fokus

Yeah, kiss me like we die today

Så bra, så bra. Klicka och lyssna. Jag beordrar er; lyssna!

Söndagsaktivitet

Efter dagens träningspass gjorde jag en hårinpackning och tänkte att så länge den får verka så kan jag städa lägenheten. Sådär ordna upp lite grann, sopa och diska undan på en halv timme. Två timmar senare har jag städat toaletten, sopat hela golvet (har ingen dammsugare, därav sopandet) och torkat av det, diskat, fört ut soporna, torkat av alla köksytor inklusive inne i ugnen, piskat alla mattor och torkat damm. 

Dessutom hittade jag en del gömda och glömda saker:

Ett. Ellens plåster (obs. Ett oanvänt sådant. Som tur var)

Två. Min borttappade zebraring. Dansade en liten glädjedans vid fyndet.

Tre. Ett väldigt vackert skrivet brev av en Tanai till en Jess.

Fyra. Ett födelsedagskort.

Så nu är både jag och lägenheten väldigt rena. 

(Fast jag är lite bättre än lägenheten för jag doftar vanilj.)

Tummen upp för det.

Nu skall jag laga någonting gott att äta, leta upp en intressant dokumentär att se på och bara söndagschilla.

You know.

Rivstart

En gång i tiden tyckte jag frukost var den mest onödiga måltiden om dagen. Hellre ligga och dra sig i sängen en halv timme till för att sedan stiga upp och äta lite müsli med mjölk på 3 minuter än att stiga upp laga en ordentlig frukost. Väldigt ofta hoppade jag över frukosten också. Var ju ändå inte så speciellt hungrig när jag steg upp, så jag kan ju lika gärna ligga i sängen ytterligare 3 minuter.

Men nu har plötsligt frukosten blivit den trevligaste måltiden om dagen. Jag stiger upp, drar på mig kläderna och går ut på en timmes promenad (förutsagt att jag inte börjar skolan allt för tidigt). Sedan plockar jag åt mig Dagens Nyheter från postlådan, tillreder en ordentlig frukost och sitter oförskämt länge vid frukostbordet. Gärna en timme om det finns tid.

I natt när jag kom hem kände jag att jag verkligen vill ha nybakat bröd till frukost. Så jag knådade samman degen till morotsbröd i långpanna och lät den jäsa i kylskåpet över natten. Sen på morgonen tog jag degen ur kylskåpet och lät den stå i rumstemperatur tills ugnen var uppvärmd. In i ugnen 20 minuter medan jag tog en rask promenad runt kvarteret för att mötas av doften av nybakat när jag stiger in. Pretty lovley. Grejen med att låta degen nattjäsa är att blanda jästen i kall vätska istället för fingervarmt och låta degen stå framme en stund innan den skall in i ugnen. Easy Peasy.

Grönt té och smoothie (en halv banan+persika/bär/någonting annat+lite havregryn+naturell yoghurt+mjölk/soyamjölk) är grejen att dricka till. Ibland kokar jag ägg, ibland gröt, ibland något annat och så har jag mig en underbar frukost som gör mig glad hela dan!

come fly with me

Who's gonna be your hero

En dag skall jag snöra på mig ett par läderkängor, trycka ner en hatt på huvudet, slänga en ryggsäck på ryggen och åka ner till Afrika och stanna där tills kängorna gått sönder, hattens färg blekts bort i solen och ryggsäcken är fylld av nya ting. Även om jag inte vet när denna dag kommer att gå av stapeln så ser jag redan nu hemskt mycket fram emot den.

Jag vill lära mig och förstå hur det är att leva i ett u-land.
Jag vill lära mig och förstå vilka krafter naturen har.
Jag vill lära mig och förstå hur de olika kulturerna lever.
Jag vill finna vad de finner som gör livet värt att leva.
Jag vill lära mig och förstå känslor man inte kan känna här.
Och jag vill framför allt hjälpa.

Ibland får jag en hopplös känsla när jag kommer till det sista. Att hjälpa. Vad kan egentligen jag göra som skulle vara någonting värt? Det lilla futtiga hjälpande handslag jag kan sträcka ut är som en droppe i ett världshav. Vem tror jag att jag är? En slags messias som är god nog att offra hela ett helt år av mitt liv för att gräva en brunn under långa svärramsor? Vad tror jag att jag skall få ut av det? En plats i himlen?

Nej.

Vad jag än gör kan jag inte rädda världen. Inte ens hur mycket jag anstränger mig så kan jag rädda världen, varken genom att resa ner till Afrika för att gräva brunnar eller genom att sitta hemma och skriva insändare till lokaltidningen om krav på att vi måste börja agera. Jag kan inte rädda världen. Jag är precis som alla andra, precis som även de i Afrika bara en människa. Men vad jag kan göra är att rädda någons dag bara genom att bara finnas till där som stöd för någon. Och det är inte illa det heller.

Rädda någons dag. Och det är nästan samma sak, åtminstone för stunden.

Laxenbraxen

Fisk bör man äta varje vecka för att bli smart som en smartis. Idag är min fiskdag för denna vecka och minsann, idag lyckades jag verkligen få till det! Såhär gjorde jag:

Kokade frysta bönor, ärter och morötter i saltat vatten i sisådär 8 minuter. Sen lät jag grönsakerna rinna av sig lite innan jag flyttade över dem till mitten av ett aluminiumfolie. Radade upp några skivor mozzarella (tjocka sådana förstås) i en rad och lade en bit lax ovanpå. Klickade pesto över laxen, skvätte på lite limesaft (citronsaft borde gå lika bra om inte bättre) och olivolja och strödde över salt och peppar. Knöt ihop aluminiumfoliet, in i typ 225 plusgradig ugn i 20 minuter och voilà! Så himla gott!

Klick och lyss

Himla bra faktiskt.
Eller hur?

Dagens besvikelse

Jag var pepp som ett pepparkorn på att köra ett dubbel träningspass idag. Först en timme body toning och sen en timme afrodans, men neppan. Body toning började klockan sexton och inte sjutton (vilket jag märkte femton femtioåtta) och afrodansen var fullbokad.

Argh.

Men bastubadet kan jag ju i alla fall unna mig.

(Peppar, peppar.)

Vit söndag

Lyssnar på det här,
tittar lite på det här
och skall koka ihop det här.

Sen skall jag bara gå. Långt och länge.

I got two golden feathers

Ser ni örhänget som pinglar på på bilden här nedan?

Den har jag gjort alldeles själv. Yep yep. 

Det var en sån där dag då PysselPia tog kontrollen över PluggPia som de kom till. Jag knipsade hit och dit med klumpigt stora tänger som jag hittat i pappas verktygslåda och ett, tu, tre hade jag plötsligt ett par fjäderörhängen. Sedan knipsade jag till mig ytterligare ett par örhängen innan PysselPia insåg att det var dags att återge kontrollen till PluggPia.

Hej på dej retorik

B-uppsatsen inlämnad, godkänd och därmed nu i det förflutna.

Nu är det retorik som gäller för hela slanten.

Jag är pepp som ett pepparkorn och tror det blir en hurja bra vår fastän vi kommer ha så mycket mera jobb med denna kurs. Har till exempel precis läst Aristoteles text "Art" of Rhetoric och fattade ungefär noll, skall skriva en kolumn till måndag och skall införskaffa en massa böcker.

Fina fisken. (Förutom det där med Aristoteles text. Skulle vara lättare att hitta på tre frågor om man fattade vad man skall fråga om. Men det löser sig.)

Så fint så.

Kiva dag helt enkelt

Idag har jag visat Frida hur man röstar i Finlands presidentval.
Lyckad genomföring av röstningen firades sedan med en kaffe, godis, vegehamburgare, öl och pubquiz.

Dessutom har har det slutat blåsa sådär förskräckligt nu och så har jag sålt min cykel.

Härliga bullar.
Låt om oss avsluta med denna här:

 

Fredagen den trettonde

Idag har jag varit aktiv som sjutton.

Saldo från dagen, så att säga, är:

• Tre blåmärken på benen.
• Ett brev på väg till Finland.
• Ett par sprillans nya, lite väl dyra fastän de var på rea, men ack så bekväma, löparskor.
• Gårrgranna smycken. 
• En stickad orange mössa och ett par strumppisar som jag fick på köpet.
• Kalendern full med KulöR-möten.
• Träningsvärk.
• En nyckelring utan en röd häst.
• En stavmixer.
• Och det bästa av det bästa, ratatatatataaaa (det där är en trumvirvel, inte ett hagelgevär): den vackra röda klänningen för endast halva priset!

Nöjd som tusan. 

Min börs är kanske mindre nöjd, men sånt är livet.

Haulohoy, nu ska jag äta något fredagsgott, se på en fredagsfilm och mysa över att jag inte behöver gå ut i snöstormen mer idag.

regndans

Idag ser det ut såhär om man tittar ut.

Kanske inte riktigt så som jag hade tänkt mig att det skulle se ut på en torsdag.

Typiskt.

Den röda klänningen

Har bestämt mig för att köpa den vackra röda klänningen för 600 riksdaler, snurra runt i lägenheten med den på och känna mig vacker, ta måtten av den, lämna tillbaka den och få tillbaka 600 riksdaler. Sedan köpa tyg för 150 riksdaler och sy en vacker röd klänning åt mig.

Är man kvick på huvudräkning kommer man fram till att jag sparar 450 slantar på detta vis.

Hur bra som helst tycker jag.

The girl is back in town

Dag 1 i Uppsala 2012.

Anländer 09.10 till Uppsala tågstation med två väskor, 20 minuter senare till min lägenhet med två väskor och en bunt med brev och ett paket. Hälften av breven var från kela, resten ditt och datt och ett julkort av Camilla. Den har fått hedersplatsen i min fruktkorg tillsammans med tre lite ledsna apelsiner. I paketet från Allers och låg en parfym. Inte den jag egentligen skulle få som premiegåva, men ihan OK ändå.

Satte Bob Dylan i arbete, packar upp alla väskor, diskar ur alla julklappsmuggar och plåtburkar jag hittat i skrubbar, kokar frukostgröt och bläddrar i Jamie O:s kokbok. Nu skall jag börja planera vad jag skall äta en vecka framåt och storhandla allt till det. Om någon är intresserad så blir det Soppa med vårgrönt och bönor, Vegetarisk Jalfrezi och lins- & spenatsoppa denna vecka.

Sen cyklar jag iväg till bibban för att träffa upp de finaste Uppsalaflickorna jag vet för att påbörja utskrivning-av-B-uppstast-fighten. Efter två (eller kanske blev det tre?) timmar stod vi som segrare och firade detta med att fika vid café Linné.

Hamnade sedan på något vis i Forumgallerian tillsammans med Josefin, Frida och Pontus för att leta efter en svart klänning åt mig (LBD ni vet). Kom istället hem med en svantröja, trosor och ett datorfodral och ungefär VÄRLDENS FINASTE röda långklänning undanlagt vid Weekday. Himmel vad fin den var. Jag bara såg mig själv sittandes med den på mig på en uteservering någonstans ute i Europa. Åh, jag tror jag dör lite om jag inte köper den. Jag borde väl kanske gå tillbaka dit och hosta upp 600 kr så jag får ta hem den i en kasse. Skulle ju vara lite sorgligt om jag dör.

Nej hej hopp, nu skall jag handla mat.

Skidan den slinter

Inledde skidsäsongen i fredast med 6 knaggliga km. Det är ca 5 år sedan jag skidade sist OCH det hade snöat och inga ordentliga spår var uppkörda. Därav knaggligheten. Och lite på grund av att jag kanske inte är den mest talangfulla skidåkaren. Fast jag ramlade inte en endaste gång, fnissade dock åt mig själv ganska många gånger och gjorde (pinsamma) så pip i de brantaste nerförsbackarna med en sväng. Har aldrig riktigt gillat när nerförsbackar svänger.

Avslutade skidsäsongen igår lördag med 7,5 km. Mina skidmuskler hade verkligen förbättrats under natten och min stil hade gått från knagglig flamingo på skidor till tja, nybörjare på skidor. Kan eventuellt också ha någonting att göra med att jag vallat skidorna och spåren var uppkörda. Tro det eller ej, men jag tyckte det var lite synd att jag inte har skidor i Uppsala så jag skulle kunna fortsätta skidsäsongen där.

Äppel

Himla gott och äppelpäppellätt att laga är denna efterrätt.

Man tar bara några äpplen, låt oss säga 4 stycken. Tryck ut kärnhuset och skär ett snitt runt hela äpplet. Blanda ihop 50 g rumsvarmt smör, 50 g hackad mandel, 100 g farinsocker, 0,5 dl russin, skalet och saften av en apelsin, 2 lagerblad (om du har färska - hacka, om du har torkade - smula) 0,5 tsk nejlika, 1 tsk kanel, 0,25 tsk ingefära och 0, 25 tsk kryddpeppar (uppskattningsvis angående kryddorna)

Fyll mitten av äpplena med fyllningen och gnid in äpplena med fyllningen som lämnat över. Allt i en ungsfast form och in i ugnen med den i 175 grader i 35-40 minuter.

Ta sedan ut, låt svalna en liten stund och ät med glass.

Åh så gott!

Ja förresten, för att inte bli slängd i en kall och fuktig fängelsecell och leva på bröd och vatten resten av mitt liv på grund av plagiat så måste jag berätta att receptet (dock med vissa små ändringar gjord av mig) är taget från Jamie Olivers kokbok Jamies matrevolution. I orginalreceptet hade de muscovadosocker istället för farinsocker, nån specialkrydda, en citron och en skvätt konjak eller whiskey i också.

Försoning

Atonement är en sorglig men fin film.

a cup of tea

Jag tycker té- och kaffeserviser är väldans fina. Speciellt kopparna. Jag skulle kunna samla på mig himmelens massa olika koppar och rada upp dem på en kopphylla så att alla skulle kunna beundra mina vackra koppar. Sedan skulle alla få välja ut en favoritkopp som de får dricka ur när vi sätter oss i min hemliga trädgård för att dricka té och äta äppelpaj med vaniljsås.

Sol vind och vatten en gång till

Sola på däck på en liten färja mellan två öar som körs av en gammal gubbe som har armarna fulla av tatueringar och röker pipa. Vandra längs med stränder och på obefintliga stigar upp mot öns högsta punkt. Äta dagens fiskfångst vid ett litet café vid hamnen och dricka vitt vin till. Lyssna på jazz när solen går ner.  Dansa så att kjolen fladdrar kring bara ben.

Åh vad vi planerade fint igår Emma!

sol, vind och vatten

Halvvägs under joggingrundan ger man efter för vädret som är envis som synden med att blåsa en hel massa snö i ansiktet på en. Då kan man på vägen hem tänka på sommarkjolar och blommiga linnen som man faktiskt riktigt snart (jämför med hur länge det är tills solen exploderar) kan plocka fram ur garderoben igen.

Vill man så kan man

Varje år börjar med att vi alla är höga av positivitet.

Nej nu tusan skall jag ta och gå ner fem kilo. Och sluta röka. Börja träna. Sluta köpa tio kassar med kläder varje månad. Ta det lugnare. Börja köpa ekobananer. Lära mig säga nej. Bli socialare. Prova på någonting nytt. Jobba hårdare. Uppnå ett resultat. Äta mer frukter. Ja, bli lite lyckligare helt enkelt.

Och det är ju inget fel med det, gud nej. Man skall väl alla sträva efter att bli så lycklig som möjligt? Men när ruset börjar lägga sig så glömmer vi bit för bit bort våra nyårslöften. Minns du dina nyårslöften de senaste fem åren? Jag minns ett. Att börja använda tandtråd en gång i veckan. Använde också tandtråd en gång i veckan i sisådär ett halv år, sedan lämnade det på något vis bort.

Men är det inte konstigt att vi så lätt glömmer bort våra nyårslöften? De stora revolutionerande nyårslöftena som skulle komma att förändra våra liv, när och hur hamnade de i byrålådan för att samla damm? När vi inte orkade mera att sträva efter ett lyckligare liv? Det var lättare att styra in på de redan upptrampade stigarna än att snava och kämpa i snåret brevid i ett försök att trampa upp en ny stig.

Förbannade lättja.

I år skall jag inte ge efter för lättja. Inte bara gällande mina nyårslöften, utan för allt. Kavla upp ärmarna, spotta mig i nävarna, kämpa på och skratta lättjan rakt upp i ansiktet om den gör sig ett besök.

Va gör vi?
Nu kör vi!