Skam den som ger sig

Jag försöka räta ut vissa frågetecken inom ridningen. Läser för tillfället 5 hästböcker, (Faktaböcker, inte romaner/noveller/historier/whatever) rider så ofta jag hinner, kämpar på med att förfina känsligheten i min sits och hjälpgivning och uppmuntar mig själv med att jag nog kan, att det är okej att jag är lite krasslig inom ridningen just nu. Efter tisdagens ridlektion var jag helt deprimerad över hur dåligt det gått och funderade på att kanske jag borde skita i det hela. Det måste finnas något annat jag är bättre på. Självförtroendet i botten så att säga. Men efter gårdagens ridning då Lottie tittade på och hjälpte mig så klarnade en hel massa och jag är helt på g nu igen! Bit ihop eller bryt ihop som en viss vän brukar säga. Ja, jäklar vad svetten skall lacka och rumpan skall ömma, för bättre skall jag bli!