Kaffe

Jag minns första gången jag smakade på kaffe.
Det var fikadags en eftermiddag för 10 år sedan. Mamma och pappa hade sedvanligt kokat sitt kaffe och jag bestämde mig för att smaka på det. Smaka på denna vuxna dryck. Tog en liten kopp kaffe, hälften kaffe och hälften mjölk. Kände mig vuxen där jag satt med min kopp kaffe. Kaffe som vuxna dricker.

Tog mig en första klunk kaffe och svalde det.
Det var utan tvekan det vidrigaste jag någonsin smakat på. Jag fick kräkreflexer, så vidrigt tyckte jag att det smakade. Bestämde mig då för att inte någonsin börja dricka kaffe.

Några år senare när jag var och hälsade på farmor och farfar och vi skulle fika frågade farmor om jag ville smaka på cappuccino. Hon hade fått cappuccinopulver med daimsmak som man blandade ut med hett vatten. Tja, varför inte? Och det smakade faktiskt helt okej. Inte direkt gott, men inte så vidrigt som jag ville minnas att kaffe smakar.

Efter det började jag så småningom dricka kaffe varje gång jag gick på en fika till farmor och farfar. Egentligen mest för att det blev lättast att dricka kaffe istället för att farmor skulle behöva tina upp frysta bär, blanda ut det med socker och vatten så jag skulle få mig ett glas saft.

Jag kokade ännu aldrig kaffe själv. Tog bara kaffe om det var det enda som det bjöds på, som reservdryck. Té, saft eller läsk gick fortfarande före kaffe. Eventuellt kunde jag tänka mig att ta en cappuccino om jag gick på café. Eventuellt. Men så en dag började jag jobba på kuddnäs var vi fick gratis kaffe. Då drack jag varje dag en kopp kaffe och utan att tänka på det hade det blivit drycken jag alltid drack till fika. När sommaren tog slut och jag återvände till studierna var det någonting som kändes fel.

Ni ser, jag hade fortfarande inte kommit in i vanan att faktiskt själv koka kaffe varje dag. Sedan insåg jag att saker kändes rätt igen när tagit mig en kopp kaffe.

En kopp kaffe vid två snåret varje eftermiddag.
En kopp kaffe efter en god middag i goda vänners lag.
En kopp kaffe på en av Uppsalas mysiga cafén.
En kopp kaffe när plugget är för mycket,
när tröttheten bränner bakom ögonlocken,
när gårdagens festande gör sig påmind,
när vädret är deppigt.

Jag förstår nu varför alla vuxna alltid pratade så varmt om kaffe, varför det var så himla viktigt med kaffepauserna. Det fina med kaffe. Den löser inga problem, men den gör det lite lättare.