sista december

Årets nyårslöfte:
Gör allt jag kan för att uppfylla en av mina drömmar.

Skål på den och Gott Nytt År!

what comes around goes around

Jag har tänt ett grönt litet blockljus i en röd lykta. Mysigt och så, inget konstigt med det.

Men vet ni, det är verkligen något konstigt med det. Ljuslågan snurrar runt, inte fladdrar, utan snurrar runt i en liten cirkel. Runt, runt, runt så att lyktans krusiduller på glaset som faller som skuggor runt omkring snurrar runt. Det är lite knasigt. Har aldrig sett ett ljus bete sig sådär. Kanske jag har en ande här som försöker säga någonting åt mig. Skall försöka vara öppen för att mottaga eventuella meddelanden. Så länge som det är goda meddelanden då förstås. Sysslar inte med svartkonst. (Hörde du det, inga elakheter!)

Joseph Wright of Derby - An experiment on a bird in the air pump, 1768

Slå till då!

Först läser man andras texter. Läser om vissa meningar, stannar upp och funderar, kommer fram till att hon satte verkligen huvudet på spiken där jäntan, tänker att jag skall läsa alla texter som denna person skrivit för de är så himla bra.
Sedan blir man inspirerad av att skriva själv. Öppnar en ny sida för ett nytt blogginlägg och är redo att skriva ett sjuhelsikes blogginlägg. Jag har tagit fram min stora spik, nu är det bara att ta sats och häva fram huvudet i högsta fart. Men jag sitter stilla som om jag vore hypnotiserad av den blinkande markören. Tänker lite, lutar mig bakåt för att ta sats, skriver ett ord eller två och raderar.

Skriver. Raderar. Skiver. Raderar. Skriver. Raderar. Skriver. Raderar.

Jag slänger spiken på golvet efter en stunds svajande satstagande.

För herrejistanes ändå, tänk om jag missar spiken? Så pinsamt det hela skulle bli. Missa spiken!
Göra fel! Folk skulle ju skratta. Man skall hålla sig till det man kan, det är säkrast så. Inte sticka ut, inte säga konstiga saker, inte visa allt för mycket känslor, inte ta allt för stora steg i taget, INTE GÖRA FEL!

Men vet du, man lär sig av sina misstag.

Let's go somewhere

Jag tror faktiskt det står skrivet i stjärnorna

Inatt drömde jag att vi från skolan hade fått till uppdrag att bege oss ner i en övergiven stad under jorden som en gång i tiden hade byggts upp av inkaindianer. Vi skulle ner dit för att försöka hitta en skatt som låg undangömd någonstans längst inne i labyrintstaden. Hela staden, som egentligen var en slags begravningsplats full av hemligheter, andar, fällor och odjur, var uthuggen i sten med smala passage mellan större och mindre salar. Vi gick och gick tills vi kom till en så liten port att man var tvungen att åla sig igenom den för att slippa vidare till den största salen vi dittills hade stött på. Men längre än så slapp vi inte för en gigantisk fågel vaktade salen så vi var tvungna att svänga om. De kan ju vara hemskt farliga menade vi. Men alla lyssnade inte på oss och en kille sprang in i salen om blev uppäten av fågel. Dumass.
Vi andra svängde om och försökte hitta en annan väg.
Sen vaknade jag.

Jag har väl berättat att jag skall gifta mig med Indiana Jones? Eller åtminstone med hans son, för Indiana gick ju och gifte sig i senaste filmen. Men äh, strunt samma, Mutt (sonen då) är hur som helst mycket snyggare, så han duger ju minst lika bra. Då skall vi ut och äventyra varenda dag förutom på söndagar, för då skall jag leka hemmafru och baka kakor, koka trerätters middagar, leka med mina pingviner och slappa i min hemliga trädgård.

24e i 12e

Ni skulle göra mig väldigt glad om ni när jag nästa gång träffar er säger att ni hade en helt underbart glittrande jul tillsammans med de ni älskar och att ni verkligen menar det när ni säger det.

Så låt mig få önska er en riktigt underbar glittrande jul!

Pepptalk to myself

Inte mycket kvar nu på analysdelen så är du klar.
Kom igen, you can do it! Sitt på din rumpa i några timmar så har du det klart. (Förutsagt att du inte sitter och surfar runt på annat skräp)

Woop woop woop, yttepytte lite kvar så är du klar, sen har du jullov!
Go go go! (hejjaklacksskutt och pompomskak)



Ja, ja, ja, håll käften och sluta tjata. Jag skall skriva klart det.

The Hobbit

Jisses amalia vad jag ser fram emot December 2012 då den här filmen äntligen har premiär! Så himla mycket att det inte ens finns ett superlativ som beskriver min längtan. (Typ)
För det är ju bara så att Sagan om Ringen triologin är bland de bästa filmerna som någonsin gjorts. Och tänkte man logiskt så kommer ju också denna att placera sig där i toppen.

Fall Creek Boys Choir

babyboom

Det är minsann inte så lätt att måla babysar. Eller så kanske de bara var hemskt fula under renässansen. 

Liksom titta bara. Hur konstigt som helst.

Fast i och för sig, väldigt roligt.

På frysta vatten

Eugene Jansson -Skridskoåkare, olja på duk, 1902

Jag drömmer om en jul hemma

Sitter i soffan i mitt rum och dricker té i skenet av en glittrande julstjärna i guld.
Jag har har varit i skogen och huggt en julgran idag tillsammans med pappa.
Lånat böcker från biblioteket.
Bakat kryddkakor och kolasnitt med julsmak.
Rotat bland undangömda och bortglömda saker på vinden hos fammos och faffas.
Joggat den traditionella juthbacka-raijåkers rundan.
Ätit pannkaka och sett på Så mycket bättre.


Sammanfattningsvis: mysigt att vara hemma.


Imorgon skall jag nog ta tag i uppsatsskrivandet. Tror jag.

Ready for take-off

Fastän kroppen och musklerna fortfarande trötta efter det sena träningspasset igår kväll gick jag på cirkelträning idag klockan tolv. Att tvätta kläder är ju för det mesta bara tråkigt. Inte så ansträngande, men tråkigt i alla fall. Man vet aldrig om tvättmaskinen faktiskt fungerar eller om någon annan tycker att de behöver torktumlaren precis just nu och tar ut ens halvtorra kläder och slänger dem i en korg. Jag hade bara en himla massa ägg och lite grönsaker i kylskåpet som jag kunde laga lunch av. Ingen inspiration alls över vad för kläder jag kan tänkas behöva över en jul hemma i Nykarleby. Sen fick jag huvudvärk också som jag haft lite för ofta på den senaste tiden.

Men vet ni vad. Det gör ingenting. Inte ett yttepytte ting!

Jag fick endorfinkick på träningen när vi väl kommit igång.
Tvättmaskinen fungerade och på andra försöket blev mina kläder torra i torktumlaren.
Omeletten med tillhörande sallad var helt okej.
Jag kan alltid rota igenom mina gamla kläder där hemma, bland systrarnas kappsäckar och på loppis. Det finns värre saker här i livet än att ha fula kläder på sig.
Jag drack lite kaffe så lindrades huvudvärken.

Nu skall det bli skönt att åka hem och gosa med katten, skratta med famljen, baka och äta gott, mysa med vänner och förhoppningsvis gå på långa promenader i ett gnistrande vinterland.

Men fylltårta är ju logiskt i alla fall.

Alltså egentligen, varför heter örfilar örfilar i Finland och inte bara kanelbulle?

Mina svenska vänner tycker det är knasigt. Och egentligen tycker jag det med. Jag kom på ungefär noll goda förklaringar till varför det heter så på finlandssvenska. Det är ju mest bara dumt. Riktigt dumt om man stöter på en dummer bakom kassan.

Hej, en kaffe och en örfil tack.

SMATCH!

Ja, och så kaffet här varsågod. Två och femtio blir det tack.

A Midwinter Night's Dream

Ps. Klicka på bilden. Ds.

Efter helgen

Åbo är sig lik.
Jag är mätt på bullar.
Två röda Taikaskålar och en röd Taikamugg står nu på hyllan.
Mina naglar är lila.
Sena kvällar.
Jag såg ingen elefant.

Klockan 00:01

Ni vet kvällar då man inte mera har någonting att göra, det är för sent att börja se på någon film, men man känner inte riktigt för att gå och lägga sig ännu. Kvällar då man slösurfar på nätet och hamnar in på bloggar av personer man annars inte pratar med, men vet vem är. Gammal klasskamrat sen lågstadiet, medlem i samma förening, en man träffat för länge sedan, en släkting eller en kompis kompis. En person man aldrig egentligen tänker på annars och funderar hur de mår, men som ikväll har lagt upp på facebook sitt senaste blogginlägg. Snokar, slösurfa, snubblar in, whatever. Man börjar läsa om deras liv.

Ikväll har det varit en sådan kväll då jag snubblat in på bloggar och läst om folks liv. Jag slogs av hur konstigt det är att fastän vi ursprungligen kommer från samma lilla by så har våra världar tagit sig helt olika stigar. Många jämnåriga har fått barn, skapat familj. Hem, barn, bil och hela köret. Jag skulle aldrig kunna se mig själv med barn. Drömde en natt för inte så länge sedan att jag var gravid och jag hade verkligen panik. Jag grät och tyckte att hela mitt liv var förstörd. Lättnaden att sedan vakna och inse att det bara var en dröm var rätt så stor. Nej, tanken på att skaffa familj och hela grejen känns mest bara ångestfullt just nu. Vilket sedan fick mig att fundera på om jag är så mycket mer omogen än vad de är?

Är jag omogen för att jag inte vill ha villa, volvo, vigselring och barn? Att jag föredrar att leva studentliv med allt vad det innebär, planera in månadslånga resor och spara pengar till festivaler, nya skor och middagar. Och att vara vuxen, är det samma sak som att vara mogen? Mogen. Som en mogen banan.

Vet ni, jag gillar gröna bananer.

Nu står jul vid snöig port

KulöR + julpynt + pubar =

94

Paulig kaffe, Väinämöinen och  Kalevala.
Du är i mina tankar Finland idag.

Drive you through the night

Diska är det tråkigaste jag vet.

Jag har en Lotta och en Jonas som är här och diskar åt mig.

Tummen upp för det!

Dagen före andra advent.

Idag köpte jag nya lampor till ljusstaken i ett försök att få liv och ljus i den. Misslyckades.
Försökte julpynta lite mer genom att trycka ner några granris i en vas och knyta ett rött sidenband runtom. Blev ju kanske inte riktigt så som jag hade tänkt mig. Nu fnissar man mest åt det varje gång man ser på den. Julglädje brukar det väl kallas.

Men lägenheten är ren och städad och redo för att inhysa systra mi plus partner.
Lägger vi på lite julmusik, dricker varm kryddad äppelcider (eller äpplecider som det står på flaskan), knaprar på polkagrisbiscottin och tänder några ljus så tror jag nog det blir rätt så juligt i alla fall.
Så juligt det nu kan bli den tredje december.

Och Salami så hette hon och Zulamit var han

Vintergatan

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar

och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar

och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå

och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans 

så saligt leende som om ej död på jorden fanns. 

Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än 

jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt; 

hon bodde i en annan sol och i en annan trakt. 

Och Salami så hette hon och Zulamit var han 

och båda älskade så högt och älskade varann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då 

men skildes åt av natt och död och sorg och synd också. 

Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro

de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem. 

Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem

tallösa världar underverk av skaparns visa hand 

sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.

Och då har Zulamit en kväll av längtans makt förtärd 

begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld

och då har Salami som han från randen av sin sol 

begynt att bygga också hon en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro 

och så blev Vintergatan byggd en ståtlig stjärnebro 

som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban 

och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.

Förfäran grep keruberna till Gud steg deras flykt: 

»O Herre se vad Salami och Zulamit ha byggt!» 

Men Gud allsmäktig log och klart ett sken sig vida spred

»Vad kärlek i min värld har byggt det river jag ej ned.»

Och Salami och Zulamit när bryggan färdig var 

de sprungo i varandras famn — och strax en stjärna klar 

den klaraste på himlens valv rann upp i deras spår 

som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt 

och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt 

har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro 

var viss det skall sin kärlek nå dess längtan skall få ro.

Zacharias Topelius, 1852