When i grow up

Jag har nu köpt mig min allra första livs fungerande ugn. Eller min allra första ugn över huvudtaget.
Hur många vuxenpoäng är inte det värt då?
Jäkligt många skulle jag vilja påstå.

Chi-ching!

Fast i ärlighetens namn så är väl vuxenpoäng inte så mycket att skryta med. Det är mest skrämmande. Och lite tråkigt. Men mest av allt förvirrande. Hur vet man vad som är vuxet och inte?

Är det okej att förtjust skratta högt åt mästerkatten i stövlarna planchen?
Eller att ta en öl för mycket?
Att prata med en löjlig dialekt bara för att det låter så roligt?
Att ta första bussen hem på morgonen?
Att ha en kläning som visar mer hud än vad den döljer?
Att gå på maskerader?
Att allvarligt fundera på om man skulle börja prenumerera på Kalle Anka istället för Elle?
Att äta kokosbollssmet direkt ur skålen?
Att se på Disneyfilmer för att man fick lust att se en sån istället för årets Oscarsnominerade filmer?

Nej vet ni vad, att alltid välja det mer vuxna alternativet resten av livet ut bara för att man råkat samla på sig en hel massa vuxenpoäng för att man köpt en ugn låter ju tråkigare än att se på ett bladlöss äta upp ett helt lönnlöv.

Kanske man kan ta och bete sig vuxet i allvarliga situationer. För övrigt är det väl bara att go latjolajbans och göra det som faller en in.

Åh lycka! Jag har än en gång löst en av livets stora frågor;
Bete dig så vuxet som situationen kräver.
Och vet du inte vad situationen kräver för vuxenhetsbehandlig, gå efter magkänslan.
Magen brukar vara bra på sånt.

Varsågod.