Och han kommer att utföra de önskningar du redan glömt att du hade

Något frustrerande men samtidigt det bästa med hästar och ridning är att man aldrig blir fullärd. Det är frustrerande att jag så gärna vill göra rätt, bli en ryttare som faktiskt rider med hästen, men jag får inte till det. Det är så himla svårt! Men samtidigt är det en tröst att jag vet att jag kan bli bättre. Jag vet om saker som jag inte vet om ännu. Jag vet att jag borde ge en hjälp vid ett visst tillfälle, men jag vet alla gånger inte exakt när det rätta tillfället är. Eller om jag skall vara helt ärlig, det är rätt sällan jag vet när det exakta tillfället inträffar när jag skall ge en hjälp. Oftast blir det något ditåt, och därmed blir också rörelsen någonting ditåt. Det skulle kunna vara så mycket bättre och framför allt lättare om jag bara visste och kunde.

Eller det är snarare tvärt om för jag är den typen av ryttare att jag känner att någonting är fel, men jag vet inte vad jag skall göra. Jag vet att jag borde göra någonting nu, men vad? Det får mig ibland bara att vilja gråta och skrika rakt ut över att jag är så hjälplös. Jäklar då det skall vara så svårt! Det är ju inte bara ens egen kropp man skall ha kontroll över vad gör, utan det är en 600 kilos levande varelse under en också! Jag borde kunna känna varenda spänning, hur hovarna rör sig över marken, varenda ställning och böjning, varenda allt. Men jag gör det inte. Men tröst, jag kan bli bättre. Fast ja, det skulle kanske vara en aning lättare om jag faktiskt hade en egen häst att träna på och en ridlärare som kunde hjälpa mig att finslipa. För det är rätt så få som kan hjälpa till med finslipningen. Grovslipningen är en sak (Fast jo, jag har nog kvar att göra där också), men ändå, man borde lära sig att grovslipa av någon som även kan finslipa, för det är lätt hänt att man grovslipar fel. Om ni förstår vad jag menar. Kanske ni inte har förstått ett ord av vad jag har fumlat om, andra anar lite eller så förstår ni precis. Men såhär är det:

Var vaken

och känn allting via din häst.

Känn marken under dig

med och genom hans kropp.

När du rör dig tillsammans med honom

gör det som om han bara kunde röra sig genom din försorg.

Om du på ett eller annat sätt tar avstånd från honom,

så lämnar du honom ensam

och han kommer att bete sig som om han vore ensam

och då går allt sönder som du tar i.

Bara om du känner en genuin samhörighet med honom,

om du kännder marken under dig,

varenda sten,

dammet och den mjuka mossan

på samma sätt som hästen,

bara då

kan han se världen genom dina ögon.

Då blir din vilja hans,

och han kommer att utföra de önskningar

som du redan glömt att du hade.