Hon kom med ett ljus i sin krona.

Nu då jag sitter här på datorn blev jag plöttsligt väldans trött. Jag kom nämligen just hem från Sabinas efter en mycket trevlig kväll och var inte ett dugg trött, så jag bestämde mig för att nörda lite på datorn och lyssna på Lisa Miskovski. Men å, så trött jag blev nu. Jag tror nog jag bara skriver klart det här lilla blogginlägget så får jag kalla slut för dagen.

Imorse väckte (eller nåja, jag var nog vaken, men jag låg i sängen) pappa mig och sa att jag sku fara till Faffas för de ringde just från Normens skola och sa att de skulle komma och lussa åt faffa. Så jag for dit, en lucia, fyra tärnor och två stjärngossar + Gun-Maj kom efter ett litet tag och sjöng några sånger och läste en vers åt Faffa. Och detta var nog något av det snällaste jag sett på länge. Tänk vad små saker kan förgylla ens dag. Idag var det att någon tänkte på min Faffa.

Faffa var nämligen lärare förr vid Normen, han slutade för 28 år sedan. Då gav han över alla luciapapper åt Gun-Maj och luciatraditionen som han startade har hållit i sig ända tills dessa dagar. Faffa har varit varje år till Normen och tittat på lucia, men han börjar bli för gammal för att orka fara någonstans, så iår kom de istället hem till honom och lussade bara för hans skull.

Det är fint att tänka på någon annan och göra någon annan glad. Det är nog egentligen det absolut finaste du kan göra åt någon annan människa. Att göra någon glad.