En dag som denna när regnet stått som spö i backen och djuplila moln mullrat av spänning har jag läst Hikudikter. Dikter är nog ändå något av det finaste som finns. En dikt som en dag inte betyder någonting alls kan en annan dag förklara allt. Tänk ändå att det har funnit någon på en helt annan plats i en helt annan tid som har kännt precis den samma glädje/sorg/hopp/förtvivlan/spänning/tristess/känsla som jag gör i precis denna stund. Det känns rätt så fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar