kläder rätt så blir det snyggt. Men jag tror det ändå är svårt att kombinera Borats gröna baddräkt med något så den blir snygg.
FEM FAVORITLEKSAKER: Alias, pennor, cykel, katt och kamera.
VIKTIGASTE VÄRLDSFRÅGAN: Att världsbefolkningen ökar så drastisk. Tror på att förhindra detta genom utbildning.
OVANLIG TALANG: Väldigt böjbara fingrar.
Canneloni
Hur dumt är det inte på en skala ett till tio att ica inte har färdiga cannelonipasta?
Ganska dumt tycker jag om man hade planerat att laga det.
Men det går ganska utmärkt att ta lasangeplattor istället. Och så är det faktiskt lite roligare också eftersom man får klotta och kleta lite med händerna i maten då man rullar ihop lasangeplattorna. Vill ni också prova på så kan ni förslagsvis göra så här:
Hacka lök och vitlök (mycket vitlök såklart) och fräs i lite olivolja. Häll över krossad tomat och krydda med olika örter så som basilika, oregano och timjan plus salt och peppar och låt puttra på svag värme.
I en annan stekpanna fräser man skivade champinjoner i smör innan man lägger i hackad spenat och kvarg och kryddar med salt och peppar.
Lasangeplattorna får man mjuka och rullbara genom att hälla kokande vatten över dem och låta dem ligga i det heta vattnet med lite olja i några minuter. Så då de är mjuka plockar man upp dem ur vattnet och lägger en skiva ost på. Sedan klickar man lite av spenatblandningen i ena ändan av plattan och rullar ihop plattan till ett rör. Lägg cannelonin med skarvet nedåt i en ugnsform och ös över tomatsås.
In i ugn i ca 20 minuter och sedan är det bara att önska eventuella gäster bon appetit!
Ganska dumt tycker jag om man hade planerat att laga det.
Men det går ganska utmärkt att ta lasangeplattor istället. Och så är det faktiskt lite roligare också eftersom man får klotta och kleta lite med händerna i maten då man rullar ihop lasangeplattorna. Vill ni också prova på så kan ni förslagsvis göra så här:
Hacka lök och vitlök (mycket vitlök såklart) och fräs i lite olivolja. Häll över krossad tomat och krydda med olika örter så som basilika, oregano och timjan plus salt och peppar och låt puttra på svag värme.
I en annan stekpanna fräser man skivade champinjoner i smör innan man lägger i hackad spenat och kvarg och kryddar med salt och peppar.
Lasangeplattorna får man mjuka och rullbara genom att hälla kokande vatten över dem och låta dem ligga i det heta vattnet med lite olja i några minuter. Så då de är mjuka plockar man upp dem ur vattnet och lägger en skiva ost på. Sedan klickar man lite av spenatblandningen i ena ändan av plattan och rullar ihop plattan till ett rör. Lägg cannelonin med skarvet nedåt i en ugnsform och ös över tomatsås.
In i ugn i ca 20 minuter och sedan är det bara att önska eventuella gäster bon appetit!
onsdag 22 februari 2012
tisdag 21 februari 2012
Ja allt skall man då få se
Har man lite mindre att göra så kan man kolla på roliga Google streetview bilder.
Klick the pic.
Lite sött och ganska gott
Idag är det en vacker dag som dessutom är fastlagstisdagen.
Egentligen borde jag väl äta ett fastlagsbulle till eftermiddagskaffet, men någon sådan hade jag inte hemma för tillfället. Man tager vad man haver och det här hade jag:
1. Tog en matsked eller tre av min äppelbitssylt jag kokade i höst (Det vill säga, äppelbitar som fått koka med kanelstänger och socker tills de mjuknat) och värmde det i mikron.
2. Blanda i müsli. Eller så kan man krossa digestivekex, havrekex eller ja för tusan, vilket slags kex man nu råkar ha hemma och blanda i.
3. Sen äter man det med en klick grädde, vaniljsås eller vaniljglass.
EasyPeasyJapaneasy.
Egentligen borde jag väl äta ett fastlagsbulle till eftermiddagskaffet, men någon sådan hade jag inte hemma för tillfället. Man tager vad man haver och det här hade jag:
1. Tog en matsked eller tre av min äppelbitssylt jag kokade i höst (Det vill säga, äppelbitar som fått koka med kanelstänger och socker tills de mjuknat) och värmde det i mikron.
2. Blanda i müsli. Eller så kan man krossa digestivekex, havrekex eller ja för tusan, vilket slags kex man nu råkar ha hemma och blanda i.
3. Sen äter man det med en klick grädde, vaniljsås eller vaniljglass.
EasyPeasyJapaneasy.
måndag 20 februari 2012
söndag 19 februari 2012
Saknad är egentligen en konstig känsla
Ibland drömmer jag om min vackra Tundra och allt är precis som det skall vara.
Just nu skulle jag betala ganska mycket för att få rida henne. Ett ordentligt dressyrpass, galoppera det snabbaste det går runt travbanan, hoppa en stock eller tre i terräng eller bara skritta barbacka under stjärnhimlen och tyst nynna en sång i takt till hennes steg.
fredag 17 februari 2012
Man får ta och göra det bästa av det man har helt enkelt.
Egentligen borde jag vara på lite deppigt humör eftersom jag fortfarande inte är tillräckligt frisk för att lämna lägenheten och framför allt inte tillräckligt frisk för att gå på bästa svart klubb ikväll jag peppat för i typ två veckor nu.
Men vet ni. Jag är på rätt så bra humör idag av någon anledning.
Febern har gått ner, hostan börjar lossna och jag börjar se ett slut på det här tramset.
Solen skiner där ute vilket gör att det åtminstone ser trevligt ut där ute.
Jag känner mig väldigt kreativ idag. Tror minsann att jag skall rita och måla en hel massa idag.
Men först skall jag skriva en ledare/debatt artikel. Och det känns helt okej det med.
Spotify har gett mig lite mer musiktid. Tackar och bockar för den.
Jag har bestämt mig för att laga ordentlig mat idag. Soppa istället för gröt. Bra grejer.
Boken Maria tog med åt mig att läsa är intressant (Har varit inne i en boksvacka då jag knappt läst någonting annat än DN. och skolböcker. Kan ha någonting med sänglampproblemet att göra, men det har jag tillfälligt löst genom att flytta en golvlampa till sängen eftersom jag tillbringar mest tid vid sängen just nu.)
Fast det vore trevligt med lite sällskap.
Men vet ni. Jag är på rätt så bra humör idag av någon anledning.
Febern har gått ner, hostan börjar lossna och jag börjar se ett slut på det här tramset.
Solen skiner där ute vilket gör att det åtminstone ser trevligt ut där ute.
Jag känner mig väldigt kreativ idag. Tror minsann att jag skall rita och måla en hel massa idag.
Men först skall jag skriva en ledare/debatt artikel. Och det känns helt okej det med.
Spotify har gett mig lite mer musiktid. Tackar och bockar för den.
Jag har bestämt mig för att laga ordentlig mat idag. Soppa istället för gröt. Bra grejer.
Boken Maria tog med åt mig att läsa är intressant (Har varit inne i en boksvacka då jag knappt läst någonting annat än DN. och skolböcker. Kan ha någonting med sänglampproblemet att göra, men det har jag tillfälligt löst genom att flytta en golvlampa till sängen eftersom jag tillbringar mest tid vid sängen just nu.)
Fast det vore trevligt med lite sällskap.
torsdag 16 februari 2012
onsdag 15 februari 2012
Några timmar senare och jag har tröttnat totalt
Det här med att vara i influensaläge var mycket roligare då man var yngre och bodde hemma. Då fick jag en Wendy-tidning, varm saft, fammos kycklingsoppa med plättar, grädde och sylt till efterrätt och sova i mammas säng.
Nu har jag inte ens saft.
Dessutom har jag varken tid eller lust med att snora, hosta och frysa samtidigt som jag ligger inlindad i två täcken.
Åh det är så synd om mig idag.
Nu har jag inte ens saft.
Dessutom har jag varken tid eller lust med att snora, hosta och frysa samtidigt som jag ligger inlindad i två täcken.
Åh det är så synd om mig idag.
Feberyra
Igår gjorde jag argumentationsanalyser av några tal och såg sedan på Howl's moving castle. Blandar man sedan ihop dessa två med feberyra så blir det ganska intressant. Mona Sahlin är till exempel en fet gammal häxa som håller sitt försvarstal om toblerone till en enda person. Alla talen är uppspikade på ett stort slott och teserna för samtliga är hur man skall få mig så het (inombords då alltså) som möjlig.
tisdag 14 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Like they did back in the 20´s
I lördags hade Dina och Harry finaste 20-tals festen hemma hos sig. Alla var så otroligt stiliga, humöret var på topp och musiken var pepp. Så som det bör vara på en fest med andra ord.
Lite så här såg det ut:
lördag 11 februari 2012
A night in Paris
Ibland önskar jag att jag levde på 20 talet så att jag alltid skulle få gå omkring med de absolut vackraste kläderna. Men ikväll får jag gröra det. Underbart!
Låt det bli ljus
Det skulle vara väldigt praktiskt med en sänglampa. Speciellt då jag vill ligga i sängen och läsa någon sida ur Back to cold mountain eller en dikt eller tre ur mina senaste loppisfynd innan jag somnar. Visserligen så kan jag ha på taklampan och lätt som en plätt släcka den genom att sparka till lampknappen med foten, men det är ju inte riktigt samma sak. En sänglampa skall vara precis lagom stark så att man utan problem kan läsa utan att myshetsfaktorn ligger på cirka noll. Sen så måste den vara uppfylla en viss snygghetskvot också. Och underligga en viss prisribba. Knepigt det här med sänglampor. Sen får den inte heller vara allt för stor och klumpig och bäst vore det om den inte är en vägglampa för jag tror inte jag får borra hål i väggen. Men om man bortser från den sista punkten så skulle jag gärna ta den här Gyllen-lampan från Ikea. (Bara så att ni vet)
fredag 10 februari 2012
Like a bird
Jag tog en italiensk filosofibok från skolan, rev ut några sidor och började vika papperstranor.
Bra sysselsättning istället för att läsa retorikböcker.
Ps. Jag snodde inte den italienska filosofiboken, den stod i varsågod-och-ta-hyllan. Bara så ni vet.
Bra sysselsättning istället för att läsa retorikböcker.
Ps. Jag snodde inte den italienska filosofiboken, den stod i varsågod-och-ta-hyllan. Bara så ni vet.
onsdag 8 februari 2012
tisdag 7 februari 2012
Tisdagen den sjunde
Det finns dagar som är bättre än andra. Denna dag var inte en sån dag.
Tänker inte tråka ut er med varför och skriver istället att jag åtminstone ätit gott och umgåtts med trevligt folk idag. Och det är ju inte så illa det.
Här får ni en fin sensomrig bild istället:
Tänker inte tråka ut er med varför och skriver istället att jag åtminstone ätit gott och umgåtts med trevligt folk idag. Och det är ju inte så illa det.
Här får ni en fin sensomrig bild istället:
Denis Maurice - The Muses, 1893
måndag 6 februari 2012
lördag 4 februari 2012
Hellre en bitterfitta än ingenting alls
Jag tror det är ytterst få, om ens en ynka person på denna planet, som enligt sig själv lever det perfekta livet.
Inte suktar efter någonting, inte vill förändra ett ting och bara njuter till fullo av precis allt som de stöter på i sitt liv. De känner ingen ångest inför sina prestationer, sin spegelbild, sina handlingar. De är på gott humör från stunden de vaknar till stunden de somnar. De ser endast det positiva i allas handlingar och gläds med och åt allt och alla.
Vet ni.
Jag skulle inte vilja vara den personen.
Himmel vad tråkigt det skulle vara. Jag svär hellre över alla sidor jag måste läsa tills imorgon, står framför spegeln och nyper mig i midjan och vräser till åt folk fastän de inte förtjänar det.
Jag tror man uppskattar de perfekta tillfällena mycket mer då.
fredag 3 februari 2012
So sweet, you make my mouth water
Godisdag är veckans bästa dag.
Idag är det den dagen.
Gotta love it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)