Ikväll har det varit en sådan kväll då jag snubblat in på bloggar och läst om folks liv. Jag slogs av hur konstigt det är att fastän vi ursprungligen kommer från samma lilla by så har våra världar tagit sig helt olika stigar. Många jämnåriga har fått barn, skapat familj. Hem, barn, bil och hela köret. Jag skulle aldrig kunna se mig själv med barn. Drömde en natt för inte så länge sedan att jag var gravid och jag hade verkligen panik. Jag grät och tyckte att hela mitt liv var förstörd. Lättnaden att sedan vakna och inse att det bara var en dröm var rätt så stor. Nej, tanken på att skaffa familj och hela grejen känns mest bara ångestfullt just nu. Vilket sedan fick mig att fundera på om jag är så mycket mer omogen än vad de är?
Är jag omogen för att jag inte vill ha villa, volvo, vigselring och barn? Att jag föredrar att leva studentliv med allt vad det innebär, planera in månadslånga resor och spara pengar till festivaler, nya skor och middagar. Och att vara vuxen, är det samma sak som att vara mogen? Mogen. Som en mogen banan.
Vet ni, jag gillar gröna bananer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar