När livet inte kunde bli mycket bättre.

Har lite huvudvärk och ingen större lust att fortsätta pluggandet till alla dessa tenter. Men det går nog bra, jäklar vad det kommer att gå bra dethär! I kemitenten kommer det att gå så bra så att jag får bäst av alla 100 som tentar och så vinner jag dendär tjocka tunga boken full med tabeller som jag sedan säljer för det ryktar om att den är ganska dyr. Ja, jäklar vad bra på Kemi jag blev mitt i allt. Och när jag får tentfrågorna i allmän biologi börjar jag nästan skratta för oj så lätt alla frågor var. Så skriver jag tills pennan tar slut och får en femma med en glad gubbe brevid. Sen molekylmodellering skall vi inte ens börja prata om. Oj oj oj säger jag bara.

Vet ni, jag är lite trött på att bara ha skola i hjärnan. Tent hit och tent dit, deadline där, där och där och merameramera studiepoäng. Och vad skall du Pia göra nästa år då? Ja, de vete fan. Om ens han vet det.
(Varför tjatar feminister om att Gud är en kvinna, men aldrig har jag hört dem säga att djävulen är en kvinna? Nej, det är minsann en man)

Vi sitter alla barbacka på varsin mjuk varm hästrygg och beredda att bege oss iväg ut i skogen. Solen värmer våra bara armar och ben och våra näsor är fulla av fräknar när rider vi iväg i en lång kö, skrattande åt någon historia och bara njuter av stunden. Vi lutar oss framåt och kramar hästarnas hals för att undvika de lågt hängande grenarna och kommer snart fram till en öppen linda var vi alla hoppar av samtidigt, drar tränsen av hästarna och släpper dem lösa. Först tittar de lite på oss, konstaterar sedan att de är fria och sätter av i en dundrande galopp med stora bocksprång till andra sidan av lindan. De frustar och skuttar några gånger till innan de saktar av för att så småningom sänka sina huvuden och börja äta. Vi skrattar lite åt dem innan vi sätter oss upp på bilflaket och kör åter igen tillbaka till stallet. När vi kommer till travbanan griper vi alla tag i flakets kanter, ropar högt att vi vill ha rally och får vår vilja igenom. Till höga skratt och tjut kör vi ett och ett halvt varv runt travbanan så fort nu den slitna pick-upen kan ta oss medans den kör slalom och guppar fram över gruset. Sedan kör vi iväg in till stan och köper mjukglass som snabbt börjar rinna ner för fingrarna, men det gör ingenting, för det var sommarlov och vi var 13 år och tyckte att livet inte kunde bli mycket bättre än såhär.