Idag kära vänner har jag upplevt pain som man sällan får uppleva. Tack och lov. Jag trodde jag skulle dö. Jag bryter heldre andra nyckelbenet än detta i tre timmar till. Ja, och jag överdrivet inte. Det tog inte lika sjukt att bryta nyckelbenet som dagens magverk åstadkommit. Och jäklar vad den kom på opasslig tid. Då jag sitter och skriver tent. O yes. Svaret på sista essefrågan blev fyra rader långt. Sen kunde jag inte tvinga mig till att koncentrera mig mera, så jag gick hem. Hemvägen var ju nästan värre. Uppförsbacken gav mig yrsel och jag trodde jag skulle spy på en tjej som stod och rökte. Men det gjorde jag inte. Istället snubblade jag in i min lägenhet, dimppade ner i sängen och önskade att jag skulle dö lite grann så jag skulle slippa smärtan. Men jag gjorde inte det heller, så tog jag en värktablett, fyllde en tiimari påse med hett vatten och la den på magen och somnade. Två timmar senare vaknade jag och värken var som bortblåst.
Tack gode Gud för värktabletter. Och jag menar det verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar