Bröd och vatten, tack.

Jag har fått lejdon av mat nu efter en vecka här hemma. Jag är aldrig hungrig och som ni vet är ju hungern den bästa kryddan. Maten smakade alltid bra i Åbo. Eller jo visst smakar maten bra här (väldans bra, tro inget annat nu), men ja, för mycket av det goda helt enkelt. Det är lite så att jag ser fram emot att äta havregrynsgröt och knäckebröd utan pålägg (eller eventuellt några gurkskivor). Och sedan också att komma in i den normala veckorutinen. Just nu är jag bara för lat för att göra någonting och funderar ibland hur jag skall hinnar göra två saker under en hel dag. Det är nog inte riktigt bra för mig att ha för lite att göra. Hepphepphepp, snart kör vi slutspurten, och vilken hejdundrande slutspurt det kommer att bli! Hepphepphepp! (Lite dumt att försöka kicka igång mig själv just nu eftersom jag snart skall fara och sova. Äh.)