Och så plötsligt en dag är våren här och man blir som barn på nytt

Man frågar sig varenda år varför man bor här uppe i norden med långa, kalla, hala, snöiga, mörka vintrar och man önskar sig bort till ett land var ens fräknar aldrig försvinner.

Och man funderar efter hur man egentligen lyckats överleva årstidernas växlingar hela 20 gånger och om man kan klara av det några år till. Men hösten går väl helt okej ändå. Höstens färger är sprakande vackra och dagarna kan fortfarande var ljummet sköna. När höstens färger bleknat till ett gråbrunt landskap tröstar man sig med nya tésorter och kryper ner under en filt och ser en film eller läser en bok. Måste man lämna filtens varma ombonad drar man istället fram den mjukaste, goaste, varmaste och största tröjan man äger och har och dra den över huvudet när man skall gå ut och så känns det som om man konstant blir kramad av en varm famn. Stannar man sedan till när man går zickzack mellan vattenpölarna, om än så bara för att för ett tag, och lyssnar till regnets mjuka trummande mot paraplyet fylls man av ett lugn och stressen man ibland känner av lindras.

Sedan förvandlas regndropparna till snöflingor och täcker det gråbruna med vitt glitter. Och mörkret som smygit sig på känns plötsligt lite mindre mörk. Vi tänder levande ljus, hänger upp stjärnor i fönstren som sprider ett varm guldgult sken och letar fram varenda lykta vi äger och har och mörkret blir istället ett hjälpemedel att framhäva julen. Vi sjunger julsånger tillsammans och för oss själva, fyller skafferierna med nya bakverk, letar efter de perfekta julklapparna i butikerna och hojtar glatt hälsningar åt varandra mitt i julyran. Och den goda stämningen fortsätter in till julrean och sedan in till det nya året. När man sedan tagit ut allt vad som finns att ta ut av julen, stoppar man undan den in pafflådor och placerar dem långt in i skrubben var de får vila tills nästa år.

Man håller fortfarande igång, skolan börjar på nytt och man har återträffar med vänner och lever på det ett tag. Men det börjar snart gå trögt. Man försöker sig på att gå på reans slutspurt och det känns bra i en extra dag eller två. Men alla tésorter börjar så småningom smaka äckligt, den stora tröjans varma omfamning har istället blivit ett stramt stryptag som inte längre håller ute snö och kyla. Alla ljus har brunnit ner och kvar finns bara gatulampornas fula oranga sken. Man orkar inte gå ordentligt längre och man halkar och får stora blåmärken på höften som aldrig tycks vilja försvinna. Huden är torr och knastrig som ett torkat löv och lika vit som snön. Och man inser slutligen att våren och sommaren inte kommer att komma iår, det kommer att bli missväxt på grund av kylan och vi kommer att lida av hungersnöd. Så man håller sig inne och går bara ut när kylskåpet är tomt sånär som på en flaska ketshup.

Man hungrar så efter våren att det värker i hela kroppen. Och så en dag vaknar man till ljudet av smältsnö som droppar och solen som kittlar en i ögonen. Kanske kanske kanske blir det vår i år också. Och sen en dag då man bara har ketshup kvar i kylskåpet stiger man ut genom dörren och möts av våren. Man skrattar och släpper allt vad man har och bara ställer sig i solen och suger åt sig våren. Man drar in den söta doften av vår ända tills man inte kan andas mer genom näsan för den är så igentäppt av pollen. Man sätter sig i gräset och känner det kittla under fingrar och tår, solen som värmer upp den frusna märgen och målar fräknar på ens näsa och man lyssnar till fåglarnas sånger som blandas till en kanon. Efter all längtan och väntan på att kyla och mörker skall försvinna känns våren så ofantligt underbar så man inser att vore det inte för den utdragna vintern skulle inte våren och sommaren kännas så underbar som den känns. Hungern är den bästa kryddan är den enda tröst man har när man ligger i sängen en kall februarimorgon och drömmer sig bort till varmare dagar. Och det smakar verkligen gott med vår nu.

But you're dying to try

Bästa låten just nu

Åtta fyra tvåtusenelva

Vet ni, jag har lite tappat inspirationen att skriva blogg. Får inte nerplitat något vettigt, så plitar ner något bara för att uppdatera.

Kanske jag borde göra om hela bloggen. Nytt utseende, nytt tema, new shit helt enkelt. Eller så tar jag bara och struntar i att låtsas vara en aktiv bloggare ett tag tills jag får någonting värt att skriva om. Ni märker väl vad som händer.

Förresten så var ni urusla på att ge boktips.

Zacce och jag

Sjätte april och jag fick mig ett sommarjobb. Och detta år dessutom ett sommarjobb som jag verkligen ville ha. Istället för Erikois Iduna, ångtvättmaskiner, diskmedel, golvmoppar, dammtrasor, vessaborstar och hemkomster från jobbet mitt i natten kommer detta sommarjobb att bestå av turister, guidade rundturer, café och allas vår älskade Zacharias Topelius vid Kuddnäs museum. Lovley! Det känns bra med ett jobb som har en anknytning till det vad jag studerar, som ser bra ut i min cv och något jag faktiskt är intresserad av. För även om jag skulle vilja säga att jag de senaste två sommrarna haft ett jätteroligt jobb så kan jag inte säga det utan att ljuga. Helt okej har det väl gått, men det blev jobbigt i slutändan med arbetstiderna 14/16-22/00 (plus, minus någon timme), långa jobbresor och ensamhet på vissa ställen. Men lönen var ju bra, man rörde på sig hela tiden och man kunde rätt så långt få ledigt de dagarna man ville ha. Så helt fy skam var det ju inte.

Men skit i det nu, den här sommaren skall jag jobba vid Kuddnäs och dessutom med en hög andra trevliga guider! Tjoho!

Fröken, fröken!

SLUs hippologprogram är ett program jag alltid tyckt verkat intressant och gärna skulle gå på, men som jag inte sökt in till av flera olika anledningar. Nu ångrar jag det lite. Missförstå mig inte, jag trivs hur bra som helst med det jag läser nu, men en tillökning i proffesorskaran hos SLU har gjort programmet ännu mer lockande. Det är nämligen så att Kyra Kyrklund skall blir professor där! Och Jan Jönsson också för den delen, men ledsen Jönsson, med det är Kyra som är min stora idol inom ridningen.

Alltså tänk er att ha Kyra som lärare! Jag älskar hennes bok Dressyr med Kyra och har sett flera dressyrprogram med Kyra som instruktör. Hon har verkligen varit en stor inspirationskälla för mig en lång tid, är det fortfarande och kommer antagligen att vara det många år framöver.

Men har jag tur kanske jag kan få se henne om hon någon gång kommer hit till SLU i Uppsala och håller någon föreläsning. Hon och Jan skall komma hit 20.4 och hålla någon slags presentation, men jag vet dock inte om det är endast för lärare och andra viktiga männiksor eller om det är för alla intresserade. Men jag är hur som helst ändå hemhemma i Nykarleby då. Just typiskt. Men det kommer kanske flera tillfällen. Då skall jag minsann slinka in i föreläsningssalen, sätta mig på främsta raden och ta till mig allt vad hon har att säga. Det skulle vara grejer det!

Mitt i natten

När det spelas så himla bra musik så man kan dansa precis hur galet som helst ända tills det är stängningsdags och man är heltrött i fötterna är det rätt så gott med brieost när man väl kommer hem. Vilken tur att just jag har brieost i kylskåpet. Eller egentligen, vilken tur att jag har en brieost brevid mig.