Day 08 – A moment

Det var i slutet av maj för några år sedan. Jag cyklade, trampade på allt vad jag kunde så att svetten rann, men ändå gick det för långsamt. Jag hade såklart motvind. Idag av alla dagar så blåste det sydanvind. Jag var arg över vinden. Jag var arg över att jag inte hade mopedkörkort ännu. Jag var arg över att vägen var för lång. Men samtidigt var jag fylld av glädje, nervositet och spänning. Allt i en salig blandning tillsammans med mjölksyran som började svida i musklerna.

Men till slut kom jag fram. Jag hoppade av cykeln, lade band på mig själv att inte rusa fram till dörren och slå upp den, utan smög istället. Öppnade istället dörren så tyst och försiktigt jag kunde och gick in i stallsgången. Där längst inne stod fyra andra utanför en box och tittade in. Jag anslöt mig till den lilla gruppen för att titta på vad de andra tittade på. Inne i boxen låg Tundra flåsande, svettig och i smärtor. Hon kämpade allt vad hon kunde och snart var det inte bara en häst i boxen, utan två. En liten blöt fuxhingst tittade blinkande omkring sig i en ny värld. En liten söt hingst som på vingliga ben snabbt försökte stiga upp med inte så smidiga framgångar. En liten söt hingst som kom att heta Wallaroo. En liten söt hingst som inte finns mera.