Härliga tider

Den här veckan har jag skrattat så mycket att jag egentligen borde ha ett sixpack till mage. (Tyvärr har jag det dock inte). Jag har varit på konstrundan och blivit så innerligt inspirerad av att måla att det bara rycker i mina fingrar. Jag har gått mig alldeles trött i benen och svettig i pannan på en trång bostadsmässa. Jag har upptäckt hur löjligt det egentligen låter då jag säger damn. Jag har cyklat tur-retur till Pörkenäs och guidat mina vänner genom kungariket Socklot. Jag har ordnat en skattjakt för två av mina vänner. Och jag har framför allt stått framför filmkameran många timmar denna vecka. Det har varit en bra vecka.

Och just nu har jag har en grå liten lurvig kattunge som springer slalom mellan mina benbbbbbbbbgm444444wwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww1
(ursäkta stavfelet på  ordet ben, men kattungen beslöt sig för att sluta springa och istället skriva. Nu sitter hon och studerar mina fingrar för att lära sig skriva med tio finger systemet)

Härliga tider.

Under svarta flaggor

I sju dagar o sju nätter

borde miljarder miljarder människor

förenas i ett ändlöst lämmeltåg

för att protestera.

Ja

i vartenda land

i varenda stad

borde ett tyst människotåg

vandra omkring

i sju dagar och sju nätter

Men

inga skränande röster

inga bedjande eller hotande ord-

tystnad

endast tystnad skulle råda

Inga plakat med paroller

endast högt lyfta fanor

som bars av varenda en

så att skuggspelet från de fladdrande fanorna

förmörkade luften.

I sju dagar och sju nätter

skulle vindens trummande mot de svarta fanorna

ljuda varnande hotande väckande

över världen

Miljarder miljarder människor förenade-

ingen klädd i solidarstrasor

i utmanande brokighet

eller strikt korrekthet

Alla alla

insvepta i svarta lakan

från huvud till fot

som hade mänskligheten av sorg

krypit in i sin egen skugga

I sju dagar och sju nätter

borde ett tystnadens skuggtåg

vandra genom varenda land

genom varenda stad

för att protestera

Protestera mot vad?

Mot allt omänskligt

som utförs i mänsklighetens namn

mot allt

som hotar att föra mänskligheten tillbaka

till stenåldern

eller till amöban!

Maria Wine

When i grow up

Jag har nu köpt mig min allra första livs fungerande ugn. Eller min allra första ugn över huvudtaget.
Hur många vuxenpoäng är inte det värt då?
Jäkligt många skulle jag vilja påstå.

Chi-ching!

Fast i ärlighetens namn så är väl vuxenpoäng inte så mycket att skryta med. Det är mest skrämmande. Och lite tråkigt. Men mest av allt förvirrande. Hur vet man vad som är vuxet och inte?

Är det okej att förtjust skratta högt åt mästerkatten i stövlarna planchen?
Eller att ta en öl för mycket?
Att prata med en löjlig dialekt bara för att det låter så roligt?
Att ta första bussen hem på morgonen?
Att ha en kläning som visar mer hud än vad den döljer?
Att gå på maskerader?
Att allvarligt fundera på om man skulle börja prenumerera på Kalle Anka istället för Elle?
Att äta kokosbollssmet direkt ur skålen?
Att se på Disneyfilmer för att man fick lust att se en sån istället för årets Oscarsnominerade filmer?

Nej vet ni vad, att alltid välja det mer vuxna alternativet resten av livet ut bara för att man råkat samla på sig en hel massa vuxenpoäng för att man köpt en ugn låter ju tråkigare än att se på ett bladlöss äta upp ett helt lönnlöv.

Kanske man kan ta och bete sig vuxet i allvarliga situationer. För övrigt är det väl bara att go latjolajbans och göra det som faller en in.

Åh lycka! Jag har än en gång löst en av livets stora frågor;
Bete dig så vuxet som situationen kräver.
Och vet du inte vad situationen kräver för vuxenhetsbehandlig, gå efter magkänslan.
Magen brukar vara bra på sånt.

Varsågod.

Ungefär såhär tråkigt har jag just nu

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att Voldermort dog
Vad gjorde du kl 08 imorse: Snarkade som en prinsessa på en ärta
Vad gjorde du för 15 min sedan: Funderade hårt på om jag skulle fara ut och jogga eller nörda framför datorn. (Kom fram till att först nörda, sedan jogga)
Det sista du sa högt: Jo, lån bara.
Det senaste någon sa till dig: Får jag lån denhär?
Vad har du druckit idag: Kaffe, mjölk och vatten
Vad var det senaste du åt: Gröt med årets jordgubbar på
Vad var det senaste du köpte: Filmgodis
Vad är det för färg på din ytterdörr: Snövit vid jönsas, brun vid fammos och eh, brun kanske i Uppsala?
Vad är det för väder hos dig nu: Marken är våt men himlen är blå.
Godaste glassmaken: Kryddig rabarber, blåbär och kokos-citrongräs.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nope, men förälskelse kanske.
Sover du tungt: Som en canadensisk tallstock.
Drömmer du mardrömmar: Väldigt sällan.
Trivs du med ditt jobb: Jodå.
Favoritklädsel: Kjolar och klänningar jag känner mig fin i.
Favoritlåt just nu: Oj, det var en svår en. Men No other way med Paolo Nutini är fortfarande rätt så grymt fin.
Vad ser du om du tittar till höger: Ett sån där byrå som jag inte riktigt vet vad heter.
Vad gör dig glad just nu: Kyssar.
Vad ska du göra härnäst: Det var väl dendär joggingturen
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Lite småtrött och jag vet inte. Kunde väl vara gladare antar jag.
Favoritgodis: Pandas lakritsmix.
Kläder just nu: Mango byxor och Monki topp
Sommarplaner: Tja, inga större planer. Detdär vanliga ni vet. Rätt så skönt så.
Hur många kuddar sover du med: För tillfället en, men oftast två.
Spelar du något instrument: Plinkar lite på piano gör jag där emellanåt och önskar att jag vore bättre.
Morgon eller nattmänniska: Nattkatt.
Vad är viktigast för dig: Vänner och familj såklart.
Är du kittlig: O ja.
Snarkar du: Tror inte det. Men däremot pratar jag och viftar och har mig i sömnen.
Stjärntecken: Oxen.
Äckligaste insekten: Insekter som skall envisas med att krypa på mig.
Längtar du mest efter just nu: Eftersom kyssar gör mig glad, så en sådan. Eller hundra.

Bansky

Han e no liti finurli hande Banskyboy. Checka in mera av hans gatukonst här!

Idag är jag tydligen dovin

För tillfället är jag uttråkad. Uttråkad som en mal i ett tomt klädskåp.

Och ändå har jag så mycket jag skulle kunna göra. Rida häst, klippa gräsmatta, koka rabarbersaft, fotografera, motionera, koka mat, måla på min tavla, fara på bio och se på då Voldermort dör (hoppas jag inte förstörde slutet för någon nu). Men åh, idag lockar inget så väldans mycket. Förutom att se på då Voldermort dör förståss. Men det gör han först ikväll.

Äh, nu far jag iväg till stallet för att rida. Det kanske blir bättre då. Pepp pepp.

Before we turn to stone

Som en katt utan mårrhår och svans

Det finns en anledning till varför jag inte är redskapsgymnast.
Jag hör helt enkelt inte till gruppen smidiga vigulanta personer.
Tyvärr glömmer jag bort det ibland, vilket i sin tur leder till små olyckor. Som idag då jag tänkte att jag vigt som en katt skulle hoppa över en sarg, men istället tog i lite för mycket så jag var tvungen att snabbt klamra mig fast i vad som närmast fanns att klamra fast i för att inte trilla över med huvudet före. Nu sitter jag med ett kylblock på min blomstrande lila arm.

Men man kan ju inte vara bra på allt heller.

bara för din skull

En dag som denna när regnet stått som spö i backen och djuplila moln mullrat av spänning har jag läst Hikudikter. Dikter är nog ändå något av det finaste som finns. En dikt som en dag inte betyder någonting alls kan en annan dag förklara allt. Tänk ändå att det har funnit någon på en helt annan plats i en helt annan tid som har kännt precis den samma glädje/sorg/hopp/förtvivlan/spänning/tristess/känsla som jag gör i precis denna stund. Det känns rätt så fint.

I en värld full av liv

Jag solar, lyssnar på musik, läser, chillar på jobbet, äter pannkaka med grädde och sylt, har lena ben, promenerar, rider, umgås med vänner, cyklar, målar, bakar, skrattar och bär sommriga kjolar. Och ändå är det som om någonting skulle fattas.

Jag vill komma bort från vardagen.
Åka jeep över Tanzanias savanner, utforska mayaindianernas tempel, paddla kanot över slingrande hemliga forsar, dansa runt en stor eld till slaget av trummor, vandra tills fötterna blöder av skavsår, förstå mig på den andres liv och kultur, fotografera det hela och glömma bort tiden.

En dag skall jag åka iväg på ett sådant äventyr.

Man Ray



Pias värld

Jag flummtänker jäkligt ofta. Verkligen ofta. Som att hur mycket skulle man ändras som person om man tappade minnet helt och hållet? Skulle mitt verkliga jag komma fram då? För om alla minnen, upplevelser och lärdomar man sett och fått genom livet som har format en till den man är försvinner, vad finns då kvar? Grundprogrammeringen som inte går att radera. Det verkliga jaget. Inga staket och grindar som byggts upp genom livet och väglett och lett vägen. Vad blir man till utan dessa vägar?

Fri?
Förvirrad?
Galen?
Lycklig?
Ingenting?
Vad än jag vill bli?

Vad vill jag då bli egentligen? Vem är jag?

För i helvete. Varför kan jag inte fundera på normala saker, som t.ex. vilken färg jag klär bäst i?
Nej, jag funderar filosofiska bullshitsaker som inte leder någon vart förutom till ett enda virrvarr av tankar. Påminn mig om att aldrig läsa Sofies värld. Jag kommer att bli knäpp om jag läser den.

Hur fint?

An elk rescues a drowning marmot at Pocatello Zoo, Idaho. Keepers were worried when they noticed Shooter, a four-year-old elk, turning his nose up at his water. They looked on baffled as the moose tried to dip his hooves in his drinking trough - before trying to dunk his entire head in the water. But they were amazed when they saw 12-foot-tall Shooter lift his head out of the water - clutching a tiny marmot - a large ground squirrel - between his jaws. They looked on as Shooter gently nudged the rodent with his hoof, to make sure it was alive - before calmly watching it run off into the bushes



Härifrån

För alla sinnen

Lite i hemlighet blev jag idag löjligt glad över att få baka kaka och småbröd till söndagskaffet vid Kuddnäs på söndag (därav namnet söndagskaffe). Så nu skall jag ta fram mina Hembakat - receptmappar och leta fram de perfekta kakorna att avnjuta till livemusik

Jag skulle nog så hemskt gärna ha ett eget café i framtiden. Ett mysigt kulturcafé med mjuka fina soffor och fåtöljer, de underbaraste bakverken och smakbitarna som finns att få i hela stan, varm kakao som värmer om vinterkvällarna, svalkande jordgubbsdricka som påminner om midsommarnätter och en varm omfamnande atmosfär.
På väggarna hänger unga lovande konstnärers konstverk.
På scenen spelar en ung man med för lång lugg på sin gitarr och sjunger vackra sånger.
På bakgården bland rosenbuskarna sitter förälskade tonåringar som tåflirtar och kära åldringar som håller varandra i handen över bordet.

Jag skall bara utbilda mig först och sedan hitta det perfekta läget för ett kulturcafé.
Sedan skall jag öppna det mysigaste cafét som går att hitta inom 10 mils radie.