Endast tama fåglar har en längtan.

När man hellst av allt bara vill glömma bort och radera hur det gick på ridlektionen kan man fara på bio med Emma och se på Eat Pray Love. Den får en att längta till världen. Jag har nog aldrig längtat så mycket som nu till att se världen. Jag vill se världen. Känna den, höra den, smaka på den, förstå den, uppleva den och njuta av den.
Och bara vara jag där ute i världen. Inte försöka leva upp till andras förväntningar och förhoppningar. Inte ställa mig efter andra då det känns fel. Inte jämföra mig med alla andra. Inte oroa mig över vad andra tycker och tänkter om mig, utan bara vara mig själv. Hitta mig själv. Bli en vild fågel som flyger.

Jag vet inte om man kan lära sig detta ute i världen, men någonstans måste man ju börja.