Det är maj och vi har just kommit hem från en vecka i Berlin. Halsen och armarna hann få färg, garderoben en tropp till eller flera och kameran full av foton.
Jag cyklar fram på bar asfalt och gruset som lämnat kvar från vintern knastrar och sprättar hit och dit åt sidorna. Jag ser redan innan jag svängt in på parkeringen att de har kommit. Trampar lite hårdare för att få den sista biten bakom mig och sedan nästan springer jag från cykeln till ridplan och där är de. Jag kan inte sluta le fastän jag försöker. Leendet sitter som fastklistrat, men det får det vara, Tundra har kommit tillbaka! Jag går fram till henne och Johanna ger mig grimskaftet och leendet blir om möjligt ännu större. "Precis som på julafton" säger Janne. "Bättre" svarar jag och strycker handen längs med Tundras hals. "Mycket bättre".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar