Förlåt mig för jag har syndat.

Men det var faktiskt bara två yttepytte synder. Jag har köpt två klädesplagg. Och skjortan jag köpte var gjord av återanvänd material och stickatröjan behövde jag faktiskt. På sant. Herrejissus, inte kan jag ju frysa ihjäl denna vargavinter som är förutspådd att bli den kallaste vintern i mannaminne. Det skulle ju bara vara ytterst olyckligt om jag fryser ihjäl bara för att jag har en stickatröja för lite. Men nu så slipper jag ju oroa mig för det. Så skönt.

Jul är kul

Man blir ju lite butter av att en förkylning är på kommande, speciellt några dagar före nyår. Men kanske det bara är en liten släng av förkylning som panikartat flyr sin kos efter att jag proppat i mig havtornsbär. Låt oss hoppas på det.

Och julen har nu förflutit förbi med allt för mycket god mat (Och när jag säger allt för mycket så menar jag det också), filmer, promenader, juleljus, utekväll, bastu, lite ridning, traditioner, julklappar och hela familjen. Ni vet, precis sådär som det skall vara. Och ikväll blir det ett biobesök som också börjar bli en tradition för oss. Fast vi varierar oss med film, och denna gång blir det Narnia. Det har jag sett fram emot ett bra tag nu. Härliga bullar! Men nu först skall jag ut på en promenad med finaste Emma!

Låt mig få önska dig en riktigt God Jul!

Den rätta julkänslan börjar infinna sig med den rätta julmusiken, doften av hyacinter och julskinka och The Snowman på tv. Och här är en fin julsång som ni kan lyssna på om ni också behöver få lite julkänslor.

Kom och se vad jag har på sparken!

Idag har vi klätt julgranen! Nu är det så juligt som det kan bli dan före dopparedan!

klottkletdegmat

Jag trodde inte att jag skulle tröttna på att stå i köket och kleta ihop mat, men just nu känns det som att jag kletat tillräckligt mycket i köket idag. På dagen lagade Lotta och jag julgodis i massor och nu just precis har jag efter en lång fajt med degen fått ihop 16 fina renpastejer och 3, eh, mindre fina renpastejer. Jag är helt rödbrusig efter kampen med degen. Mera mjöl än vad receptet angav var knepet. Men nu är jag färdig med donandet i köket för idag. Nu kan jag äta godis.

Nu har jag också jullov!

Sista jobbdagen var i fredast, så nu är jag ledig i nästan exakt en månad! Jullovet börjades med ett motionspass, nämligen att leta efter julgran. Efter en bra stunds plumsande i snön hittade vi en fin en som vi sedan plumsande bar hem. En liten fika han jag med tillsammans med två av mina hunneybunneys innan jag for på en riktigt rolig barbacka jumpparitt på Kia. Tyckte att jag minsann kunde fara ut på en joggingrunda innan jag begav mig till Camillas för att dricka glögg och äta chips+pepparkaksdeg. Dit kom även flera fina , ryska av någon anledning, hunneybunneys. Slutligen dansade vi natten till slut vid melody som inte riktigt blivit uppdaterade med det senaste inom bra dansmusik. Finfin början på jullovet om jag får säga det själv!

(Ursäkta för endast en egobild från kvällen, men jag vågade inte lägga upp någon annan bild pga eventuella motsånd av en del.)

Day 30 – One last moment

Precis just nu.

Day 29 – Your aspirations

Jag har tidigare skrivit om mina drömmar, och att uppnå sina drömmar strävar väl de flesta efter? Så jag vet inte om det egentligen finns något nytt att skriva om. Men här nu närmast är mitt största/viktigaste mål att komma in i studielivet i Uppsala. Det var en sak när jag skulle till Åbo. Flera av mina vänner flyttade också dit, så det mesta kändes ganska lätt. Jag hade ingen press på att lära känna nytt folk. Så klart att jag fick nya vänner, men inte blev jag ju direkt riktigt tight med någon. Jag behövde inte. Lite dumt kanske, men så var det.

Men nu känner jag ingen i Uppsala (förutom min syster förståss). Det är lite med skräckblandad förtjusning jag flyttar dit. Men för att låta lite töntig så tror jag bara det är bra för mig att jag slängs in i en helt ny stad, skola, land, så att jag skulle få bort den där förbannade blygheten och osäkerheten. Stick och brinn blyghet och osäkerhet säger jag bara! Stick och brinn! Hah!

Day 28 – Something that you miss

Just precis nu är det tre ting som jag saknar mer än annat. Det ena är mina vänner. Vi har det alltid så roligt tillsammans med våra knäppa idéer. Man mår alltid bra efter att ha umgåtts med dem. Men som tur är så kommer nästan alla hem till jul! Och det betyder att de flesta kommer hem om en dag eller tre! Det andra är mina syskon. Men de kommer ju också hem riktigt riktigt snart! Och det tredje är min fina fina Tundra. Det är konstigt ibland hur mycket man kan sakna ett djur. Hur fäst man kan bli vid ett djur. Hur stor betydelse de kan ha på en. Jag läste min och Tundras "riddagbok" för någon dag sedan och en stor våg av saknad sköljde över mig. Jag har fortfarande inte riktigt torkat upp efter den vågen.

Get some

Det är sällan jag tycker att en remix är lyckad. Fast så lyssnar jag väldigt sällan på remix också. Fast det beror just på att jag tyckt de varit så dåliga de gånger jag lyssnat på dem. Men hur som haver, här är en remix som jag faktiskt tycker är bra

Day 27 – Your favorite place

Efter lite funderande över vilken plats som är min favoritplats så slog det självklara mig. Alla platser. Och alla platser finns i Nykarleby! Så ja, tro det eller ej, men Nykarleby är nog min favoritplats. I lagom stora doser dock. Just nu börjar det nog klassas som överdos av Nykarleby för min del, men det är inte så skadligt. Man läker snabbt direkt man kommer härifrån.

Men nog om överdoser. Vad finns det i Nykarleby som gör det till min favoritplats? Först och främst, ett gult hus var mina föräldrar och katta bor. Och var många barndomsminnen bor och trygghet. Sedan stallsbacken Nurk. Med mångamånga häst- och vänminnen. Sedan skogen och tystnaden. Jag gillar att fara ut på promenader i tystnaden och bara tänka och drömma. Det finns gott om tysta stigar och vägar här. Sedan ännu havet. Fastän havet ibland är lite otäck så är den mäktig. Och den betyder sommar och vackra solnedgångar. Och Nykarleby är ju nog en mysig liten speciell stad. Småstad som bäst så att säga.

Day 26 – Your fears

Jag är inte rädd för döden. Jag är inte rädd för smärta. Jag är inte rädd för djur eller kryp. Jag är inte rädd för mörkret. Jag har ingen fobi. Jag är dock lite rädd för spökbarn. Men jag är rädd för att misslyckas. Att jag kommer att leva ett enformigt liv var jag inte uppnått något av mina mål här i livet och inte slipper att göra det jag verkligen vill göra. Och jag är rädd för att bli hjälplös.

När jag vaknade upp på sjukhuset i Vasa efter cykelolyckan i Augusti frågade jag vad som hänt av sjuksköterskan. Hon svarade att jag cyklat omkull och slagit i huvudet. Jag frågade vad som kan hända med mig och hon svarade att jag kan tappa något sinne eller bli förlamad. När hon sa ordet förlamad knöt det till sig i magen och jag blev rädd. Då började jag gråta för första gången. Jag blev rädd för att hela livet skulle förändras, att jag inte skulle kunna göra det jag verkligen vill göra, att vara i behov av hjälp så ofta. Nu säger jag inte att de som är förlamade är helt hjälplösa och har ett förstört liv, jag vet att man lär sig med tiden, men ändå. Man är förhindrad. Jag vill vara fri.

Men jag vickade genast på tårna och rörde på fingrarna för att se om jag kunde röra mig. De rörde sig! Jag bestämde mig för att sjuksköterskan inte visste vad hon talade om och att allt skulle går bra. Och det har det gjort också.

Lusse Lelle

Imorse steg jag upp klockan åtta och gick ner till vardagsrummet och slog på TVn för att se på Lucia. Varenda år lussar och sjunger en kör tillsammans med en musikskola helt otroligt vackra julsånger i någon kyrka i Sverige. Det har nästan blivit lite av en tradition för mig att stiga upp på Luciamorgonen för att se och lyssna på detta. För det är verkligen otroligt fint!

Fast det bästa med Lucia är egentligen om man själv får vara med. Det är så fint att sjunga julsånger, läsa juldikter och sprida ett varmt mjukt sken med ljusen. Speciellt åt äldre folk, för de uppskattar det så mycket mer och tar till sig det på ett helt annat sätt.

Jag har varit med och lussat många gånger; i skolan, i söndagsskolan, på fester, i stallet och här hemma var det hela började. Och jag tror faktikst det var just precis här det började, julen 1991, tillsammans med mina systrar i köket för mamma och pappa.

Day 25 – A first

Det är höst, september för fyra år sedan för att vara mer exakt, och jag och pappa är på flygfältet i Tammerfors. De släpper ut oss till flygplanet som skall ta oss till London. Jag fnittrar lite nervöst när vi börjar röra på oss, samtidigt som jag försöker se världsvan ut och som att dethär med att åka flygplan är något jag gör var och varannan dag. Men i verkligheten är det första gången. Vi stiger in i planet, hälsar artigt på flygvärdninnan, som faktiskt var en kille, letar reda på våra platser och sätter oss ner. Jag fick fönsterplats.
Planet sätter sig så småningom i rörelse, kurvar sig fram till rätt position och river sedan iväg och upp upp upp i det blå. Åh, vad jag älskade när flygplanets alla hästkrafter fick magen att pirra! Och jag älskar det fortfarande! Det är en anledning till varför jag skulle vilja bli pilot. För magkänslans skull.

Day 24 – Something that makes you cry

Precis som Minna så gråter jag till filmer allt som oftast när det är sorligt eller riktigt vackert. Moulin Rouge har jag gråtit många gånger till när Satine dör. I Titanic när det gamla paret ligger i sängen och håller om varandra som tröst när båten håller på att sjunka. I Finding Neverland när Sylvia stiger in i Neverland. Sagan om Konungens återkomst när alla går ner på knä för hobbitarna och sedan när Frodo skall segla iväg med alverna (det om något får mig att gråta). Lejonkungen när Simba springer fram till sin döda pappa. Jag skulle kuna fortsätta hur länge som hellst med sorliga scener ur olika filmer. Men det har jag inte tid med för jag har viktiga saker att göra. Som att baka lussebullar!

Day 23 – Something that makes you feel better

När jag får beröm eller en komplimang. Jag blir löjligt glad över att får det och när personen i fråga verkligen menar det. Och när det är lite mer än "fin tröja du har" (även om det också är trevligt att höra), utan något som är lite mer personligt. Också det när någon gör mig en tjänst utan att jag ens bett om det eller annars tänker på mig. Det får mig att känna mig lite extra glad och på gott humör!

Hurra! Hurra!

Å så glad jag blev igår då jag läste "Resultat: Antagen" vid min ansökan till Kulturentreprenörskap vid Uppsala Universitet! Först då jag läste det så trodde jag inte riktigt på det. Tänk om jag bara missuppfattat allt och jag hade ju hur som hellst lite bråttom till jobbet. Sen på kvällen kollade jag en gång till, och jojjomenssan, dethär kan man inte missuppfatta. Jag är antagen!!! Tjohoo, tjohej, det bara sprätter i mina ben av lycka! Snart flyttar jag iväg till Uppsala för att studera och träffa nya vänner och Pelle Svanslös! Tjolahopp tjolahej!

Day 22 – Something that upsets you

Racism, översittare, de som tror att de är bättre än andra. Jag blir verkligen riktigt arg bara av att se en film som handlar om detta. Jag får lust att sträcka mig in genom tv-rutan och ta stryptag om personen i fråga och skrika det högsta jag kan i örat om han inte har något vett i skallen.

Ingen är bättre än någon annan. Ingen är mer eller mindre värdefull än någon annnan. Ingen skall behöva utsättas för racism på grund av sin bakgrund. Vi består alla av kött och blod och innerst inne ser vi alla likadana ut, det är bara utsidan som är olika. Lite olika pigmnet. Att något så fånigt som pigment har och fortsättningsvis ställer till så mycket sorg,våld och hat här i livet. Och något så fånigt som några metallbitar och papperslappar har ställt till det minst lika mycket. Det är sorligt.

Day 21 – Another moment

När jag såg medelhavet för första gången glittra utanför tågfönstret. Det var fint.

Chokolate chip cookies

Idag har jag bakat kex. Det är ett under att jag inte åt upp all deg, så god som den är! Yummy yummy yummy! Degen blir väldigt god efter en precis tillräckligt lång tid i ugnen. Sådär så att kexen är lite mjuka innuti och krispiga på ytan. Jag tror ena plåten blev så, andra hade jag i en minut för länge. Det är svårt dethär med kex att få dem exakt så knaprigt mjuka som man vill ha dem. En annan knepig sak är hur man skall få dem att räcka fram till jul.

Day 20 – This month

Årets mysigaste månad är vi i just nu. Allt är mysigt som har med julen att göra; bakning, glöggen, snön, pysslet, ljusen, filtar, kylan, vänner, familj, paket, julgodis, traditioner och väntan.

I år jobbar jag halva december (nästa vecka sista veckan! Tjoho!). Där emellan så planerar jag in vad jag skall baka och koka. Idag skall jag t.ex. baka chocolatecookies. Sen skall jag också koka ihop sötsur köttgryta, men det har inte så mycket med månaden att göra. Middag måste man ju ha året runt. Men däremot skall jag ännu hinna med köttbullerullning, julgodis, försök till att baka lika goda jultårtor som Våro hembageri, lussekatter och eventuellt en kaka eller flera. Morotslåda och pepparkakor är fixat och klart.

Julkortspysslet borde jag också börja på med. Papper och pennor är färdigt inhandlade, det är bara att börja på.

Familj och vänner skall jag umgås med.

Rider i snön gör jag också så att jag börjar frysa allt för mycket om fingrar och tår.

Att paketera in julklappar ser jag fram emot. Det är mycket trevligare med fint inpaketerade julklappar än helt vanligt. Ifjol såg paketen ut såhär.

Efter julen är det mellandagsrea. Får se hur mycket shoppande det blir. Jag har faktiskt inte varit det minsta lilla sugen alls att shoppa sedan jag bestämde mig för att sluta shoppa en massa onödigt grejs. Kanske jag kan ta en titt in till några loppis istället.

Sen är det nyår med fest och galej. Sånt är alltid skoj!

Ja, så får jag veta denna månad om hur våren kommer att se ut. Uppsala eller Åbo? (Eller en överraskning) Shiet, jag blir lite smågalen av att inte veta.

As easy as 1 2 3

Ibland behövs bara fina vänner, god mat och alfapet för att få en ytterst trevlig kväll.

Sen kan man dagen därpå fara ut på en promenad med ena vännen och hitta på historier för man har slut på vettiga konversationsämnen. Har man bra fantasi blir det knasigt roligt. Vilken tur att vi hade det!

Day 19 – Something you regret

Jag har nu suttit och funderat ett tag på något jag verkligen ångrar. Men jag kommer inte på något. Det är klart att det finns saker som jag skulle ha kunnat göra på ett annat sätt, men inte finns det något som jag sitter och ångrar och mår dåligt över var dag. Kanske borde jag ha behållt Tundra längre, kanske borde jag ha tagit ett urbytesår i 2an, kanske borde jag ha tagit ett mellanår direkt efter studenten istället för att läsa biologi ett år vid ÅA, kanske borde jag ha satsat mer på vissa saker. Men vet ni, man kommer ingen vart med att blicka tillbaks med ånger över val man gjort. Så jag tänker inte så mycket på det . Istället försöker jag lära mig av mina misstag, på så vis får jag ju ut någonting av det fastän det inte blev så lyckat.

Day 18 – Your favorite birthday

Alltså nu är det såhär att jag inte direkt har någon favorit födelsedag. Ingen födelsedag har direkt stuckit ut något vidare från de andra. Men för att skriva om någon födelsedag skriver jag om den senaste som jag minns bäst. Den dagen jag fyllde hela 20 år och var i tre länder. Så lite har den ju stuckit sig ut från övriga födelsedagar. Det är bara en födelsedag förr jag varit i tre länder.

Men denna födelsedag åkte vi från Danmark med tåg vida Tyskland till Amsterdam. För att komma till Tyskland åkte tåget på en färja. Det var knasigt roligt tyckte jag Emilia och Ulrika. På färjan fick jag mig en födelsedagsblåbärsmuffins.

På kvällen i Amsterdam gick vi runt i red light district och tittade på strippor i skylfönstren (nåja, tittade och tittade), besökte coffee chop och tog oss en Heinecken.

För att den här låten är så snuskigt bra

Day 17 – Your favorite memory

Jag har många fina minnen, så det är svårt att välja ut ett som skulle klassas som det bästa. Därför tar jag det minne som först dök upp i huvudet. Och det är ett fint minne om en dag då jag inte kunde sluta le. Och här har jag skrivit om det minnet en gång förut.

Day 16 – Your first kiss

Min första lilla kyss som jag minns var i sexan när vi lekte Ryska posten. Jag fick kyssa den sötaste killen jag visste om på munnen så att fjärilarna i magen fladdrade och vaknade till liv varenda gång jag tänkte på den lilla kyssen. Fast de fjärilarna har dock dött för ganska länge sedan nu.

Day 15 – Your dreams

Jag är en drömmare som romantiserar allting. När jag är ute och går drömmer jag. När jag städar drömmer jag. När jag läser drömmer jag. När jag sluter ögonen för att somna in drömmer jag. Jag har många drömmar, större och mindre, men ändå få som jag skulle vara beredd att hugga av högra handen för att få.

Min största dröm är egentligen flera drömmar som slingrar ihop sig och knyts samman och blir en. Och tillsammans bildar de ett lyckligt liv. Det är väl det som de flestas största dröm är, att få leva ett lyckligt liv. Hur önskelivet ser ut varierar såklart från person till person, alla har vi våra favoritkryddor. Jag också.

Men vet ni vad som är bäst med min dröm? Det är att jag kan uppfylla den, bara jag tar mod till mig. Inte kommer det någon indie med ett silverfat fylld med kryddor och överräcker det åt mig. Jag måste hitta honom, och det skall bli spännande. Jag ser fram emot livet.

Day 14 – What you wore today

Dagens gårrfina oufits har varit:

1) Blå polotröja och gråa strumpbyxor. När jag gick ut drog jag på mig ett par vindtäta byxor.
2) Mina übersnygga arbetskläder. Svarta byxor, svart skjorta, vit mössa, gröna gummistövlar och för det mesta blåa gummihandskar. Jag är så het i mina arbetskläder så ni skulle falla av stolen om jag visade er en bild.

Day 13 – This week

Mitt inne i veckan är vi nu, så jag hamnar väl att till hälften berätta om vad som hänt ochtill hälften berätta om vad jag planerat. Hur logiskt som hellst. Och jag kom på det helt själv.

På måndagen jobbade jag. Det var nog den dagens största händelse.
Igår, tisdag, var jag ledig. Sånt är alltid trevligt. Då passade jag på att rida pållen Filli, äta Nyåkers pepparkakor för att få upp värmen efter ridningen, laga ungslax åt parenteserna (och mig själv), gå ut på en fotograferingsrunda (som inte blev så lång eftersom en viss syster använt upp batterierna när hon fotat men min kamera), inhandla julkortspapper, ut på en 6km joggingrunda, dricka glögg och se filmen Kingdom of heaven.
Idag har jag också varit ledig. Sånt är fortfarande trevligt. Så idag har jag passat på att rida pållen Iivari, öppna ett nytt konto, handla mat, sticka på min mössa, gå på en ny fotograferingsruna med fulladdat batteri, kokat ihop mexikansk köttgryta. Jag hade planerat in att laga morotslåda ikväll, men tydligen skall vi och gratta Ina ikväll, så morotslådan får vänta på att födas.

Torsdag till Lördag skall jag jobba (inte i ett sträck dock). Så skall jag försöka få ihopkokat morotslådan, umgås lite med några av mina fina vänner som är bättre än gräddbakelser och rida Kia. Tja, det har jag planerat in. Lite julkortspyssel skulle också vara bra att hinna med.

Day 12 – What’s in your bag

I min virkade väska som jag har med mig till arbetet kan man för det mesta hitta min telefon, plåmsa (vilket fult ord), nycklar till jobb, nyckel hem och kvitton. Har man tur så kan man också hitta en mandarin eller en grötpåse där också. Och för tillfället tror jag det också finns ett par lila sockor som inte doftar Chanel No5 direkt.

Day 11 – Your siblings

Jag är fortfarande yngst i en syskonskara av fyra. Så tre äldre syskon har jag. Och systrar är de allesammans. Äldst är Maria som är 26 år. Hon bor för tillfället i Uppsala och läser husdjursvetenskap vid SLU och läser dessutom distans nå örtmedicingrejs i London. Hon har en pålle som heter Manuliina som kallas Liina och en kaniskutt som heter Vide-lee men kallas Pupsi nu som då. Maria läsa böcker i massor och så är hon attans bra på att laga mat. Sonja kom två och ett halvt år efter Maria. Hon är nyutbildad barnträdgårdslärare och är precis just nu på Gottland och jobbar vid Hanna Engströms stall. Sonja har också en pålle, men han heter Sinus. (Vilken tur att de inte har samma namn). Sonja är flink i fingrarna och är en fena på att spela gitarr och på att sticka. Sedan har vi ännu Lotta som är 22 år ung. Hon skall snart börja på med sitt slutarbete i formgivning. Hon har ingen häst alls. Fast så rider hon ju inte heller. Däremot så ritar och målar hon väldans bra.

Och alla tre har uppfyllt rollen som storasyster med bravur! En 10a får de allesammans och ett guldstjärneklistermärke i kanten också för att de är så fina. Bättre poäng än så kan man bara inte få. Full pott fruktkompott!

Day 10 – What you wore today

Vintermysiga dagar som dessa går jag omkring med tjocka gråa strumpbyxor, en marinblå strechkjol som Lotta sytt och en stor blå- och rödrandig stickatröja som sitter perfekt som jag köpt från loppis. Och ett par vita stickade sockor för att jag inte skall frysa om tårna. Det var dagens outfit.

Snowflakes

Varje gång jag ser snökulor i butiker så skakar jag om dem så att snön yr i dem. Jag tittar lite på då snön lägger sig, skakar om kulan än en gång och går sedan min väg. Just nu ser det ut som en julkula där ute som jag skakat om. Det är vackert. Och eftersom lillajul har varit och jag nu kan börja njuta av julen till fullo lyssnar jag på julmusik och planerar att baka jultårtor ändå från grunden. För det är snart juljuljul!

Day 09 – Your beliefs

I believe in the sun
even when it's not shining
I believe in love
even when I don't feel it
And I believe in God
even when He is silent

.

Dessa ord fann man inristade på en vägg i ett rum som fungerat som gömställe för judar under andra världskriget. Det är otroligt hur starkt man kan hålla fast i tron även om världen utanför är ett enda mörker och inte inger något hopp om framtiden. Tron har betytt så mycket här i livet för att vara ett enda påhitt. Det finns för mycket vackra saker här i livet för att det hela skall vara ett enda påhitt. Även om det finns stunder då jag inte förstår och tvivlar så vill jag tro. Så jag tror.

Day 08 – A moment

Det var i slutet av maj för några år sedan. Jag cyklade, trampade på allt vad jag kunde så att svetten rann, men ändå gick det för långsamt. Jag hade såklart motvind. Idag av alla dagar så blåste det sydanvind. Jag var arg över vinden. Jag var arg över att jag inte hade mopedkörkort ännu. Jag var arg över att vägen var för lång. Men samtidigt var jag fylld av glädje, nervositet och spänning. Allt i en salig blandning tillsammans med mjölksyran som började svida i musklerna.

Men till slut kom jag fram. Jag hoppade av cykeln, lade band på mig själv att inte rusa fram till dörren och slå upp den, utan smög istället. Öppnade istället dörren så tyst och försiktigt jag kunde och gick in i stallsgången. Där längst inne stod fyra andra utanför en box och tittade in. Jag anslöt mig till den lilla gruppen för att titta på vad de andra tittade på. Inne i boxen låg Tundra flåsande, svettig och i smärtor. Hon kämpade allt vad hon kunde och snart var det inte bara en häst i boxen, utan två. En liten blöt fuxhingst tittade blinkande omkring sig i en ny värld. En liten söt hingst som på vingliga ben snabbt försökte stiga upp med inte så smidiga framgångar. En liten söt hingst som kom att heta Wallaroo. En liten söt hingst som inte finns mera.

Day 07 – Your best friend

Jag har flera gånger tänkt vilken tur jag har som har så många underbara vänner som jag har. Jag kan dock inte välja ut en av dem som "min bästa vän", för det är så många av dem som hamnar där.

Det är så skönt att vara med dem. Man behöver inte ha några inledande artighetsfraser och pressade diskussioner fastän det är veckor sedan man träffadest sist. Vi bara fortsätter var vi slutade och är oss själva. Ibland behöver vi inte prata, ibland pratar vi ut om allt och där emellan drar vi de mest dåliga skämten som ändå är de roligaste.

En del av mina vänner har jag kännt sedan bantis, andra har jag lärt känna längs med vägen. Med vissa har det tagit flera år innan vi blivit vänner "på riktigt" och andra har alltid funnits där. Ibland har vi gått lite skilda vägar, men förr eller senare har vägarna gått ihop och blivit en på nytt. Mina bästa vänner är bättre än gräddbakelser toppade med färska jordgubbar. Och det är inte dåligt det!

Bland trolldom och fnitter

Igår kväll reste jag och Lottie in till fantasins värld. Till en värld var allt är möjligt, var det ovanliga är vanligt och logiska och ologiskt. Eller, jaa, vi for på bio. Harry Potter var det som denna gång skulle underhålla oss och de övriga medressenärerna.
Filmen var faktiskt bättre än förväntad! Största saken jag dock har att klaga på är att någon borde ha tagit med Daniel (som spelar Harry) och vinterbada. Jisses amalia, man fryser mer än sådär om dykt ner i iskallt vatten och varit där nere ett litet tag.

Jo, och en sak till. Snälla snälla fjortonåriga flickor. Jag vet att det är spännande att gå på bio, speciellt då det sitter söta killar brevid er. Men för guds skull, kan ni sluta upp med att fnittra non stop! Det blev lite irriterade där efter två timmar att höra på ert fnissande när det i filmen var dystert och nedstämt. Bara så ni vet tills nästa gång. Tack.

Day 06 – Your day

Efter en över 9 timmars nattsömn steg jag upp och gick ner för att äta frukost. Diskuterade lite mer och mindre viktigheter med Pappa som hade kaffepaus samtidigt som jag försökte läsa om Koreanyheten. Efter det kände jag för att jag ville paketera in några saker vilket, väckte pysselpia inom mig, så jag började experimentera med hur fint man kan knyta snören runt paket. Det tog en timme att slå in fem paket. Måste vara rekord.

Lite stickade jag på min blivande mössa innan jag böt om och tog sparken och sparkade iväg till stallet för att rida Kia. Någon hade tydligen glömt att sätta på värmen idag. Efter att jag varit på en tur i terräng med Kia var jag redo att lägga mig ner i en snödriva och dö av köld. Men eftersom jag började bli hungrig tog jag sparken och for hem igen. Jag höll på att börja att gråta på vägen hem, så mycket frös jag om fingrarna. Mina tår och fingrar får verkligen ta mycket stryk under vintern. Det hör nog till vardagen att jag skall tappa känseln i dem pga kyla när jag är ute och rider under vinterhalvåret. Och sedan plågas av att känna värmen pumpas tillbaks. Aj.

Men nog om kyla. Hemma igen kokade jag lite té och läste Kalle Anka innan jag satte igång att laga mat, Spaghetti och morosåsin. Åt det sedan och lite müsli till efterrätt och sov sedan middag. Nu sitter jag här och funderar om jag skall ta mig ut i kylan för att fara på en liten joggingrunda eller inte. Det blir nog dagens tankenöt.

Vem är normal?

Blev nominerad av Miiti att skriva 7 hemliga eller konstiga saker om mig själv och sedan nominera ytterligare 7 pers. So here it comes:

1. Jag har dåligt självförtroende. Riktigt på riktigt dåligt självförtroende.
2. Jag tycker om att läsa poesi.
3. Är väldans dålig på att komma ihåg namn.
4. Men är rätt så bra på att fickparkera.
5. Tycker babysar och småbarn som inte kan tala ordentligt ännu är lite jobbiga. Söta, jovars, men njä, inte riktigt min grej ändå. Vet inte vad jag skall göra med dem.
6. Men fantiserar ändå om att skriva en barnbok och själv måla bilderna till berättelsen.
7. Läser fastighetsannonser nu som då och drömmer om vackra herrgårdar. För banne mig att jag skall köpa mig en liten herrgård med en hemlig trädgård och ett stall i framtiden. Det ingår i min livsplan. Punkt slut.

Och följande personer nomineras till att göra normala listan:

1. Anna-Sara L.
2. Emma S.
3. Lotta F.
4. Sonja F.
5. Ellen P.
6. Emilia B.
7. Lina B.

Dagens tankenöt

Att vika en papperstrana är ett litet IQ-test i sig.

Day 05 – Your definition of love

Min definition av kärlek. Min första tanke var att hur skall jag kunna skriva om kärlek när jag aldrig ens varit kär? Det enda jag har är en föreställning hur det är. Hur det känns i maggropen, i hjärtat, i hela kroppen att vara kär. Men jag vet inte säkert. Kanske jag bara romantiserat det hela? Kanske alla gjort det? Att det i slutändan inte alls är så speciellt, det bara är.

Men sen slog det mig att jag visst har upplevt kärlek. Jag upplevet kärlek just nu. För det finns flera olika slags kärlek och jag känner en slags kärlek för min familj.

Jag blir ledsen när någon av dem berättar om något tråkigt som hänt dem. Jag skulle vilja kunna radera händelsen åt dem så att de inte skulle ha behövt uppleva det eller ta på mig vad som hänt. Jag försöker ställa upp för dem om jag kan hjälpa till. Jag förlåter dem lätt. Jag hatar att bråka med dem. Jag tycker alltid det är roligt när vi träffas efter att vi varit ifrån varandra och tråkigt sen igen då vi skiljs åt. Och jag tror alla som kännes kärlek för någon annan skulle göra precis samma sak. Finnas till.

Day 04 – What you ate today

Igår åt jag rätt så tråkig mat. Opassande nog då jag för en gångs skull skall skriva om mat. Men änyway. Till frukost Kellogs red berries cornflakes med mjölk och en kopp Rabarber Grädde té. Till Lunch åt jag wokade grönsaker med lax och ägg. (+ ett knäckibröd (leksands, yummy!) med ost). Middagen blev det lite si som så med pga jobbet så det blev bara en mandarin, en smörgås och en kopp grönt té med mintsmak. Det var det.

BioRio

Idag har jag varit på bio. Och inte till vilket bio som hellst, utan till Bio Scala! Ett gäng hade nämligen tagit det fina initiativet till att dra igång filmförevisningar vid Scala nu ett par gånger ännu i år. Ikväll visades filmen "Buried", regisserad av Rodrigo Cortés. Den handlade kort och gott om en man som blivit kidnappad när han vistades i Irak av ett gäng som krävde en stor lösensumma för att han skulle friges med livet i behåll.

Filmen var verkligen väldigt bra lagad. Det var nämligen så att Paul, killen som blivit kidnappad, vaknar upp i en träkista med en telefon. Och han är det enda man ser i hela filmen, Paul i sin träkista som desperat försöker få någon att förstå vad som hänt honom och som kan rädda honom.

Jag visste från tidigare att det var detta som filmen handlade om och att hela filmen utspelas enbart i en kista. Men det skulle bli intressant att se hur de kunde få handlingen att fortgå i två timmar och hålla spänningen och intresset uppe så pass länge. Och, klapp på axeln, ni lyckadest. Bravo!

Och att se på film vid Scala var nog något av det trevligaste jag gjort på länge! Man måste ha på sig jackan i salongen för att det var så kallt. Mitt i filmen var det en tio minuters paus för rullbyte (Vilket verkligen är hur smart som helst. Pisspaus!) Lite knastrigt, lite snett och lite suddigt ibland, men ack så charmigt! Synd bara att det inte kom fler än vad det gjorde. Men nästa gång kanske.

Day 03 – Your parents

Jag har en moder och en fader. Min moder heter Brita Helena Fors, född Nylund i Munsala, dotter till lärare och barnmorska. Min mamma har gått i samma fotspår som sin mamma och utbildat sig till hälsovårdare och det jobbar hon med här i Nykarleby vid HVC. Min mamma är nog världens mysigaste mamma. Hon gillar att baka, knota på i trädgården, promenera, bläddra i tidningar, dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro, se på skidning och vara vid villan. Hon ställer alltid upp, har lagt oss barn i första prioritet, strävar alltid efter att göra det rätta och är mycket förstående och gó. Hon har alltid en öppen värmande famn och idelt öra.

Min fader heter Tor Anders Fors, kallas dock av alla för Anders och är född här i Nykarleby. Pappa är minsann en riktig karakar. Går någonting sönder kan han fixa det. Så enkelt är det. Han är händig som få, gillar allt som har en motor i sig och i likhet med mamma även gamla fina gårdar och slott (vilket jag också gör). Ett eget företag har han också startat var han säljer verktyg och maskiner (för närmare info, gå in på hans hemsida) plus att han tar på sig lite olika projekt. Han har alltid en massa fixiga idéer och lösningar på ens problem och dessutom en primabra humor!

Börja med dig själv

Hästfolk är en klass för sig brukar man säga. Alltid är det något och en massa prat, åsikter, diskussioner om vad som är rätt och fel. Inget fel med det, men när pratet går över till skitsnack är det något fel. Och i de flesta fall så går det just så. Det är bara ett evigt skitsnack om andra hästmänniskor. Hur de tar hand om sin häst, hur de rider, att de tävlar för lite, de tävlar för mycket, är bortskämd, ser shabbig ut, är för petig, är för slarvig, överdriver, tror för mycket om sig själva, har dålig sits, för hård hand, för många hästar, för dålig utrustning, för mycket mat och ja, det tar aldrig slut! Hästfolk är verkligen mästare på att snacka skit om andra!

Och vet ni vad det värsta är? Det är att folket är så less på allt skitsnack. Jag vet inte hur många gånger jag har hört "jag har så lejdon åv tå all bara pratar en massa skit hejlatin" och sedan fortsätter de diskussionen med att själv prata skit om någon annan. Fatta, du är inte bättre än någon annan när du håller på sådär! Vill du ha en förändring, så börja med det lättaste och ändra på dig själv!

Jag kan helt ärligt säga att jag också talat skit om andra. Allt för mycket. Och att jag pratat skit om de jag egentligen tycker om och hållit med andra om saker jag egentligen inte alls håller med om. Jag försöker att sluta med det. Verkligen! Men jag vet inte varför det är så lätt att börja prata skit så fort det kommer till nån hästmänniska. För att det helt enkelt är så i hästvärlden, en del man måste stå ut med? Det är bara så att det skall vara en massa skitsnack bakom ryggarna på varandra. För den åsikten man själv har är ju såklart den rätta och man vet bäst själv. Det är väl just det som är orsaken till det hela; det finns så många olika stilar och sätt att ta hand om sin häst och alla tror att just det man själv gör är det enda rätta, the one and only way. Och att snacka skit om andra från en att själv att känna sig lite bättre när man får höra att någon annan gör fel. Kanske vi bara borde ta och hålla käften och försöka förstå och lära oss av varandra istället. Kanske hästsporten skulle bli en lite shystare sport då. Eventuellt.

Day 02 – Your first love

Jag har aldrig varit kär.

Day 01 – Introduce yourself

Mitt namn är Pia Magdalena Fors. Har varit yngst i en syskonskara av fyra i över 20 år, men har just och just växt om dem alla. Har för tillfället ett litet mellanhalvår från skolan, pga att jag skall byta ämne från Biologi till förhoppningsvis kulutrentreprenörskap och pga att min cykel slängde av mig en vacker dag i Augusti. Så just nu sliter och knogar jag med att städa för att få känna mig rik.

När jag inte gör det rider jag hemskt gärna. Har ridit sedan jag var sju år och har haft många fina sköthästar var Tundra, Diltzi och Emil varit de underbaraste. När jag inte rider gör jag det som faller mig i smaken. Det kan vara att motionera (jogga, promenera, cykla (så länge jag hålls på), gymma och roliga pass), koka och baka, rita, måla, fotografera, se filmer, skriva, läsa böcker, försöka förstå dikter, pyssla och en massa småsaker som kommer och går i vågor. Och så umgås jag väldans gärna med mina vänner så ofta jag hinner. Och med kissekatten min, Casper.

Är en drömmare som drömmer om mer än vad jag får gjort, tidsomtipmist till tusen och har svårt att komma ihåg namn. Ja, jag i ett nötskal. Ungefär.

Nästan som adventskalender. Fast inte alls.

Jag å vill!


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Almond Branches in Bloom

Hm, kanske jag har fått till bakgrunden nu. Kanske. Man vet aldrig, det kan ju hända att jag får för mig att det inte alls passar med det här. Det ser ju så vårigt och fint ut och det är ju snart jul och allt sånt. Men äh, tills vidare. Tills jag får en bättre idé.

Men är det inte spännande att se vad för slags bakgrund jag har för dagen? Lite spännande kanske? Litelite? Eller så inte alls.

På tal om flygplan

Idag har jag fått höra om flygplan från andra världskriget med mustangmotorer. De var världens snabbaste och när jenkkarna flög med dem så hade tyskarna ingen chans.

Och dessa Spitfire-flygplan med 12-cylindriga Rolls-Royce motorer kan komma upp till en hastighet av 1000km/h när de störtdyker. De har inga ljuddämpare, så när de flyger över en så vibrerar hela marken.

Sing for me

Jag lyssnar på himla trevlig musik som är perfekt att lyssna på efter en en och en halv timmes promenad i snön med Lottie och Neta, efter en för kort natts sömn på grund av en allt för lång arbetsdag (som egentligen var arbetskväll-natt). Det är nämligen albumet ...Featuring jag lyssnar på. Lyssna på den ni också vettja!

Om två veckor

Det där med att stänga ute julen går inte så väldans bra måste jag säga. Igår kväll då jag kom hem från jobbet och stiger in i huset möts jag av doften av mammas jullimpa. Oj himmel vad gott det doftade! Och hungrig var jag också så jag åt flera skivor varm limpa med smält smör på. Mmmm!

Och idag var jag till Jakobstad med parenteserna. Det har, och gör det fortfarande, snöat hela dagen så nu ser hela världen (åtminstone min lilla värld här i skogarna) ut som ett vintersagoland! Och i butikerna spelar de julmusik som man nynnar till utan att man ens tänker på det och i tidningshyllorna vid Citymarket är det jul på rad. Det är nog så att jag snart ger vika för julen. Nej! Kämpa på! Två veckor kvar. Bara två! För jag får ta in allt vad julen betyder redan 27.11 då det är lillajul. Två veckor, sen jul jul jul, strålande jul!
Nu är det ännu bara mörka November med jobb jobb jobb, strålande rent i jobb!

Det är bara november ännu

Men nejnejnejnej, sluta, sluta, SLUTA!

Sluta upp vädergubbe att slänga ner en massa snö så allt blir som ett vackert sagovinterland!
Sluta upp med att spela julmusik på jobbet!
Sluta upp köpmänn med att sälja glögg i butiken!
Sluta upp julsånger med att fastna på repeat i skallen!
Sluta upp pysselpia med att tänka på julklappar och julkort och julpyssel!
Sluta upp tidningar med att ge recept på julmat!

Ni sliter ju ut julen så att när den är här på riktigt har man hört, sett, kännt och smakat sig mätt på julen för 10 år framåt. Jag blir bara så besviken. Väntan på julen skall börja först när man öppnar första luckan i julkalendern. Så är det bara. Jag tänker stå emot alla julintryck från alla håll och kanter fram till första december. Då skall jag njuta och vänta med iver på julen så som man gjorde ännu för tio år sedan.

Good morningday

Vet ni, efter att man ätit en himlagod brunch tillsammans med honneybunneyn Nina i två timmar så är man på väldigt bra humör. Och det fastän det bara är en timme tills jag skall i jobb på nytt. Det är grejer det! Ni borde kanske testa själva.

Beroende på humöret

Hej, jag har lagat en Spotify lista. (Lite har jag fuskat. Men jag säger inte hur.) Om ni har det rätta humöret till det så kan ni lyssna på den. Om ni är på sånt där helt bra humör ni vet. Inte deppigt, men inte heller helt hypercrazy så att man hoppar runt i hela huset i takt med musiken. Men på tillräckligt bra humör. Äh, men kanske ni bara borde ta och lyssna på den så ni vet när ni borde lyssna på den. Här är den, varsågord!

bhåäö+-,%#"!$~ EOUZ

Tänk om

Om jag hade varit tonnåring på där runt 1950 hade jag velat gå på internatskola för flickor i England. Vi läser konsthistoria och lyrik på lektionerna. Vi får måla med olja på duk och skriva poesi med bläckpennor som allt för ofta börjar läcka.

Jag skulle måla läpparna hallonröda, kamma håret till den perfekta frisyren och bära klänning eller kjol varendaste dag. Jag och mina rumskamrater skulle vara bästastebästa vänner. Vi skulle smyga upp till vindsvåningen dit ingen kommer om nätterna och röka förbjudna cigaretter medan vi fnissande berättar hemligheter och drömmar för varandra. På helgerna far vi på danser och dansar med stiliga pojkar. För att oftare få träffa dessa pojkar, som går på internatskolan för pojkar, klättrar vi ut genom fönstren på nätterna och springer fyllda med skratt, spänning och nervositet till dem dit var de väntar en bit bort bakom häcken.

Att det oftast var så att lärarna var allt för stränga och traditionsenliga, feminismen hade ingen kommit underfull med och framtidsutsikterna för en kvinna som ville göra karriär var små på den här tiden bortser vi. Låt oss bara romantisera internatskolor ett tag.

Som gjord för mys

Jag hade tänkt att jag skulle fara till Nurk ikväll för att se på hoppträningarna som hålls där under denna helg. Men vet ni, jag skippar det. Det känns mycket mer lockande att stanna hemma innomhus under en filt med en kopp té och lite fazers blå till förfogande än att sitta ute i kylan och frysa om tårna, rumpan, svanken, fingrarna och öronen. Fast en liten promenad till gravgården tror jag dock att jag skall ta mig ikväll för att se på alla ljus som fladdrar i mörkret som ett hav av eldflugor. Det brukar vara ganska vackert. Vackert, fast på ett sorligt vis.

A note

Igår fick jag nog det finaste sms:et av en vän som jag någonsin fått. Det var så fint att jag fällde en tår. Varför skickar man inte fina meddelanden åt de man tycker om oftare?

Dethär gör vi inte om

Dagens konstaterande:

För stort intag av nybakat morots- och aprikosbröd leder till magknip.
Magknip och magvärk är den värsta känslan jag vet. (Vilket säger en del med tanke på att jag har haft hjärnskakning med tillhörande huvudvärk 3 gånger, brytit nyckelbenet, haft valpsjukan, blivit sydd och opererat bort tonsillerna och fortfarande tycker magknip är värst)

Man lär så länge man lever.
Ät inte för mycket bröd.

Slurk

Jag har suttit och läst boken jag lånade idag från bibban, och jag har snart läst hälften. Jag kände mig lite som en bokslukare. Sen då jag började tänka lite närmare på den saken kom jag fram till att jag inte är en bokslukare, men att jag skulle kunna vara det. Alltså, då jag läser en bok så läser jag den i ett sträck för det mesta, men problemet är att jag orkar inte leta efter nya böcker. Bara att gå in i ett bibliotek är ju egentligen mest bara förvirrande. Det finns ju så herrans många böcker! Var skall man börja? Jag föredrar att någon annan (med samma smak som jag gällande böcker då förståss) letar fram en bok åt mig som jag kan läsa, än att jag måste söka.

Samma sak gäller musik. Jag gillar att lyssna på musik (vem gör inte det?), men jag har bättre för mig än att sitta och leta efter ny musik. Men tacka vet jag spotify listor som man kan knycka och börja lyssna på då man lyssnat nog av den musik man spelat på senaste tiden.

Men kanske jag borde börja med att gå på upptäcksfärder i biblioteken. Och memorera vad författare heter. För har de skrivit en bok jag gillar så kanske de har skrivit flera. Samma sak gäller väl när vi kommer till musik. Åh suck och stön, memorera namn. Det är ju bara för jobbigt. Fast jag borde kanske nog avancera mig och bli en bokslukare. För mitt eget bästa liksom. För läs en bok så blir du klok. Det har aldrig varit fel att vara klok.

Uppdatering

Vet ni, jag bakar bröd idag igen. Morots och aprikosbröd. De skall ur ugnen om 11 minuter. Och jag såg en sprillans ny kille idag i bibban. Konstskolekille tänkte jag. Han hade en mössa på sig. Och i lördast åt jag en makalöst god pizza, var tidtagare till 30-klubben och umgicks med finfina människor. Ja och så har jag kommit underfull med hur systemet är upplagd på nya apoteket (Gå till kölappsmaskinen och ta en kölapp direkt, vänta på sin tur brevid gamla gubbar som inte riktigt fattar grejen med kölapp, få sin tur, ge recept, få medicinen fint inpackad i en papperspåse, gå till kassan, betala, gå ut, knapra piller) Vid biblioteket hittar jag aldrig den bok jag vill ha. Så jag måste alltid fråga. Och av någon anledning måste jag alltid fråga samma gubbe. Och av någon anledning hittar han aldrig boken heller. Så jag nöjer mig med en annan. Idag nöjde jag mig med Tove Janssons "Resa med lätt bagage". Anni är förresten hemma nu. Jag skall bjuda henne på kanelbullar och mjölk, det tror jag hon kommer att gilla. (Åh, det börjar dofta attans gott här inne nu av brödet!) Igår var jag på dåligt humör hela dagen förutom under ridturen och Indiana Jones. Idag är jag på mycket bättre humör. Jag skall fara ut och jogga idag tänkte jag för fösta gången sen början av augusti. Nu har jag inget mer att skriva. Dessutom borde jag gå och se hur det går för mina bröd där borta i värmen. Hejdå.

Myspys

Ikväll åt vi pizza. Mamma släckte taklampan och tände istället en liten lampa och några ljus.

"Såhär gjorde vi alltid förr då ni var små för ni tyckte det var så mysigt"

Så lägger Pappa på tvn och börjar se på nyheterna.

Mysfaktorn steg till tusen.

Tidsoptimist till tusen

Ibland funderar man varför man gör saker som man vet att man kommer att ångra så himla mycket sen senare. Som idag då jag var med Lottie till Kokkola för att steralisera vovven Neta.
Vi hade planerat in att besöka Minimani före operationen för att kolla in deras hästsortiment, men vi kom iväg lite senare än tänkt.

L: Hm, far vi till veterinären redan nu så kommer vi att komma dit jättetidigt. Nog hinner vi med ett besök till Minimani. Det är inte så långt dit.
P: Jo, vi behöver ju inte vara så länge där.
L: Jag gör alltid såhär. När jag har bra med tid så börjar jag göra något annat där emellan så jag blir försenad till det jag egentligen skulle göra.
P: Men jag är precis likadan. Vi är nu dömda att komma för sent till veterinären.
L: Ja, speciellt då jag inte exakt vet var det är. Men äh, nu far vi Minimani.

Tror ni vi kom i tid?

Men vi skyller allt på Eniro som hade gett fel vägbeskrivning. Jag säger bara, dissa Eniro och kör med ViaMichelin istället. Så mycket bättre.

Love in my tummy

Jag måste bara säga att ibland överträffar jag mig själv. Jag bakade en äppelkaka igår. Eller det blev en äppel-päronkaka. Lite halvt följde jag ett recept och resten hittade jag på. Så min nästan helt påhittade kaka tillsammans med gammaldags vaniljsås åt jag igår då jag tittade på Indiana Jones på tv. Och oj himmel vad god den var! Det var nästan så att jag dog lite. Och lycka är ju att det finns kvar av kakan idag. Så nu väntar jag bara på att det skall bli fika paus så jag kan äta en till bit och upphöjas i ett slags nirvana.

Okej, där överdrev jag kanske en aning, men den var faktiskt riktigt riktigt yummy yummy!

Det var en helg i oktober

Fredagen den tjugoandra oktober. Då fick jag lite extra arbete, rida två underbara hästar dansa, hoppa och lyssna på Maskinen i Kållbyn och stanna en timme eller två vid Nettis och få fina meddelanden.

Lördagen den tjugotredje oktober. Då var jag ute och gick i nästan två timmar tillsammans med Miiti och pratade viktigheter, lagade mat, börja på att virka en mössa, hade chokladabstinens vilket ledde till kokosbollar (eller egentligen kokosbollssmet) och firade att fina Nina fyller hela 20 år på måndag med ett besök till Pedros som blev intressantare än väntad.

Söndagen den tjugofjärde oktober. Då var jag också ut och gick och besämde mig för att jag skall köpa ett vitt trähus som står i Forsby, åt fisksoppa, jobbade några timmar i Jeppis och så skall jag avsluta helgen med äppelkaka och film i förhoppningsvis gott sällskap.

Jo pyttsan.

Jag tänkte att jag skulle skriva ett glatt inlägg, men nu är inte det rätta tillfället. Just nu är jag på dåligt humör. Jag vaknade tydligen på fel sida i morse. Jäklar att jag inte hann svänga på mig innan jag väcktes. Det är inte roligt att vara på dåligt humör och man irriterar sig på allt och alla som man egentligen inte alls behöver irritera sig på. Argh. Jag tror jag far ut och gå i snön i en timme eller två.

Skam den som ger sig

Jag försöka räta ut vissa frågetecken inom ridningen. Läser för tillfället 5 hästböcker, (Faktaböcker, inte romaner/noveller/historier/whatever) rider så ofta jag hinner, kämpar på med att förfina känsligheten i min sits och hjälpgivning och uppmuntar mig själv med att jag nog kan, att det är okej att jag är lite krasslig inom ridningen just nu. Efter tisdagens ridlektion var jag helt deprimerad över hur dåligt det gått och funderade på att kanske jag borde skita i det hela. Det måste finnas något annat jag är bättre på. Självförtroendet i botten så att säga. Men efter gårdagens ridning då Lottie tittade på och hjälpte mig så klarnade en hel massa och jag är helt på g nu igen! Bit ihop eller bryt ihop som en viss vän brukar säga. Ja, jäklar vad svetten skall lacka och rumpan skall ömma, för bättre skall jag bli!

Brödbakning

Idag har jag bakat bröd. Åh, jag gillar verkligen att baka! Först lägger man på bra musik som man kan sjunga och vicka lite på rumpan till. Sen bläddrar man i kokböcker som har många fina bilder i, och väljer ut det som ser smaskigast ut. Och det som man har ingredienserna till. Det är alltid en fördel att man har alla nödvändiga inredienser. Sedan börjar man på med baket och idag började jag på med müslibröd. Mäter upp, blandar och knådar, låter jäsa medan man är ute och går en sväng i det underbara friska höstvädret och bakar sedan ut två fina limpor. Jäsa en liten stund till medan man checkar facebook, pensla brödet med sirapsvatten och sjuss in i ugnen i en halv timme.

För att man inte skall gå miste om alla upplevelser man kan få när man bakar bröd så går man ut efter posten just innan brödet är klar. Och åh, vad det doftar gott i hela huset sedan när man kommer in! Jag skulle kunna baka verendaste dag bara för att få dra in doften av nybak när man öppnar dörren. Jag älskar det! Sedan äter man brödet medan det fortfarande är så varm att smöret smälter så att det rinner ner för fingrarna. Det här är vardagslyx det minsann.

Endast tama fåglar har en längtan.

När man hellst av allt bara vill glömma bort och radera hur det gick på ridlektionen kan man fara på bio med Emma och se på Eat Pray Love. Den får en att längta till världen. Jag har nog aldrig längtat så mycket som nu till att se världen. Jag vill se världen. Känna den, höra den, smaka på den, förstå den, uppleva den och njuta av den.
Och bara vara jag där ute i världen. Inte försöka leva upp till andras förväntningar och förhoppningar. Inte ställa mig efter andra då det känns fel. Inte jämföra mig med alla andra. Inte oroa mig över vad andra tycker och tänkter om mig, utan bara vara mig själv. Hitta mig själv. Bli en vild fågel som flyger.

Jag vet inte om man kan lära sig detta ute i världen, men någonstans måste man ju börja.

Lille katt

Inatt drömde jag att jag hade fått en ny kattunge. Han var liten och söt, skulle nödvändigtvis klättra över ett stängsel och springa och se på tåget som åkte förbi fullastad med en massa djur. Men det fick han inte, så jag skakade på gallret så att han hoppade ner. Jag döpte honom först till Jack, men sen kom jag på att, sjuttsingen, det skall ju vara s i kattnamn så att de lyssnar på en då man lockar på dem. Så han fick heta Sparrow istället. Men han var sötare än en liten sparv då man hade honom i sin hand och han blinkade och tittade på en. Lilla sparvkissekatt.

Matin

Min vegetariska vecka börjar lida mot sitt slut. Hädanefter blir det vegetariskt på halvtid.

Det har varit rätt så roligt att bläddra igenom vegetariska recept och att pröva på något nytt. Tidigare hoppade jag ganska ofta över de vegetariska recepten eftersom jag för det mesta tänkte att vegetarisk mat = äcklig och tråkig mat. Men ack så fel man kan ha. Så länge som vi utesluter blomkål blir det hur gott som hellst!

Om ni också vill ha god vegemat så kan jag rekommendera detta:

Potatisgratäng med tomat
4 personer

8 stora skivade potatisar
3 dl gräddmjölk (Jag använde 2 dl mjölk och 1 dl grädde)
1 krossad vitlöksklyfta
1 tsk mejram
1 grönsaksbuljongtärning
4 skivade tomater
1 hackad gul lök
2 dl riven ost (hitta lite mozzarellaost som jag också slängde i)

Koka upp potatisarna i gräddmjölken med buljong och mejram. Fräs löken. Bred potatiskoket i en ungsfast form och rada tomatskivorna ovanpå. Strö över osten och gratinera i ugn i 225 grader i ca 25 min.

Ungsrotsaker med tzatziki

Potatis, morötter och palsternacka
Salt, peppar, timjan/mejram/annan krydda

Skär grönsakerna i stavar och lägg i en ungsfast inoljad. Strö över kryddor. Sjuss in i 200 gradig ugn tills grönsakerna är mjuka. Servera med 2 dl Creme fraiche + ½ finhackad gurka + 1-2 krossade vitlöksklyfotor som fått stå och dra sig en liten stund i kylskåpet.

Vegetarisk lasange
6 portioner

8 lasangeplattor
Sojasås
1 stor hackad lök
1-2 krossade vitlöksklyftor
en burk tomatkross
sweet thai chilisås
2 dl sojakross
3 dl vatten
Ostsås
40 g smör
4 msk vetemjöl
8 dl mjölk
½ tsk salt
½ tsk muskotnöt (Fast det hade vi inte så det lämna jag bort..)
3 dl riven ost

Fräs löken och släng i resten som skall till sojasåsen och låt koka några minuter. Smält smöret i kastrull och rör ner mjöl. Tillstätt mjölken, lite åt gången och sedan kryddorna. Rör om tills såsen kokar upp och vänd ner osten. Rör tills såsen är jämn.
Häll lite ostsås i botten av form, rada lasangeplattor på (som man kan låta förkoka i några minuter så att lasangen blir "lenare"), sedan lite sojasås, ostsås, lasangeplattor, sojasås osv. Sluta med ostsås. In i ungnen i 225 grader i cirkacirkus en halv timme. Yummy yummy!

All konst är totalt onyttigt.

Om ni klickade på länken i föregående inlägg så kom ni till denna sida. Ifall att ni sitter och funderar på att ni borde pryda era väggar med någon ny och klatchig tavla så kan ni ju ta och kolla in den sidan. Det finns tusentals tavlor där att välja och vraka mellan. Dessutom kan man få dem färdigt inramade så slipper man problemet med att hitta en passande ram! Behändigt så.

Che-che-che-che-check it out!

Förresten var det där första Oscar Wildes citat.

Hemmafrun här, hejhej!

Jag har just precis ätit en god lasange. Vegetarisk sådan såklart, jag är ju fortfarande inne på min vegetariska vecka. Medan jag åt min lasange bläddrade jag i en bok om brodering som jag idag lånat från bibban. För hejsan svejsan, jag skall börja brodera tänkte jag! På kuddar i första hand tänkte jag. Det kommer att bli rackans vackert tror jag. Min broderingstalang har jag inte använt mig av på sisådär 10 år, men äh, va sku int he gaa. Jag börjar med något enkelt och sen skulle det vara rätt så fint att laga en kudde med ett stort träd på. Ungefär ett sådant här träd, a'la Gustav Klimt i guld-gult.

Sen har jag ju också tänkt sticka en tröja åt mig. Jag skulle börja med att sticka en mössa åt mig, liksom bara för att få in tekniken igen. Efter två varv hade jag stickat så spänt att jag inte fick bort maskorna från stickan nå mera. Då blev jag lite sur och sprättade upp allting. Men jag skall nog göra ett nytt försök. Snart.

Och så har jag tänkt lite att oj så skoj det skulle vara att fläta en egen korg! Inte en såndär av näver utan med videkvistar. Men liksom en sak i taget.

Fina klädhängare skulle det ju också vara roligt att fixa sig. Ta några gamla träklädhängare och pimpa upp den lite grann så de blir riktigt gorrgranna.

Och så skall jag baka bröd och bullar. Nina och jag bakade bullar i torsdags och jag måste säga att vi var rätt så bra på det! De flesta bullarna såg ju riktigt fina ut! Dessutom var de goda, det är ju alltid ett plus. Se själv!

Sen borde jag börja på med att knåpa ihop ett kalasfint fotoalbum. Enda problemet just nu är att jag inte kan få igång min dator eftersom Maria har min sladd till datorn. Men sen då jag får den tillbaks så kan jag skicka iväg vilka bilder som skall framkallas och sedan börja på med klippandet och klistrandet.

Jag har också köpt två taveldukar så jag kan börja på att måla med mina oljefärger. Jag börjar ha ett litet hum om hur motivet skall se ut, men jag måste ta och göra några skisser nu till först.

Jaa, och så skall jag fortsätta med att jobba, rida, läsa, umgås, laga mat, lära mig att tömköra, motionera och se på filmer. Och där emellan ta det lite lungt så att min skalle skulle bli i toptrim igen så småningom.

Dagens visa.

Melodi: Mina gyllene skor

Koptikopp koptihej
alla tittar på mej
när jag går i mina ridanskoor.
För jag har börjat rida häästaar
Å de e kul må ni tro!

(Padadadam!)

Dagens predikan.

Denna dag, dagen efter årets populäraste bröllopsdag, börjar min vegetariska vecka. För jag har funderat lite och kommit fram till att jag skall börja äta lite mer vegetarisk mat. Inte bli vegetarian till 100% eftersom jag tycker kött och fisk är gott och eftersom vi är köttätare så är det meningen att vi skall äta kött.

Det finns en del anledningar till varför man är vegetarian, det här kom upp när man googlade:

Etiska skäl:
- Om man respekterar djuren, så slipper man döda för att äta sig mätt!
- Man hjälper inte till och bidrar (genom att äta kött) till grymma djurtransporter och plågsamma djurförsök.

Hälsoskäl:
- Om man äter en sund vegetarisk kost får man mer energi, blir piggare och mår bättre.

Miljöskäl:
- Det är både skonsammare för människor och natur att äta/odla ekologisk kost (giftfri).
- Äter man kött bidrar det till försurning (köttätare i Sverige, får i sig mer protein än nödvändigt. Proteinet omvandlas sedan genom våra avloppssystem till kväve som reningsverken inte kan ta hand om.
Detta är orsaken till försurning av våra hav och sjöar) och skövling av regnskogen ( man skövlar för att få plats med betesmark åt bostadsdjur, då bildas koldioxid).

Resurs skäl:
- Man kan livnära 10 gånger fler vegetarianer än köttätare per odlingsyta.
- 40 000 barn dör av svält varje dag, om alla var vegetarianer skulle jordens resurser räcka till alla, men om alla var köttätare skulle de bara räcka till mat åt halva jordens befolkning.

Ekonomiska skäl
- Det är billigare med vegetarisk mat

Det är egentligen för alla dessa delar jag har valt att dra ner på köttkonsumtionen, förutom den etiska skälen. Alltså, klart att jag skulle vilja att djuren skulle slippa att stå instängda i trängsel hela sitt (korta) liv, att inte behöva tranporteras långa sträckor och utsättas för plågor. Men för att göra något åt det så köper jag i första hand inhemskt kött. (I överlag inhemskt och närproducerat) Djur här i Finland har det rätt så bra ställt och även om det ibland förekommer vanskötsel så tror jag de lever ett rätt så bra liv. För djur som mår bra ger ju bättre mjölk, ägg, kött osv. Ekologiskt skulle jag köpa mera om jag inte vore en fattig studerande, men den dagen jag har en fast inkomst skall jag ändra på den saken.

Samma sak gäller kläder. Jag skall försöka dra ner på att köpa så mycket kläder, speciellt kläder gjorda i Bangladech eller liknande. Eller jag skall försöka.

Och helt ärligt, jag kommer inte att alltid köpa rätt, göra rätt val med tanke på miljön. Jag kommer att göra saker som strider mot varandra, men jag skall försöka. Och det är i alla fall bättre med en liten tanke på framtiden, andra och miljön, än ingen alls.

Jag kommer inte heller att börja tjata på andra att göra likadant, det är ett beslut man måste få göra själv. Men kanske du i alla fall kan tänka lite på saken? För vad förlorar du egentligen på det?

Inte riktigt "taadaaa" ännu.

Nä, det skall inte se ut så här heller. Men bara tills vidare tills jag funderat ut hur man får en bild att få den exakta bredden och höjden utan att bli för stor.

Annara inget speciellt Jag jobbar numera. Städar lite här och lite där. Mest där.
Sen har jag sökt in till kulturentreprenörskap i Uppsala. Alla papper inskickade, bara att vänta på att få höra hur om jag slipper in eller inte. För att vara ärlig har jag inga större förhoppningar.

Och jag har numera fått väldansväldans lejdon av att ha huvudvärk, höra dåligt och vara trött och på dåligt humör allt för ofta. (Jag tycker synd om mina föräldrar)

Jeehep. Det var typ allt för tillfället. Klart slut.

Eric är lite arg.

När de i True blood översätter "Jag känner vrede" till "I'm pissed off" så fnissar man lite grann.

Kirja

Okej, jag erkänner. Ylpeys ja ennakkoluulo var kanske yttepytte lite för svår för mig. På finska då. Eller jag hängde med vad som hände, men många detaljer liksom förblev bara en konstig lång finskt ordföljd. Så jag trappade ner lite på den finska skrivsvårighetsgraden (kan man skriva så?) och lånade Kaspianin matka maailman ääriin. (Narniabok för de som inte visste det. Prins Caspian och skeppet gryningen på svenska och Voyage of the dawn treader på engelska.) Jag tänkte först låna någon bok ur Alexander McCall Smiths serie Damernas detektivbyrå, men nehej, så avanserad är vi inte i Nykarleby att vi har de på finska. Förutom Botswanan iloiset naiset som jag läste förra veckan. På svenska.

Men denna bok var en bra ersättare, speciellt med tanke på att filmen har premiär strax efter jul. Så den kan jag och mina syskon fara och se på bio på mellandagarna som lite har blivit en tradition för oss. (Inte att se Caspian och skeppet gryningen på mellandagarna, utan att fara på bio)

Sidan

Alltså sidan är under construction. Så ja, utseendet kommer att förändras någon gång. Då jag orkar göra något åt det vill säga.

42 länder på 14 månader.

Denna film blev visad för mig idag. Man blir på något vis väldans glad då man ser den, samtidigt som man blir otålig. Glad för att det finns så mycket kvar att se och otålig över att få slippa iväg och se allt man inte sett och fått uppleva. Hellst skulle jag vilja fara på en resa som aldrig tar slut var varenda dag är ett äventyr.

Jag är i Åbo just nu.

Bara så ni vet.

IRL

Förresten så såg jag en livs levande grävling igår. Vi tänkte nästan köra över den, men bara nästan. Den hade glömt reflexvästen hemma.

Sådär i all sin hast så såg dess nos lite ut som en pungråttenos.

När man vill göra någonting annat än ingenting.

Ibland är det väldans trevligt att komma iväg från att göra ingenting till att göra saker som inte är så viktiga, men ack så roliga på ett helt nytt ställe. I onsdast satte jag mig på tåget ner till Åbo, sov en natt där i Camillas lägenhet och tog sedan båten över till Stockholm. Och vet ni, det var ganska trevligt att ha en hel hytt helt för sig själv och några nya avsnitt av True Blood och två filmer att se för att få tiden att gå. Plus äta hur mycket mat som hellst vid fönstret på buffén utan den minsta lilla stress samtidigt som man smygtittar lite på en söt kille som satt och åt två bord borta för sig själv.

Sen från Stockholm for jag vidare till Uppsala för att hälsa på Maria och Pupsi. Här i Uppsala kan man shoppa Tretorn ridstövlar som är nedsatta med 1700 kr, ridbyxor till halva priset, fina vinterskor, och ett par attans snygga klackaskor på -70% och få ett par till klackaskor på köpet. Sen äter man för mycket godis, ser filmer, dricker té och lagar god mat. Sånt gör man innan man far tillbaks till Stockholm för att säga hej åt Lotta och till Åbo för att ha det galet roligt tillsammans med sina vänner.

Vi lever på drömmar

Just nu lever jag mest som en drömmare. Jag bläddrar i inredningstidningar och drömmer om att få inreda och flytta in i ett eget vackert hus. Jag läser hästböcker och drömmer om att bli en duktig ryttare. Jag tittar igenom recept och drömmer om fantastiska buffébord jag skulle kunna fixa och bjuda vänner och familj på. Jag läser om kärlek och drömmer om chokladvarm kärlek. Jag studerar tavlor, konst och fotografier och drömmer om den perfekta fototillfället och det perfekta motivet att måla av. Jag söker efter utbildningar och drömmer om ett yrke var varendaste dag är intressant och spännande. Jag bläddrar i modetidningar och drömmer om kläder. Jag ögnar igenom hästannonser och drömmer om vackra dressyrhästar. Jag ser på filmer och drömmer om äventyr. Jag drömmer som om livet aldrig skulle ta slut.

Håll kvar dina drömmar!

Bevara i ditt hjärta

en lugn, hemlig liten vrå,

där drömmar kan få en skyddad plats

att trivas och växa.

LOUISE DRISCOLL

Jag gillar inte vissa djur.

Inatt drömde jag om grävlingar. Jag var ute och gick och så mitt i allt stod en grävling där några meter framför mig. Och den var stooor och lömsk. Jag liksom såg det med det samma, det här är en don't-mess-with-me-grävling. Men jag var ju tvungen att komma förbi grävlingen. Som tur var så hade en gammal gumma just gått förbi, så jag ropade på henne och frågade hur man kommer förbi grävlingen. Hon sa att man kan lura den genom att gå brevid den och sedan när stigen delar på sig kommer grävlingen automatiskt att gå på den andra stigen. (Låter konstigt nu, men helt logiskt var det då.) Så jag gjorde det, och grävlingen, som nu hade fått ett pungråttautseende, valde den andra stigen. MEN, sen vände den OM! Jäkla pungråttegrävling. Så jag försökte några gånger, men det lyckadest inte och den bara nafsa och var elak. Så tillslut sparka jag pungråttegrävlingen i diket och sprang. HAH! Men så kommer det ju såklart en till pungråttegrävling! Då fick jag lejdon å vakna.

Och han kommer att utföra de önskningar du redan glömt att du hade

Något frustrerande men samtidigt det bästa med hästar och ridning är att man aldrig blir fullärd. Det är frustrerande att jag så gärna vill göra rätt, bli en ryttare som faktiskt rider med hästen, men jag får inte till det. Det är så himla svårt! Men samtidigt är det en tröst att jag vet att jag kan bli bättre. Jag vet om saker som jag inte vet om ännu. Jag vet att jag borde ge en hjälp vid ett visst tillfälle, men jag vet alla gånger inte exakt när det rätta tillfället är. Eller om jag skall vara helt ärlig, det är rätt sällan jag vet när det exakta tillfället inträffar när jag skall ge en hjälp. Oftast blir det något ditåt, och därmed blir också rörelsen någonting ditåt. Det skulle kunna vara så mycket bättre och framför allt lättare om jag bara visste och kunde.

Eller det är snarare tvärt om för jag är den typen av ryttare att jag känner att någonting är fel, men jag vet inte vad jag skall göra. Jag vet att jag borde göra någonting nu, men vad? Det får mig ibland bara att vilja gråta och skrika rakt ut över att jag är så hjälplös. Jäklar då det skall vara så svårt! Det är ju inte bara ens egen kropp man skall ha kontroll över vad gör, utan det är en 600 kilos levande varelse under en också! Jag borde kunna känna varenda spänning, hur hovarna rör sig över marken, varenda ställning och böjning, varenda allt. Men jag gör det inte. Men tröst, jag kan bli bättre. Fast ja, det skulle kanske vara en aning lättare om jag faktiskt hade en egen häst att träna på och en ridlärare som kunde hjälpa mig att finslipa. För det är rätt så få som kan hjälpa till med finslipningen. Grovslipningen är en sak (Fast jo, jag har nog kvar att göra där också), men ändå, man borde lära sig att grovslipa av någon som även kan finslipa, för det är lätt hänt att man grovslipar fel. Om ni förstår vad jag menar. Kanske ni inte har förstått ett ord av vad jag har fumlat om, andra anar lite eller så förstår ni precis. Men såhär är det:

Var vaken

och känn allting via din häst.

Känn marken under dig

med och genom hans kropp.

När du rör dig tillsammans med honom

gör det som om han bara kunde röra sig genom din försorg.

Om du på ett eller annat sätt tar avstånd från honom,

så lämnar du honom ensam

och han kommer att bete sig som om han vore ensam

och då går allt sönder som du tar i.

Bara om du känner en genuin samhörighet med honom,

om du kännder marken under dig,

varenda sten,

dammet och den mjuka mossan

på samma sätt som hästen,

bara då

kan han se världen genom dina ögon.

Då blir din vilja hans,

och han kommer att utföra de önskningar

som du redan glömt att du hade.

Terve, moi å hej bara

Jag var till bibban igår för att läsa några tidningar, låna nån trevlig hästbok och titta vad för slags trevliga lättlästa finska böcker det finns. Jag hade tänkt läsa Harry Potter på finska, men nja, min lilla Harry Potter fas kom och gick ganska snabbt. Eller låt mig uttrycka det såhär, för mycket av det goda. Så, jag stod där och vägde boken Harry Potter ja viisasten kivi i handen funderandes ifall jag skulle ta den eller inte när jag fick syn på en pocket. En välbekant framsida, en känd historia som jag dock bara sett som film, men ännu inte läst. Yleys ja Ennakkoluulo heter historien på finska. Stolthet och fördom på svenska och Pride and prejudice på engelska. Ni vet vilken va? (Om inte så borde ni nog skämmas lite grann)

Så, jag intalade mig själv att Hej och hå, du är bra på finska Pia! Denhär boken kommer du att klara av att läsa och förstå med bravur! Harry Potter fick åka tillbaks in i hyllan och Ylpeys ja ennakkoluulo ner i väskan. Jag läste första kapitlet igår och tro det eller ej, men jag forstod vad som hände! HAH! I'm good. Yeeeah.

Helgens konstateranden

Jag hade just skrivit om vad jag gjort denna helg. Men jeeez vad tråkigt det var att läsa igenom det, så tacka mig, ni har blivit skonade från ett tråkigt inlägg! Istället kan jag skriva om några konstateranden jag gjort under helgen.

1. Lotties hund Neta blir glad när jag kommer med ut på promenad.
2. Boleyn syskonen hade det inte så lätt där på 1500-talet.
3. Det är ganska knepigt att hitta på och rita en bra superhjälte som tillhör en diskriminerad samhällsgrupp och som har egenskaper som man själv kan idetifiera sig i.
4. True Blood är en rätt så bra serie. I alla fall så lång som jag har kommit under denna helg.
5. Det tar ganska länge att gå 10 km.
6. Det blir mörkt ganska snabbt nu för tiden. Speciellt i en skog.
7. Det är skojjigt att vara hästskötare på tävlingar.
8. Svamp- och köttgryta med paprika är rätt så gott.
9. Maria är bättre än vad jag är på att laga Lönnsirap- och pecannötpaj.

Äntligen fredag!

Glad och nöjd blir man när man har skrivit undan en tent, ätit sig proppmätt på Kebab, har fått meddelande att mina filmer kommit till posten och att miiti och jag bestämt oss för att vi skall lära oss att köra med släp. Jeppjepp, finfint dehär!

Mätt som flodhäst

De är jag de just nu. Mätt. Jag har idag lagat lasagne och den blev väldans god om jag får säga det själv. Jag kör som frilanserande kock för tillfället som lagar mat enligt talang och bästa förmåga. Och för att erkänna, att laga middag är för tillfället höjdpunkten under dagen. Det är ju fasligt roligt att planera vad jag skall laga, bläddra igenom kokböcker, gräva igenom skåpen för att se om där finns alla ingredienser, handla om så inte är fallet och sedan laga mat. Ja, och äta maten är ju rätt så trevligt också. Jag har de senaste dagarna lagat krämig potatissoppa med knaprig bacon, ungskorv på äppeltäcke, mexikansk köttgryta (Som blev spansk eftersom de inte har djupfrysta mexikanska grönsaker vid Torghallen. Jag tog spanska istället. Det var det närmaste jag kom. De pratar ju typ samma språk), citronstekt fisk, köttbullar + brunsås, ananaskyckling, toasts och plättar. Tja, inte har ju svårighetsgraden på maträtterna varit så väldans höga, men det har ju bara varit vardagsmat. Men det har lyckats varenda gång och blivit gott så. Hittills.

Men på söndag skall min moster plus hennes man komma hit och äta middag. Alltså vilken lycka för mig, för nu kan jag ta ut svängarna riktigt ordentligt! Jag har bläddrat i flera böcker och skrivit en liten lista på förslag på rätter. Är jag riktigt aktiv kan jag förvandla denna blogg till en matblogg för en liten stund och lägga upp bilder av resultatet. Om det blev bra då vill säga.

Och annars en sak som får mitt hjärta att bli varm som choklad, Birka. Åh vad jag älskar Pirkkas recept som man får i Birka! Och den tidning som man just nu får ta från butikerna var fylld med helt jätejätefina recept! Jag blev nog glad då jag läste den tidningen. Tack Prikka, I lööve you lite grann för tillfället.

Höstfärger

Jag skulle vilja skriva något nytt och spännande, men jag har inget sådant att komma med för tillfället.

Tät dimma låg över ängar och lindor igår kväll. Det var vackert.
Solen skiner varmt och plockar fram höstens nya färger just nu. Det är vackert.

Jag gillar höstens färger. Det finns så många.

Movietime!

När man är sjuk och inte får göra just något roligt alls så har man mer än rätt att beställa efter filmer från CDON. Så är det bara. Och jag är sjuk och får knappt göra något roligt alls för tillfället så därför har jag denna rättighet. Så jag beställde efter en hel dunt med filmer (men inte alls alla som jag hade velat beställa efter. Men jag lär väl bli sjuk igen någon gång). Så vill du se någon av följande filmer så har jag dom i min ägo inom en snar framtid:

• 10 things I hate about you. (En bra film som är extra bra tack vare en viss skådespelare)
• Dead Poets Society (Kommer inte på någon bra kommentar. Äh, jag ville ha den)
• Finding Neverland (När jag vill gråta. Jisses, jag kom på en till film jag borde ha beställt! Pearl Harbor!)
• Thelma och Louise (För de är så jäkla coola.)
• The other Boleyn girl (Tog den för att jag tykte att jag behövde en film jag inte sett)
• Edward Scissorhands (För att Tim Burton är en så bra ressigör och Jhonny Depp är nog den bästa manliga skådespelaren som finns)
• Chitty Chitty Bang Bang (Okej, det där är pappas film, men jag tog initiativet att beställa den. Den är faktiskt bra!)

Men jisses vad många andra filmer det finns som jag vill ha! Som Back to Cold Mountain, The boat that rocked, the Duchess, Edge of Love, Pearl harbour, Australia, a Good Year, Inglourious Basterds, Burn after reading, That 70's show (jaja, serie), Dirty dancing, the Hangover, Pirates of the caribbean 3, Kill Bill, the Imaginarium of doctor parnassus, Alice in wonderland, the Nightmare before christmas och, jaa, en maaassa fler! Jag skulle kunna hålla på i en halv oändlighet med att räkna upp filmer jag vill ha. Men det har jag inte tid med just nu. Jag har viktiga saker att göra. Som att läsa om sjöstjärnor och sjögurkot. Faktiskt.

Art Nouveau

Idag gick jag in till biblioteket för att låna en musikbok så att jag skulle få något nytt och fint att plinka fram på pianot. Men hyllan fylld med musikböcker hittade jag inte var jag trodde den skulle stå, istället hittade jag en bok fylld med underbart vackra bilder av Alphonse Mucha. Jag skulle kunna hänga upp tavlor av hans verk i varenda rum i mitt framtida hus. Eller egentligen skulle jag kunna bo i ett Art Nouveau hus. Det skulle vara som att bo i ett alvhus. Tänk vad vackert!

Kakao gör dig glad, det är vetenskapligt bevisat.

Vet ni sånadär ruskigt regniga blåsiga mörka höstkvällar då inte ens de dummaste människorna sätter sin fot utanför dörren? Då det börjar klassas som höststorm väder och man med säkerhet kan läsa i ÖT dagen efter om något träd har vinkat omkull av den hårda vinden någonstans här i österbotten. Sådana kvällar känns den värmande solen långt långt borta och lusten och orken att uträtta något viktigt har liksom försvunnit helt och hållet. Så det enda man kan göra vid såna här tillfällen är helt enkelt att stanna inne och skjuta upp viktigheterna till morgondagen. Istället skall man ta och laga sig höstfin så att man nästa dag får höra kommentarer som "Åh, så vacker du ser ut idag, det riktigt strålar om dig! Har du precis kommit hem från en södernresa?"

Och såhär höstvacker blir man lätt som en plätt. Med de rätta ingredienserna förståss. Det du behöver är följande: kokosmjölk, kakao, honung, plastfolie, gammal mössa, mjölk (röd), grädde, chilipulver (inte helt nödvändigt dock), mörk/marianne choklad, vaniljsocker, strösocker, olivolja, bra musik, filt, soffa och din favoritfilm.

Allra allra först lägger du på din favoritmusik. Sedan tar du burken med kokosmjölk och öppnar den utan att skaka om den före. Så tar du sisådär två matskedar av kokosmjölken som har skärt sig (den är sådär i en tjock klimp), lägger det i en skål och blandar i cirka en matsked kakao och en tesked honung och rör om. I en annan burk lägger du en halv till en deciliter olivolja och ungefär lika mycket strösocker, kanske lite mer. Så tar du båda burkarna och går i duschen. Olivoljesockret är nämligen jättebra peeling som man får underbart mjuk och len hud av! Du måste bara tänka på att tvätta dig rätt så noga efteråt så du får bort all olja.
När du gjort det och tvättat håret tar du och torkar håret rätt så ordentligt innan du tar kokoskakaosmeten och masserar in det i håret. Du har nämligen rört ihop en hårinpackning som doftar gott och får håret mjukt och rent (kakaon sägs ha avgiftande egenskaper). Men, är du blondin och du gillar din kalla färg så uteslut kakaon eftersom den kan färga av sig lite (men det försvinner nog efter ett tag om du vill testa). Sedan tar du plastfolien och snurrar det runt ditt huvud så att allt hår noggrant packas in under och så på med mössan. Värme gör nämligen att håret tar åt sig bättre av inpackningen (gäller alla inpackningar. Att sitta i bastu med hårinpackning är bra!)

Nu tar du och går tillbaka till köket och kokar upp lite varm choklad åt dig. Du smälter chokladen, rör i mjölk, vaniljsocker, kakao och chilipulver efter behag och häller upp i en stor fin mugg. Överst lägger du en klick med grädde och strör lite finriven choklad på. Sedan kryper du ner i soffan under en filt, lägger på din favoritfilm och ser på den medan du avnjuter din kopp choklad. Och när filmen är klar och chokladen uppdrucken kan du gå i duschen och noggrant tvätta ur hårinpackningen. Det kan löna sig att ta och tvätta med lite shampo så att man säkert får bort allt.

Å, så härligt det var med en lugn kväll hemma och du kommer att vara frächast av alla följande dag plus att ditt hår kommer att dofta härligt gott av kakao! Det här bjöd jag på. Ni kan tacka mig senare.

Lallallallallaaa

Nu vet jag hur långt ett ljusår är.

Beräkning av ett ljusår
Ljusets hastighet i vakuum är en fysikalisk konstant och är exakt 299 792 458 m/s. Det finns ingen bestämt mått på vilket år som avses men Internationella astronomiska unionen rekommenderar att ett Julianskt år används, alltså längden på ett år i den Julianska kalendern. Detta år är exakt 365,25 dagar eller 31 557 600 sekunder. Längden på ett ljusår blir då:

- 9 460 730 472 580 800 m (cirka 9,461 petameter) (= ca 9,461 biljoner km)
- cirka 63 241 astronomiska enheter (AU)
- cirka 0,3066 parsec

Check.

Veneziaden

Veneziansk afton låter mycket finare än villaavlutning. Fast jag säger ändå oftast villaavslutning. Men för den fina klangens skull tänker jag prata om, eller snarare skriva om, veneziansk afton nu.

Och det var det vi firade igår, Veneziansk afton. Och det gjorde vi, jag och mina vänner, vid Emilias villa på det traditionella viset. Hälften började med att bada bastu och doppa sig i havet medans vi andra fixade ihop grillspett och klyftpotatis som vi sedan åt med sallad + tzatziki. Och efterrätten, åh, efterrätten! Vi stekte plättar (eller Ulrika stekte plättar) på en muurikka och sedan åt vi det med grädde, bär, varm nutella och banan. Och himmel och pannkaka vad gott det var! En riktigt goding, en Heath Ledger-efterrätt, så att säga! Jag borde ha tagit bild av maten, speciellt efterrätten, men jag hade inte tid för sånt. Jag höll ju på att äta! Vi åt tills det inte gick att fylla magen med någo mera mat alls så vi gick för att skjuta raketer så att vi sedan ännu skulle få ner en bit kladdkaka.

Vi stod frysande och funderade på vad Ulrika fått för fel som simmade på en bra stund.

Emilia hade köpt 12 raketer för 5€ som hon av någon anledning var väldans stolt över. Jag vet inte riktigt varför.

Jag måste säga att Ninas raketer var lite mer imponerande. Speciellt då vi sköt upp flera på en och samma gång.

Men Rikus raketer var nog finast ändå. Och lite häftigare blev det då de sköts iväg längs med vattenytan med sikte mot en udde.





Och så tyckte vi att det var rätt så skojjigt med sprakanstickor också.