Det här med att bo tillsammans med någon.

Alltså, först och främst vill jag bara säga att jag gillar Ellen. Hon är en fin och rar person på nästan alla sätt och vis. Hon diskar varannan dag, betalar hyran varannan månad, lånar ut kläder om jag frågar snällt, säger en rolig kommentar nu som då och lyssnar på då jag berättar om mina spännande dagar.

Men som ni kanske lade märke till så skrev jag att hon är bra på nästan alla sätt och vis.

Alltså jag känner att jag verkligen måste få skriva av mig det här nu.

Vi har redan haft våra små gräl. Som för någon dag sedan om hur man kokar ägg. Man skall ju stänga av plattan efter att det kokat i cirka två minuter, låter kastrullen stå kvar på plattan med ett lock på och så voilá! Äggen är hårdkokta! Man har inte på plattan i åtta minuter. Så är det bara. Man måste ju vara miljösmart vet ni. Och ekonomisk. Det tyckte inte Ellen alls. Hon ville ju knappt ens lyssna till en början på vad jag hade att säga! Det kunde inte sluta på något annat sätt än med ett gräl.
Vår diskussion slutade med att vi kom överrens om att vi på hela ena väggen skall lägga upp en tavla (alltså en såndär tavla man skriver på) var vi kan skriva ner hur länge vi har använt oss av el. Sedan räknar vi procentuellt ut hur mycket el vi förbrukat och så delar vi upp elräkningen efter det. Rätt skall vara rätt.

Och idag då. Först kommer Ellen hem från butiken med en present åt mig. Hon har fått ett presentkort på ett halvt kilo kaffe från Ica, som hon snällt räcker över åt mig. (Kanske främst för att jag dricker kaffe och inte hon) Sedan när jag tittar närmare på presentkortet så står det att man skall fylla i en enkät som skall hjälpa ica till att bli en bättre butik. Låter ju lite jobbigt, men okej, det är väl värt ett halvt kilo kaffe. Men då plötsligt så säger Ellen att detdär skall vi strunta i! Vi skall bara gå fram till kassan och säga att vi vill ha kaffe! Fasten det uttryckligen står: "som tack för hjälpen vill vi ge dig en gåva som du, efter att du postat dina svar i medföljande svarskuvert, kan hämta ut i butiken."
Hur oärlig får man bli liksom?
Här sträcker ica ut en bedjande hand. Vi medmänniskor borde snabbt sträcka ut vår hjälpande hand för att hjälpa en vän i nöd! (Liksom lärde sig inte Ellen någonting alls igår då vi var på teatern Lagom nära döden? Bra teaterpjäs by the way. Rätt så sorglig egentligen där under alla skämt, men bra.)

Nu vill plötsligt Ellen ta tillbaks presentkortet och strunta i enkäten och bara hämta ut kaffet! Grälet var ett faktum.

Imorgon skall jag ta enkäten och posta det i alla fall.
Rätt skall vara rätt.

Alltså, så länge som Ellen bara skulle göra allt precis så som jag säger så skulle ju allt vara prima skinka!
Jag tror vi måste ta och sätta oss ner runt matbordet någon dag och diskutera över allt det här. Såhär kan vi verkligen inte fortsätta. Hon borde börja lyssna på mig.
Ååååh.