Ack så flitigt

Alltså det här med att skriva hemtenta är ju egentligen hur mysigt som helst! Man cyklar iväg till ett museum för att träffa upp några vänner. Går runt och tittar på allt som finns där, tar sedan tag i den egentliga till varför man gick dit (För att leta upp en bok från deras bibliotek, som tyvärr inte fanns. Boken alltså. Biblioteket finns.) Sedan går man hem till Fridas efter att man gått en sväng via Folkes för att köpa fika. Så sitter man på golvet i en ring och äter kokosbollar och dricker mjölk medan man klagar över hur många arkitekturtermer det finns. Så sjunger vi en visa och spelar på gitarr innan vi tar tag i det sista pluggandet och sedan går vi hem. (Med en liten instickare till biblioteket för att låna boken arkitekturtermer)

Det här skulle man ju kunna göra varenda dag! Vi kan ju skippa det där bedömandet kanske. VG på allt bara så är vi nöjda.
Kunde ju eventuellt ta upp det här med lärarna. Vi gör uppgifterna, ni ger oss VG. Det skulle ju spara dem en massa arbete. Att ingen kommit på det här tidigare!

Hemmet där hemma.

Jag fick plötsligt hemlängtan.

Missförstå mig inte, jag trivs hur bra som helst här i Uppsala! Men just nu skulle jag så gärna åka hem för några dagar och koka middag åt familjen, klia Casper bakom örat, promenera genom ridåer av höstlöv, vakna upp i barndomssängen, se på film sent om kvällarna tillsammans med syster och berätta om allt som finns att berätta till mamma och pappa.

Men nepp, jag har hemtenta just nu och jag orkar verkligen inte släpa hem alla tio tjocka böcker som jag behöver till den. Men snart skall jag nog ta mig en sväng till mina finska rötter.

Titta vilken fin fågel!

En sån Marc by Marc Jacobs väska vill jag ha. Snälla!

Ryans Rob

Alltså hur fina grejer gör inte Rob Ryan då?  De skulle ju liksom vara ganska jätte fina att hänga upp på väggen. Man kanske borde ta och göra det.

Fredag

Jag började dagen med en barbackatur i terräng på pållen Liina. Några timmar senare kom jag hem med en kasse full av fina söta äpplen och tre vackra solrosor. Kokade ihop en linsgryta och ungsrotsaker för att mätta min hunger. Chattade lite med fin vän, läste sedan om bebådelsebilder, gick på en liten promenad för att njuta av de sista höstsolstrålarna för dagen och pratade med moder och fader samtidigt. Handlade lite mat. Sitter nu här med ett glas vin och choklad och ser fram emot kvällen. Och så lyssnar jag på denhär:


Det är bra.

Det här med att bo tillsammans med någon.

Alltså, först och främst vill jag bara säga att jag gillar Ellen. Hon är en fin och rar person på nästan alla sätt och vis. Hon diskar varannan dag, betalar hyran varannan månad, lånar ut kläder om jag frågar snällt, säger en rolig kommentar nu som då och lyssnar på då jag berättar om mina spännande dagar.

Men som ni kanske lade märke till så skrev jag att hon är bra på nästan alla sätt och vis.

Alltså jag känner att jag verkligen måste få skriva av mig det här nu.

Vi har redan haft våra små gräl. Som för någon dag sedan om hur man kokar ägg. Man skall ju stänga av plattan efter att det kokat i cirka två minuter, låter kastrullen stå kvar på plattan med ett lock på och så voilá! Äggen är hårdkokta! Man har inte på plattan i åtta minuter. Så är det bara. Man måste ju vara miljösmart vet ni. Och ekonomisk. Det tyckte inte Ellen alls. Hon ville ju knappt ens lyssna till en början på vad jag hade att säga! Det kunde inte sluta på något annat sätt än med ett gräl.
Vår diskussion slutade med att vi kom överrens om att vi på hela ena väggen skall lägga upp en tavla (alltså en såndär tavla man skriver på) var vi kan skriva ner hur länge vi har använt oss av el. Sedan räknar vi procentuellt ut hur mycket el vi förbrukat och så delar vi upp elräkningen efter det. Rätt skall vara rätt.

Och idag då. Först kommer Ellen hem från butiken med en present åt mig. Hon har fått ett presentkort på ett halvt kilo kaffe från Ica, som hon snällt räcker över åt mig. (Kanske främst för att jag dricker kaffe och inte hon) Sedan när jag tittar närmare på presentkortet så står det att man skall fylla i en enkät som skall hjälpa ica till att bli en bättre butik. Låter ju lite jobbigt, men okej, det är väl värt ett halvt kilo kaffe. Men då plötsligt så säger Ellen att detdär skall vi strunta i! Vi skall bara gå fram till kassan och säga att vi vill ha kaffe! Fasten det uttryckligen står: "som tack för hjälpen vill vi ge dig en gåva som du, efter att du postat dina svar i medföljande svarskuvert, kan hämta ut i butiken."
Hur oärlig får man bli liksom?
Här sträcker ica ut en bedjande hand. Vi medmänniskor borde snabbt sträcka ut vår hjälpande hand för att hjälpa en vän i nöd! (Liksom lärde sig inte Ellen någonting alls igår då vi var på teatern Lagom nära döden? Bra teaterpjäs by the way. Rätt så sorglig egentligen där under alla skämt, men bra.)

Nu vill plötsligt Ellen ta tillbaks presentkortet och strunta i enkäten och bara hämta ut kaffet! Grälet var ett faktum.

Imorgon skall jag ta enkäten och posta det i alla fall.
Rätt skall vara rätt.

Alltså, så länge som Ellen bara skulle göra allt precis så som jag säger så skulle ju allt vara prima skinka!
Jag tror vi måste ta och sätta oss ner runt matbordet någon dag och diskutera över allt det här. Såhär kan vi verkligen inte fortsätta. Hon borde börja lyssna på mig.
Ååååh.

Jag har...

...precis läst ut Konst och visuell kultur i Sverige.
...väldigt limina muskler.
...lyssnat på Mission Bells tre gånger i rad nu.
...påbörjat tittandet på serien Pretty Little Liars. (efter att jag konstaterat att Spartacus - Blood and Sand är totalt skit)
...köpt en ny gardin och kudde till min lägenhet.
...rätt så mycket i skolan. (vilket inte sägs med en negativ klang)
...några vissna blommor i en vas.
...en Ellen ute på språng.
...en halv brietårta i kylen.
...bara fått räkningar och tråkiga gratistidningar på posten. (Till skillnad från Ellen som fått presenter och trevliga brev)
...prickat in prick klockan åtta hos mig middag på torsdag.
...fikat med fina flickor.
...planerat att koka äppelsylt.
...6 nya nummer av Elle på gång (och ett nummer av Elle interiör).
...bestämt mig att det faktiskt är dags att pensionera min dator.
...dissat några italienare för en hund.
...försökt koka ihop den perfekta chai latten från grunden.
...det rätt så fint.

Deutsches Bundesarchiv - Paus på jobbet

Lyssnar sönder den här låten lite grann bara för att den är så fin

Det är höstkväll

Solen har gått ner bakom några mörka moln i fjärran och lämnat efter sig penseldrag av gult, orange och lila på himlen. De annars så fruktansvärt fula orange gatulamporna lyser rätt så varmt bort mörkret där nere på parkeringen. Det susar svagt av några bilar som kör förbi på vägen en bit bort.

Här inne i min lägenhet ljuder fin musik. Det är dämpat ljus här också. En liten lampa sopar försiktigt undan mörkret och skapar mjuka skuggor. Jag skall tända några ljus som får hjälpa till med det. Allt är på något vis så mjukt. Mjukt, fint och lugnt.

Höstlugnt efter stormen.

Vackert.

Han låter som gummiboll

Det är är Ture.

Säg "Hej!" åt Ture!

Vi träffades när jag var ute och gick. Han satt vid trottoarkanten och såg ensam ut, så jag tänkte att jag skulle bjuda in honom på fika. Så vi två traskade iväg den sista biten hem, upp för alla fem (eller tio egentligen) trappor och in i lägenheten. Där fick han även träffa på Ellen som blev så glad så över besöket. Han satt i diskhon en stund och funderade med oss innan han pep att det är dags att gå vidare om han inte kan få någon mat här. Jag hade nämligen lite dåligt med sniglar, alger, snäckor och alger på lager precis just idag. Så jag följde med Ture hem igen.

Hejdå Ture, hoppas vi ses snart igen!

Chaplin min Charlie

Igår var jag och Frida till slottsteatern och tittade på en stumfilm med Charlie Chaplin. Stumfilm fast med levande pianomusik. Jag tror inte det kan bli bättre än såhär.

För vi har vart på utflykt!

Väskan är packad med matsäck, extra kofta, papper och block.

Taggad som tusen satte jag mig en regnig torsdag på bussen för att åka tillsammans med klassen på exkursion till Salsta slott och tre närliggande kyrkor från medeltiden. Precis som i lågstadiet! (Bortsett från att vi inte lekte sanning och konsekvens längst bak i bussen. Och att man faktiskt såg fram emot att gå i kyrkor)

Först åkte vi till Äretuna kyrka och kollade in vägg och takmålningarna där.

Bland annat den här takmålningen fanns där med en gapande Leviathan (det röda sjöodjuret som har en massa djävlar i käften) och Jesus som skapar himmel och jord. Ett medeltida Madonna altare stod också där i ena hörnet med helgonen Dorothea och Barbara på varsin sida.

Sedan fick vi oss alla en kardemummabulle i bussen på väg till nästa kyrka, Tensta Kyrka. Där var det också fullt av vackra målningar i hela kyrkan som alla berättade en historia. Här är till exempel St. Petrus som får besök av några andra helgon.

Efter Tensta slott tog vi och packade upp våra matsäckar och hade lunchpaus innan vi åkte vidare till Salsta slott.

Det var otroligt vackert där. Och om slottet skulle ställas i ordning (vilket det inte är för tillfället) så skulle det bli ännu vackrare. Vi tänkte vi skulle kunna ordna en fest där. En fest a'la Marie Antoinette. Läckert.

Och de hade så vackra tapeter där.

 De hade även ett litet modellstall över hur det såg ut där tidigare. Stallet var i samma hus som biblioteket. Och ovanför varje hästs spilta så hängde en stor oljemålning över hästen. Lite vackrare kanske än dagens plastnamnskyltar...

Slutligen åkte vi till den mysiga kyrkan i Rasbokils och tittade in alla målningar där.

Så spännande att kolla in alla medeltida konstverk på nära håll istället för att bara titta på olika bilder på skärmar. Man fick chansen att kolla in lite noggrannare och lite fundera ut vad det verkligen föreställer. Det som är intressant med gammal kyrkokonst är att man plockar berättelser lite härifrån och därifrån. Inte endast från bibeln, utan även från de delar som nu har tagits bort ur bibeln, folktro sägner och helgonberättelser. Man skulle kunna stanna en hel dag i en kyrka och bara läsa kyrkan från tak till golv.

Månsken i Augusti

Slutligen fick vi vända blad i kalendern och njuta av sensommarens vackraste nätter och doftrika natur. Jag fortsatte att arbeta vid Kuddnäs, rida på Kia och Filli så ofta jag hade tid, gå på loppis och umgås med nära och kära. 

 Och så fick jag gå på min allra första kräftskiva någonsin och bära min nya klänning och en partyhatt som det stod HEJ på. Vi åt tills vi egentligen borde ha legat i matkoma, men istället tog vi (ibland bara jag) och sjöng det högsta vi kunde.

Sedan blev det kulturveckan med bland annat grekisk afton.

Och lite extra kulturveckanjobb. Som att sjunga singstar, boxas med megastora boxningshandskar, sälja popcorn och godis till drive-in biobesökare och lyssna på råddrock och se lite i smyg på Arne Alligator och djungeltrumman.

Sedan kom Emilia hem och vi kunde äntligen åka ut till hennes villa igen.

Plötsligt en dag så damp det ytterligare en inbjudan till en kräftskiva ner i inkorgen på fejjan. Så en lördagkväll åkte vi ut till Juthas och hade det kräftskiveroligt!

Slutligen var det dags för avslutningsfest för Kuddnäsguiderna var vi gjorde mer eller mindre normala saker.

Och så var det sista helgen hemma i den lyckliga staden, venezianska aftonen, som firades med bastu, andras raketer, mat (i för ovanlighetens skull passligt mängd!), lekar och galenpanna

Så var det bara att packa ihop allt för mycket med saker och ta tåget ner till Åbo och båten över till Sveariket för att inta min nya lägenhet tillsammans med vackra Ellen och fortsätta med mina studier.

Så var sommaren över.

Julius

Efter Juni kommer Juli (som fått sitt namn efter Julius Ceasar) Det var sommar och vackert, precis just sådär som det brukar vara i Juli.

Jag var och hälsade på Sonjas nya pålle Asterix 

 Ritade mustacher på folks fingrar, besökte ett regnigt jeppisdagar, åt vårrullar, spelade tennis (och fixade typ världens största blåmärke åt mig)

 Gick på loppisrundor, cyklade runt på somriga väger, promenerade flera timmar ibland, lyssnade på musik och bakade muffins till filmkvällar med vänner och fransk rabarber- och bärtårta till villakväll med moster + man, kusin, familjen och systers kille, 

Lekte med nya lilla kissekatten Kajsa. 

Men mest av allt hängde jag vid Kuddnäs. Inte bara för att jobba (vilket jag nog gjorde till stor del), utan även för att spela in en film!

matin

Nu är det såhär. Jag och mina vänner älskar mat.
Varje gång vi gör någonting tillsammans så är mat involverad. Det är ett måste.
Mat = lycka.

Därför skapade vi en alldeles egen matblogg.

Tattadadattadaaaa:

FETTOBLOGGEN!

Who took the silver spurs, a dollar and a dime and left us cravin' for more summer wine

Och så plötsligt var det höst igen och man funderar vart sommaren tog vägen och hur det kan komma sig att tiden går så mycket snabbare under sommaren. Helt logiskt sett borde sommaren kännas mycket längre än vad den gör eftersom dagarna är så mycket längre. Men det gör den inte.

Det enda som nu finns kvar är några sommarfåglar som väntar på att följa efter de sista eftersläntrade sommardagarna söderut. Och så minnena.

Jag började sommaren med att komma hem till lyckliga Nykarleby för att redan andra dagen åka in till sjukhuset i Vasa för att operera örat. Sedan var jag sjukskriven i en vecka och visste inte riktigt vad jag skulle göra med mig själv och all ledig tid. Så PysselPia ryckte in och började baka bröd, koka mat, måla, rita och vara allmänt flitig.

Jag skördade rabarber och frös ner det som jag inte använde till rabarberpajerna som jag bjöd mina vänner och familj på.

Men Ellen var ingen lång stund i Nykarleby innan hon drog vidare till Åland. Men innan hon stack iväg dit så bjöd hon oss på pita-middag. Himmel vad gott det var!

Sedan började jag jobba på Kuddnäs museum tillsammans med Lotta, Caroline, John och Daniel. Där var jag guide, kaffekokare, städerska och zackes playmate.

När det lämnade tid över åkte vi ner till Miilis villa för att steka plättar, bada bastu, leka galenpanna, spela spel, dra dåliga skämt, spela badminton och slänga ägg.

Och så grillade vi när vi blev hungriga och försökte undvika lika hungriga myggor.

Sen blev det midsommar som vi firade ute vid Benas villa.

Och innan Juni tog slut tog vi en sista sväng ner till Miilis villa för att paddla kanot innan hon följde efter Ellen ner till Åland för att förtjäna sitt leverbröd.

När jag inte var med mina vänner eller jobbade var jag hemma med min familj, plockade blommor som jag placerade i en vas på ett bord, tog promenader ensam eller tillsammans med någon, lagade middag och kakor åt föräldrar och syskon, lapade sol, målade med oljefärg, drack kaffe och åt kex i trädgården med pappa, klippte gräsmattan och slutade nästan helt att äta kött.

Det var Juni det.