söndag 14 mars 2010

Todelott todelott

Jag tittar upp och mot mig kommer en trippande passande finnhäst med lysande rött träns och en skäggig gubbe med slitna jeans och smutsig jacka sittandes barbacka på ryggen. Gubben skrattar lite och pratar med hästen. Han säger åt hästen att snart får han galoppera, efter den där bilen. Sen när de ridit förbi bilen släpper han lite på tyglarna och hästen far iväg som skjuten ur en kanonkula fram i ett mellanting mellan pass trav och galopp. Det ser inte så fint ut, men ack ändå så härligt. Hästrygg. Hovklapper. Tårar som rinner ner längs kinden av den kalla vinden. Tovig man. Jag saknar allt med hästar så himmelens mycket! Jag vill så innerligt lära mig att rida bra, ha en häst som lär mig och som jag får vara glad tillsammans med. Jag kan inte fatta att man kan sakna att göra någonting så här mycket. I höstast gick det helt okej att vara utan ridningen, det var så mycket nytt, mycket i skolan, regn och höstväder och allt gick så snabbt att jag snart kom hem till julen och fick rida varendaste dag. Men nu sitter jag här och försöker smälta bort längtan efter att få rida. Eller åtminstone trycka undan den lite, för det är lättare så.

Men snart är det sommar och jag skall då rida och fara på dressyrträningar och slipa upp min ridning. Och förhoppningsvis så slipper jag till hösten iväg till ett annat land till en plats som kan hjälpa mig på vägen att bli en bättre ryttare. O, snälla någon, låt det bli så!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar