Dagen D, 6e december, nationella pepparkaksdagen (och, ja, Finlands självständighetsdag. Hurra!) började med feber. För att vara helt ärlig blev jag ganska jättelessen eftersom jag sett fram emot denna dag hur länge som hellst! Och inte blev det bättre av att jag ringde hem och pappa berättade att mamma bakar pepparkakor. Och det utan mig. Suck och stön, skulle jag bli helt utan pepparkakor bara pga av lite feber? Men febern gick lyckligtvis ner så jag skickade ett meddelande åt mina bakkompanjoner att det bara var att komma och baka ifall de inte var rädda att bli nedsmittade. Och visst kom de! Förutom Emma som tappert satt hemma och läste på tenter och Ellen som hade besök av Hanna.
Alla bakade vi flitigt förutom Anna-Sara som åt pepparkaksdeg och drack mjölk tills hon mådde dåligt.
Koncentration på hög nivå.
Det blev till slut rätt så många pepparkakor. Och det här är inte alla.
Sen efter vårt hårda slit som pepparkaksbagare satte vi oss ner runt bordet och drack glögg och åt pepparkakor.
Till slut var det bara en ekorre kvar.
Ne, jag skojja. Det var en ekorre + typ 100 pepparkakor kvar.
Och till slut vill jag bara visa mitt fina julfönster! Är det inte vackert? Heh.
Men nu skall jag ta en pepparkaka eller flera och ett glas mjölk och sätta mig ner i soffan och se på Jul i Kapernaum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar