Day 12 – What’s in your bag

I min virkade väska som jag har med mig till arbetet kan man för det mesta hitta min telefon, plåmsa (vilket fult ord), nycklar till jobb, nyckel hem och kvitton. Har man tur så kan man också hitta en mandarin eller en grötpåse där också. Och för tillfället tror jag det också finns ett par lila sockor som inte doftar Chanel No5 direkt.

Day 11 – Your siblings

Jag är fortfarande yngst i en syskonskara av fyra. Så tre äldre syskon har jag. Och systrar är de allesammans. Äldst är Maria som är 26 år. Hon bor för tillfället i Uppsala och läser husdjursvetenskap vid SLU och läser dessutom distans nå örtmedicingrejs i London. Hon har en pålle som heter Manuliina som kallas Liina och en kaniskutt som heter Vide-lee men kallas Pupsi nu som då. Maria läsa böcker i massor och så är hon attans bra på att laga mat. Sonja kom två och ett halvt år efter Maria. Hon är nyutbildad barnträdgårdslärare och är precis just nu på Gottland och jobbar vid Hanna Engströms stall. Sonja har också en pålle, men han heter Sinus. (Vilken tur att de inte har samma namn). Sonja är flink i fingrarna och är en fena på att spela gitarr och på att sticka. Sedan har vi ännu Lotta som är 22 år ung. Hon skall snart börja på med sitt slutarbete i formgivning. Hon har ingen häst alls. Fast så rider hon ju inte heller. Däremot så ritar och målar hon väldans bra.

Och alla tre har uppfyllt rollen som storasyster med bravur! En 10a får de allesammans och ett guldstjärneklistermärke i kanten också för att de är så fina. Bättre poäng än så kan man bara inte få. Full pott fruktkompott!

Day 10 – What you wore today

Vintermysiga dagar som dessa går jag omkring med tjocka gråa strumpbyxor, en marinblå strechkjol som Lotta sytt och en stor blå- och rödrandig stickatröja som sitter perfekt som jag köpt från loppis. Och ett par vita stickade sockor för att jag inte skall frysa om tårna. Det var dagens outfit.

Snowflakes

Varje gång jag ser snökulor i butiker så skakar jag om dem så att snön yr i dem. Jag tittar lite på då snön lägger sig, skakar om kulan än en gång och går sedan min väg. Just nu ser det ut som en julkula där ute som jag skakat om. Det är vackert. Och eftersom lillajul har varit och jag nu kan börja njuta av julen till fullo lyssnar jag på julmusik och planerar att baka jultårtor ändå från grunden. För det är snart juljuljul!

Day 09 – Your beliefs

I believe in the sun
even when it's not shining
I believe in love
even when I don't feel it
And I believe in God
even when He is silent

.

Dessa ord fann man inristade på en vägg i ett rum som fungerat som gömställe för judar under andra världskriget. Det är otroligt hur starkt man kan hålla fast i tron även om världen utanför är ett enda mörker och inte inger något hopp om framtiden. Tron har betytt så mycket här i livet för att vara ett enda påhitt. Det finns för mycket vackra saker här i livet för att det hela skall vara ett enda påhitt. Även om det finns stunder då jag inte förstår och tvivlar så vill jag tro. Så jag tror.

Day 08 – A moment

Det var i slutet av maj för några år sedan. Jag cyklade, trampade på allt vad jag kunde så att svetten rann, men ändå gick det för långsamt. Jag hade såklart motvind. Idag av alla dagar så blåste det sydanvind. Jag var arg över vinden. Jag var arg över att jag inte hade mopedkörkort ännu. Jag var arg över att vägen var för lång. Men samtidigt var jag fylld av glädje, nervositet och spänning. Allt i en salig blandning tillsammans med mjölksyran som började svida i musklerna.

Men till slut kom jag fram. Jag hoppade av cykeln, lade band på mig själv att inte rusa fram till dörren och slå upp den, utan smög istället. Öppnade istället dörren så tyst och försiktigt jag kunde och gick in i stallsgången. Där längst inne stod fyra andra utanför en box och tittade in. Jag anslöt mig till den lilla gruppen för att titta på vad de andra tittade på. Inne i boxen låg Tundra flåsande, svettig och i smärtor. Hon kämpade allt vad hon kunde och snart var det inte bara en häst i boxen, utan två. En liten blöt fuxhingst tittade blinkande omkring sig i en ny värld. En liten söt hingst som på vingliga ben snabbt försökte stiga upp med inte så smidiga framgångar. En liten söt hingst som kom att heta Wallaroo. En liten söt hingst som inte finns mera.

Day 07 – Your best friend

Jag har flera gånger tänkt vilken tur jag har som har så många underbara vänner som jag har. Jag kan dock inte välja ut en av dem som "min bästa vän", för det är så många av dem som hamnar där.

Det är så skönt att vara med dem. Man behöver inte ha några inledande artighetsfraser och pressade diskussioner fastän det är veckor sedan man träffadest sist. Vi bara fortsätter var vi slutade och är oss själva. Ibland behöver vi inte prata, ibland pratar vi ut om allt och där emellan drar vi de mest dåliga skämten som ändå är de roligaste.

En del av mina vänner har jag kännt sedan bantis, andra har jag lärt känna längs med vägen. Med vissa har det tagit flera år innan vi blivit vänner "på riktigt" och andra har alltid funnits där. Ibland har vi gått lite skilda vägar, men förr eller senare har vägarna gått ihop och blivit en på nytt. Mina bästa vänner är bättre än gräddbakelser toppade med färska jordgubbar. Och det är inte dåligt det!

Bland trolldom och fnitter

Igår kväll reste jag och Lottie in till fantasins värld. Till en värld var allt är möjligt, var det ovanliga är vanligt och logiska och ologiskt. Eller, jaa, vi for på bio. Harry Potter var det som denna gång skulle underhålla oss och de övriga medressenärerna.
Filmen var faktiskt bättre än förväntad! Största saken jag dock har att klaga på är att någon borde ha tagit med Daniel (som spelar Harry) och vinterbada. Jisses amalia, man fryser mer än sådär om dykt ner i iskallt vatten och varit där nere ett litet tag.

Jo, och en sak till. Snälla snälla fjortonåriga flickor. Jag vet att det är spännande att gå på bio, speciellt då det sitter söta killar brevid er. Men för guds skull, kan ni sluta upp med att fnittra non stop! Det blev lite irriterade där efter två timmar att höra på ert fnissande när det i filmen var dystert och nedstämt. Bara så ni vet tills nästa gång. Tack.

Day 06 – Your day

Efter en över 9 timmars nattsömn steg jag upp och gick ner för att äta frukost. Diskuterade lite mer och mindre viktigheter med Pappa som hade kaffepaus samtidigt som jag försökte läsa om Koreanyheten. Efter det kände jag för att jag ville paketera in några saker vilket, väckte pysselpia inom mig, så jag började experimentera med hur fint man kan knyta snören runt paket. Det tog en timme att slå in fem paket. Måste vara rekord.

Lite stickade jag på min blivande mössa innan jag böt om och tog sparken och sparkade iväg till stallet för att rida Kia. Någon hade tydligen glömt att sätta på värmen idag. Efter att jag varit på en tur i terräng med Kia var jag redo att lägga mig ner i en snödriva och dö av köld. Men eftersom jag började bli hungrig tog jag sparken och for hem igen. Jag höll på att börja att gråta på vägen hem, så mycket frös jag om fingrarna. Mina tår och fingrar får verkligen ta mycket stryk under vintern. Det hör nog till vardagen att jag skall tappa känseln i dem pga kyla när jag är ute och rider under vinterhalvåret. Och sedan plågas av att känna värmen pumpas tillbaks. Aj.

Men nog om kyla. Hemma igen kokade jag lite té och läste Kalle Anka innan jag satte igång att laga mat, Spaghetti och morosåsin. Åt det sedan och lite müsli till efterrätt och sov sedan middag. Nu sitter jag här och funderar om jag skall ta mig ut i kylan för att fara på en liten joggingrunda eller inte. Det blir nog dagens tankenöt.

Vem är normal?

Blev nominerad av Miiti att skriva 7 hemliga eller konstiga saker om mig själv och sedan nominera ytterligare 7 pers. So here it comes:

1. Jag har dåligt självförtroende. Riktigt på riktigt dåligt självförtroende.
2. Jag tycker om att läsa poesi.
3. Är väldans dålig på att komma ihåg namn.
4. Men är rätt så bra på att fickparkera.
5. Tycker babysar och småbarn som inte kan tala ordentligt ännu är lite jobbiga. Söta, jovars, men njä, inte riktigt min grej ändå. Vet inte vad jag skall göra med dem.
6. Men fantiserar ändå om att skriva en barnbok och själv måla bilderna till berättelsen.
7. Läser fastighetsannonser nu som då och drömmer om vackra herrgårdar. För banne mig att jag skall köpa mig en liten herrgård med en hemlig trädgård och ett stall i framtiden. Det ingår i min livsplan. Punkt slut.

Och följande personer nomineras till att göra normala listan:

1. Anna-Sara L.
2. Emma S.
3. Lotta F.
4. Sonja F.
5. Ellen P.
6. Emilia B.
7. Lina B.

Dagens tankenöt

Att vika en papperstrana är ett litet IQ-test i sig.

Day 05 – Your definition of love

Min definition av kärlek. Min första tanke var att hur skall jag kunna skriva om kärlek när jag aldrig ens varit kär? Det enda jag har är en föreställning hur det är. Hur det känns i maggropen, i hjärtat, i hela kroppen att vara kär. Men jag vet inte säkert. Kanske jag bara romantiserat det hela? Kanske alla gjort det? Att det i slutändan inte alls är så speciellt, det bara är.

Men sen slog det mig att jag visst har upplevt kärlek. Jag upplevet kärlek just nu. För det finns flera olika slags kärlek och jag känner en slags kärlek för min familj.

Jag blir ledsen när någon av dem berättar om något tråkigt som hänt dem. Jag skulle vilja kunna radera händelsen åt dem så att de inte skulle ha behövt uppleva det eller ta på mig vad som hänt. Jag försöker ställa upp för dem om jag kan hjälpa till. Jag förlåter dem lätt. Jag hatar att bråka med dem. Jag tycker alltid det är roligt när vi träffas efter att vi varit ifrån varandra och tråkigt sen igen då vi skiljs åt. Och jag tror alla som kännes kärlek för någon annan skulle göra precis samma sak. Finnas till.

Day 04 – What you ate today

Igår åt jag rätt så tråkig mat. Opassande nog då jag för en gångs skull skall skriva om mat. Men änyway. Till frukost Kellogs red berries cornflakes med mjölk och en kopp Rabarber Grädde té. Till Lunch åt jag wokade grönsaker med lax och ägg. (+ ett knäckibröd (leksands, yummy!) med ost). Middagen blev det lite si som så med pga jobbet så det blev bara en mandarin, en smörgås och en kopp grönt té med mintsmak. Det var det.

BioRio

Idag har jag varit på bio. Och inte till vilket bio som hellst, utan till Bio Scala! Ett gäng hade nämligen tagit det fina initiativet till att dra igång filmförevisningar vid Scala nu ett par gånger ännu i år. Ikväll visades filmen "Buried", regisserad av Rodrigo Cortés. Den handlade kort och gott om en man som blivit kidnappad när han vistades i Irak av ett gäng som krävde en stor lösensumma för att han skulle friges med livet i behåll.

Filmen var verkligen väldigt bra lagad. Det var nämligen så att Paul, killen som blivit kidnappad, vaknar upp i en träkista med en telefon. Och han är det enda man ser i hela filmen, Paul i sin träkista som desperat försöker få någon att förstå vad som hänt honom och som kan rädda honom.

Jag visste från tidigare att det var detta som filmen handlade om och att hela filmen utspelas enbart i en kista. Men det skulle bli intressant att se hur de kunde få handlingen att fortgå i två timmar och hålla spänningen och intresset uppe så pass länge. Och, klapp på axeln, ni lyckadest. Bravo!

Och att se på film vid Scala var nog något av det trevligaste jag gjort på länge! Man måste ha på sig jackan i salongen för att det var så kallt. Mitt i filmen var det en tio minuters paus för rullbyte (Vilket verkligen är hur smart som helst. Pisspaus!) Lite knastrigt, lite snett och lite suddigt ibland, men ack så charmigt! Synd bara att det inte kom fler än vad det gjorde. Men nästa gång kanske.

Day 03 – Your parents

Jag har en moder och en fader. Min moder heter Brita Helena Fors, född Nylund i Munsala, dotter till lärare och barnmorska. Min mamma har gått i samma fotspår som sin mamma och utbildat sig till hälsovårdare och det jobbar hon med här i Nykarleby vid HVC. Min mamma är nog världens mysigaste mamma. Hon gillar att baka, knota på i trädgården, promenera, bläddra i tidningar, dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro, se på skidning och vara vid villan. Hon ställer alltid upp, har lagt oss barn i första prioritet, strävar alltid efter att göra det rätta och är mycket förstående och gó. Hon har alltid en öppen värmande famn och idelt öra.

Min fader heter Tor Anders Fors, kallas dock av alla för Anders och är född här i Nykarleby. Pappa är minsann en riktig karakar. Går någonting sönder kan han fixa det. Så enkelt är det. Han är händig som få, gillar allt som har en motor i sig och i likhet med mamma även gamla fina gårdar och slott (vilket jag också gör). Ett eget företag har han också startat var han säljer verktyg och maskiner (för närmare info, gå in på hans hemsida) plus att han tar på sig lite olika projekt. Han har alltid en massa fixiga idéer och lösningar på ens problem och dessutom en primabra humor!

Börja med dig själv

Hästfolk är en klass för sig brukar man säga. Alltid är det något och en massa prat, åsikter, diskussioner om vad som är rätt och fel. Inget fel med det, men när pratet går över till skitsnack är det något fel. Och i de flesta fall så går det just så. Det är bara ett evigt skitsnack om andra hästmänniskor. Hur de tar hand om sin häst, hur de rider, att de tävlar för lite, de tävlar för mycket, är bortskämd, ser shabbig ut, är för petig, är för slarvig, överdriver, tror för mycket om sig själva, har dålig sits, för hård hand, för många hästar, för dålig utrustning, för mycket mat och ja, det tar aldrig slut! Hästfolk är verkligen mästare på att snacka skit om andra!

Och vet ni vad det värsta är? Det är att folket är så less på allt skitsnack. Jag vet inte hur många gånger jag har hört "jag har så lejdon åv tå all bara pratar en massa skit hejlatin" och sedan fortsätter de diskussionen med att själv prata skit om någon annan. Fatta, du är inte bättre än någon annan när du håller på sådär! Vill du ha en förändring, så börja med det lättaste och ändra på dig själv!

Jag kan helt ärligt säga att jag också talat skit om andra. Allt för mycket. Och att jag pratat skit om de jag egentligen tycker om och hållit med andra om saker jag egentligen inte alls håller med om. Jag försöker att sluta med det. Verkligen! Men jag vet inte varför det är så lätt att börja prata skit så fort det kommer till nån hästmänniska. För att det helt enkelt är så i hästvärlden, en del man måste stå ut med? Det är bara så att det skall vara en massa skitsnack bakom ryggarna på varandra. För den åsikten man själv har är ju såklart den rätta och man vet bäst själv. Det är väl just det som är orsaken till det hela; det finns så många olika stilar och sätt att ta hand om sin häst och alla tror att just det man själv gör är det enda rätta, the one and only way. Och att snacka skit om andra från en att själv att känna sig lite bättre när man får höra att någon annan gör fel. Kanske vi bara borde ta och hålla käften och försöka förstå och lära oss av varandra istället. Kanske hästsporten skulle bli en lite shystare sport då. Eventuellt.

Day 02 – Your first love

Jag har aldrig varit kär.

Day 01 – Introduce yourself

Mitt namn är Pia Magdalena Fors. Har varit yngst i en syskonskara av fyra i över 20 år, men har just och just växt om dem alla. Har för tillfället ett litet mellanhalvår från skolan, pga att jag skall byta ämne från Biologi till förhoppningsvis kulutrentreprenörskap och pga att min cykel slängde av mig en vacker dag i Augusti. Så just nu sliter och knogar jag med att städa för att få känna mig rik.

När jag inte gör det rider jag hemskt gärna. Har ridit sedan jag var sju år och har haft många fina sköthästar var Tundra, Diltzi och Emil varit de underbaraste. När jag inte rider gör jag det som faller mig i smaken. Det kan vara att motionera (jogga, promenera, cykla (så länge jag hålls på), gymma och roliga pass), koka och baka, rita, måla, fotografera, se filmer, skriva, läsa böcker, försöka förstå dikter, pyssla och en massa småsaker som kommer och går i vågor. Och så umgås jag väldans gärna med mina vänner så ofta jag hinner. Och med kissekatten min, Casper.

Är en drömmare som drömmer om mer än vad jag får gjort, tidsomtipmist till tusen och har svårt att komma ihåg namn. Ja, jag i ett nötskal. Ungefär.

Nästan som adventskalender. Fast inte alls.

Jag å vill!


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Almond Branches in Bloom

Hm, kanske jag har fått till bakgrunden nu. Kanske. Man vet aldrig, det kan ju hända att jag får för mig att det inte alls passar med det här. Det ser ju så vårigt och fint ut och det är ju snart jul och allt sånt. Men äh, tills vidare. Tills jag får en bättre idé.

Men är det inte spännande att se vad för slags bakgrund jag har för dagen? Lite spännande kanske? Litelite? Eller så inte alls.

På tal om flygplan

Idag har jag fått höra om flygplan från andra världskriget med mustangmotorer. De var världens snabbaste och när jenkkarna flög med dem så hade tyskarna ingen chans.

Och dessa Spitfire-flygplan med 12-cylindriga Rolls-Royce motorer kan komma upp till en hastighet av 1000km/h när de störtdyker. De har inga ljuddämpare, så när de flyger över en så vibrerar hela marken.

Sing for me

Jag lyssnar på himla trevlig musik som är perfekt att lyssna på efter en en och en halv timmes promenad i snön med Lottie och Neta, efter en för kort natts sömn på grund av en allt för lång arbetsdag (som egentligen var arbetskväll-natt). Det är nämligen albumet ...Featuring jag lyssnar på. Lyssna på den ni också vettja!

Om två veckor

Det där med att stänga ute julen går inte så väldans bra måste jag säga. Igår kväll då jag kom hem från jobbet och stiger in i huset möts jag av doften av mammas jullimpa. Oj himmel vad gott det doftade! Och hungrig var jag också så jag åt flera skivor varm limpa med smält smör på. Mmmm!

Och idag var jag till Jakobstad med parenteserna. Det har, och gör det fortfarande, snöat hela dagen så nu ser hela världen (åtminstone min lilla värld här i skogarna) ut som ett vintersagoland! Och i butikerna spelar de julmusik som man nynnar till utan att man ens tänker på det och i tidningshyllorna vid Citymarket är det jul på rad. Det är nog så att jag snart ger vika för julen. Nej! Kämpa på! Två veckor kvar. Bara två! För jag får ta in allt vad julen betyder redan 27.11 då det är lillajul. Två veckor, sen jul jul jul, strålande jul!
Nu är det ännu bara mörka November med jobb jobb jobb, strålande rent i jobb!

Det är bara november ännu

Men nejnejnejnej, sluta, sluta, SLUTA!

Sluta upp vädergubbe att slänga ner en massa snö så allt blir som ett vackert sagovinterland!
Sluta upp med att spela julmusik på jobbet!
Sluta upp köpmänn med att sälja glögg i butiken!
Sluta upp julsånger med att fastna på repeat i skallen!
Sluta upp pysselpia med att tänka på julklappar och julkort och julpyssel!
Sluta upp tidningar med att ge recept på julmat!

Ni sliter ju ut julen så att när den är här på riktigt har man hört, sett, kännt och smakat sig mätt på julen för 10 år framåt. Jag blir bara så besviken. Väntan på julen skall börja först när man öppnar första luckan i julkalendern. Så är det bara. Jag tänker stå emot alla julintryck från alla håll och kanter fram till första december. Då skall jag njuta och vänta med iver på julen så som man gjorde ännu för tio år sedan.

Good morningday

Vet ni, efter att man ätit en himlagod brunch tillsammans med honneybunneyn Nina i två timmar så är man på väldigt bra humör. Och det fastän det bara är en timme tills jag skall i jobb på nytt. Det är grejer det! Ni borde kanske testa själva.

Beroende på humöret

Hej, jag har lagat en Spotify lista. (Lite har jag fuskat. Men jag säger inte hur.) Om ni har det rätta humöret till det så kan ni lyssna på den. Om ni är på sånt där helt bra humör ni vet. Inte deppigt, men inte heller helt hypercrazy så att man hoppar runt i hela huset i takt med musiken. Men på tillräckligt bra humör. Äh, men kanske ni bara borde ta och lyssna på den så ni vet när ni borde lyssna på den. Här är den, varsågord!

bhåäö+-,%#"!$~ EOUZ

Tänk om

Om jag hade varit tonnåring på där runt 1950 hade jag velat gå på internatskola för flickor i England. Vi läser konsthistoria och lyrik på lektionerna. Vi får måla med olja på duk och skriva poesi med bläckpennor som allt för ofta börjar läcka.

Jag skulle måla läpparna hallonröda, kamma håret till den perfekta frisyren och bära klänning eller kjol varendaste dag. Jag och mina rumskamrater skulle vara bästastebästa vänner. Vi skulle smyga upp till vindsvåningen dit ingen kommer om nätterna och röka förbjudna cigaretter medan vi fnissande berättar hemligheter och drömmar för varandra. På helgerna far vi på danser och dansar med stiliga pojkar. För att oftare få träffa dessa pojkar, som går på internatskolan för pojkar, klättrar vi ut genom fönstren på nätterna och springer fyllda med skratt, spänning och nervositet till dem dit var de väntar en bit bort bakom häcken.

Att det oftast var så att lärarna var allt för stränga och traditionsenliga, feminismen hade ingen kommit underfull med och framtidsutsikterna för en kvinna som ville göra karriär var små på den här tiden bortser vi. Låt oss bara romantisera internatskolor ett tag.

Som gjord för mys

Jag hade tänkt att jag skulle fara till Nurk ikväll för att se på hoppträningarna som hålls där under denna helg. Men vet ni, jag skippar det. Det känns mycket mer lockande att stanna hemma innomhus under en filt med en kopp té och lite fazers blå till förfogande än att sitta ute i kylan och frysa om tårna, rumpan, svanken, fingrarna och öronen. Fast en liten promenad till gravgården tror jag dock att jag skall ta mig ikväll för att se på alla ljus som fladdrar i mörkret som ett hav av eldflugor. Det brukar vara ganska vackert. Vackert, fast på ett sorligt vis.

A note

Igår fick jag nog det finaste sms:et av en vän som jag någonsin fått. Det var så fint att jag fällde en tår. Varför skickar man inte fina meddelanden åt de man tycker om oftare?

Dethär gör vi inte om

Dagens konstaterande:

För stort intag av nybakat morots- och aprikosbröd leder till magknip.
Magknip och magvärk är den värsta känslan jag vet. (Vilket säger en del med tanke på att jag har haft hjärnskakning med tillhörande huvudvärk 3 gånger, brytit nyckelbenet, haft valpsjukan, blivit sydd och opererat bort tonsillerna och fortfarande tycker magknip är värst)

Man lär så länge man lever.
Ät inte för mycket bröd.

Slurk

Jag har suttit och läst boken jag lånade idag från bibban, och jag har snart läst hälften. Jag kände mig lite som en bokslukare. Sen då jag började tänka lite närmare på den saken kom jag fram till att jag inte är en bokslukare, men att jag skulle kunna vara det. Alltså, då jag läser en bok så läser jag den i ett sträck för det mesta, men problemet är att jag orkar inte leta efter nya böcker. Bara att gå in i ett bibliotek är ju egentligen mest bara förvirrande. Det finns ju så herrans många böcker! Var skall man börja? Jag föredrar att någon annan (med samma smak som jag gällande böcker då förståss) letar fram en bok åt mig som jag kan läsa, än att jag måste söka.

Samma sak gäller musik. Jag gillar att lyssna på musik (vem gör inte det?), men jag har bättre för mig än att sitta och leta efter ny musik. Men tacka vet jag spotify listor som man kan knycka och börja lyssna på då man lyssnat nog av den musik man spelat på senaste tiden.

Men kanske jag borde börja med att gå på upptäcksfärder i biblioteken. Och memorera vad författare heter. För har de skrivit en bok jag gillar så kanske de har skrivit flera. Samma sak gäller väl när vi kommer till musik. Åh suck och stön, memorera namn. Det är ju bara för jobbigt. Fast jag borde kanske nog avancera mig och bli en bokslukare. För mitt eget bästa liksom. För läs en bok så blir du klok. Det har aldrig varit fel att vara klok.

Uppdatering

Vet ni, jag bakar bröd idag igen. Morots och aprikosbröd. De skall ur ugnen om 11 minuter. Och jag såg en sprillans ny kille idag i bibban. Konstskolekille tänkte jag. Han hade en mössa på sig. Och i lördast åt jag en makalöst god pizza, var tidtagare till 30-klubben och umgicks med finfina människor. Ja och så har jag kommit underfull med hur systemet är upplagd på nya apoteket (Gå till kölappsmaskinen och ta en kölapp direkt, vänta på sin tur brevid gamla gubbar som inte riktigt fattar grejen med kölapp, få sin tur, ge recept, få medicinen fint inpackad i en papperspåse, gå till kassan, betala, gå ut, knapra piller) Vid biblioteket hittar jag aldrig den bok jag vill ha. Så jag måste alltid fråga. Och av någon anledning måste jag alltid fråga samma gubbe. Och av någon anledning hittar han aldrig boken heller. Så jag nöjer mig med en annan. Idag nöjde jag mig med Tove Janssons "Resa med lätt bagage". Anni är förresten hemma nu. Jag skall bjuda henne på kanelbullar och mjölk, det tror jag hon kommer att gilla. (Åh, det börjar dofta attans gott här inne nu av brödet!) Igår var jag på dåligt humör hela dagen förutom under ridturen och Indiana Jones. Idag är jag på mycket bättre humör. Jag skall fara ut och jogga idag tänkte jag för fösta gången sen början av augusti. Nu har jag inget mer att skriva. Dessutom borde jag gå och se hur det går för mina bröd där borta i värmen. Hejdå.